Jag påbörjade denna 1 december för att jag ville ha en julbok i öronen på väg till och från jobbet. Många gånger har jag velat lyssna vidare när jag kommit hem men med få undantag höll jag mig så att den räckte ett tag under pendlingen.

Pollys mamma har precis dött och när hon och bästa vännen Alfred städar ur lägenheten så hittar de en nyckel. Polly tar mod till sig och kontaktar en släkting hon inte pratat med på länge för att få veta var nyckeln går. Långsamt rullas en hemlighet upp och Pollys liv blir inte längre vad det en gång varit.

Jag föredrar julromaner av den här typen med familjehemligheter framför knäppa kärleksförväxlingar mellan två 30-åringar även om jag faktiskt har gillat en och annan sådan också. Den här boken har maxad julstämning, det är ett aldrig sinande ymnigt snöfall, mistelkyssar, julmarknad, glögg och fika. Jag blev faktiskt så sugen på lussebullar när jag läste den att jag snokade rätt på att ICA hade frysta veganska dylika, åkte dit och gick sju varv innan jag hittade dem. (Nej, jag bakar inga lussebullar längre). Jag tog också fram den 2 år gamla saftglöggen men har inte orkat öppna den ännu.

Jag tycker om så gott som alla karaktärer, älskar att läsa om pensionärerna Gerda och Gunnar, tycker Alfreds och Pollys relation är fin och jag gillar t.o.m. 4-åriga Elsa. Inledningsvis störde jag mig på att inte veta om Polly var vegan eller vegetarian men till sist kom hon ut som vegetarian så jag kunde sluta oroa mig för att hon kanske mjölkfuskade. Miljön för boken är skärgården och Vaxholm vilket jag tänker mig är en boplats för penningtäta människor men bokens karaktärer är inga rikemanstyper utan det pratas om stugor och inte flådiga kåkar. Kanske finns där både och jag har nog aldrig varit i Vaxholm.

Mina invändningar mot boken är att jag inte riktigt köper hemligheten, jag tycker den är FÖR konstigt. Skulle verkligen folk agera så? Och om de gjorde det medan vissa var i livet varför slutade de inte när vissa dog eller varför inte när vissa blev äldre? Jag tycker det hela verkar märkligt men visst finns det konstiga människor där ute. Du som har läst boken kan gärna dela med mig kring hur du tänkte kring hemligheten.

Jag velade lite mellan en trea eller fyra i betyg just p.g.a. att jag tycker hemligheten drar ned det hela men den maxade julstämningen och det trevliga persongalleriet väger upp så jag landade i en fyra. Det här var årets andra julbok, den första är inte recenserad ännu, men lite kul att bägge två har kommit från Pia & Co. Då vet jag var jag ska leta först nästa år!

Förlag: Pia & Co (2025)
Utläst: 10 december 2025
Mitt betyg: 4/5