Just nu läser vi en delkurs med bara äldre litteratur där Oroonoko ingick. Jag hade ändå varit lite nyfiken på den så det var kul att få läsa den. Boken berättas av en vit kvinna som har en del likheter med författarinnan. Hon menar att hon lärde känna slaven Oroonook i Surinam och berättar nu dennes historia. Det står ”en sann berättelse” på omslaget men det tror jag inte riktigt på.

Oroonoko är en svart prins i Kormantin i Afrika (Kormantin beskrivs som ett land av författarinnan, en handelsstation i efterordet och en stad när jag googlar). Han blir jättekär i Imoinda, och hon i honom, och de vill gifta sig. Den gamle kungen (Oroonokos farfar) får dock höra talas om den undersköna Imoinda, besöker henne och bestämmer att han vill ha henne. Han skickar henne ”den kungliga slöjan” vilket innebär att hon måste komma och ligga med honom.

Oroonoko och Imoinda blir såklart förkrossade och han smyger dit en natt och ligger med henne. Kungen, som själv aldrig lyckats få upp den med henne, blir arg och säljer Imoinda som slav men han säger till Oroonoko att hon är död. Oroonoko är själv slavhandlare men en dag blir han lurad av en annan slavhandlare och skeppad till Surinam. Där träffar han Imoinda igen men slutet blir allt annat än lyckligt.

Å ena sidan skildrar Behn hur grymt slaveri är i denna roman, å andra sidan så ifrågasätter hon inte slaveriet utan beskriver kliniskt hur slavhandel går till och verkar inte tänka två gånger kring rasism och orättvisor. Hon är mer bekymrad över att Oroonoko som är kunglig tvingas att vara slav än att svarta människor faktiskt tvingas vara slavar.

Det finns många intressanta miljöbeskrivningar och folks som forskat kring henne tror att hon plockat en del från andras reseskildringar och en del är hennes egna upplevelser då hon faktiskt bodde i Karibien ett tag. Men ok, nutida författare googlar ju fram en del research, så vi kanske inte ska döma henne för det.

Jag uppskattade boken för att det ändå var intressant att läsa en 1600-talsskildring kring slaveri samtidigt som Behn är en skicklig sagoberättare och det var väldigt spännande läsning. Minuspoäng för de tidstypiska rasistiska inslagen och pluspoäng för det oväntade råa slutet – vilket också styrker det faktum att det inte kan vara en true story berättad av Oroonoko för författarinnan. Kanske träffade hon faktiskt på en kunglig slav och har fått delar av historien berättad för sig och sen fyllde hon i resten själv. Vi får nog aldrig veta sanningen.

Förlag: Bokförlaget Faethon (2022, org. 1668)
Översättning: Lars-Håkan Svensson
Utläst: 22 november 2025
Mitt betyg: 4/5