Mias bokhörna har tagit över En smakebit på söndag så kika in där om du vill hitta fler smakbitar!

Jag minns knappt veckan och vet inte om det är bra eller dåligt. Jag har pluggläst, kollat nästan hela I vår herres hage, tränat mina fem gånger (varav tre gånger under helgen), varit på teater (Män som väver) och stickat men bara lite. Jag har lagt mig tidigt flera kvällar och sov ända till 9 i morse vilket är ovanligt.

Just det, jag tog en bloggkväll i tisdags och fixade några inlägg men nu är det tomt igen. Jag har SÅ många böcker att skriva om men när jag äntligen pluggat klart så bara orkar jag inte sätta mig och producera texter. Kanske kan det bli ett ryck på sportlovet!

Läsningen den här veckan har varit full av vita döda män med några undantag. Ibland känns det som att litteraturvetenskapen mest är en klubb för inbördes beundran gamla män emellan. Men så glimmar det till med guldkorn och en hel del av klassikerna är jag glad att jag har läst ändå.

Smakprovet kommer från Thomas Manns novell vilken gav mig obehagliga Lolitavibbar. Några kapitel var bra och ett var bara ordbajsande. Jag kommer inte läsa de andra tre så min Storygraph blir lite missvisande då jag fick ange en inbunden variant för att få med novellen i lässtatistiken men i själva verket läste en fjärdedel av denna bok nedan som e-bok. I-landsproblem anyone?

Förbluffat lade Aschenbach märke till att gossen var fulländat vacker. Hans anlete, blekt och behagfullt reserverat, omgärdat av honungsfärgade lockar, med näsans raka linje, den väna munnen, det ljuvt och gudalikt allvarliga uttrycket, erinrade om grekiska bildstoder från den ädlaste av tider, och med sin rent perfekta form ägde det en så enastående personlig tjuskraft att den betraktande aldrig trodde sig, vare i sig i naturen eller bildkonsten, ha stött på något så vällyckat.