Mias bokhörna har tagit över En smakebit på söndag så kika in där om du vill hitta fler smakbitar!

En vecka där jag inte fått ur mig ett enda inlägg säger väl en del? I måndags var jag grym på gymmet och sen på tisdagen visste jag inte riktigt om jag var krasslig eller ej. Gissningsvis var det bara min vanliga ”kroppen säger åt mig att vila”-sjuka. Jag vilade i alla fall hela veckan och har läst en del, men knappt stickat.

Jag har ju så mycket kurslitteratur att läsa att jag förbjöd mig själv att läsa Griffiths nya Dödlig tid, men så blev jag ju potentiellt krasslig plus allt jag skulle läsa till kursen var i fysisk form så jag började läsa den i onsdags morse och sen slukade jag den på två kvällar. Hon skriver ju så bra! Boken fick mig att börja spela Wordle fast jag hittad en svensk variant: Ordel. Om jag snodde stare som startord? Japp. 🙂 Undrar dock vilket startord engelska utgåvan hade?

Annars har jag pluggläst en del, börjat titta på This is not a murder mystery och googlat alla surrealister samt hälsat på min mamma som sen visade sig ha influensa så nu nojjar jag för att jag ska få det. Men sjukhuset (hon fick åka in) trodde att hon haft det ett tag.

Själv dras jag ännu med mina ögonlockseksem och gick till apoteket som gav mig en kräm som gjorde dem ännu värre och igår var jag så svullen att jag inte ens ville gå ut bland folk. Innan jag testade apotekskrämen såg det mest bara ut som att jag hade röd ögonskugga men nu ser det förfärligt ut och svider och kliar än mer. Idag är det snäppet bättre men bara marginellt, jag ska nog kontakta vc imorgon ändå för en fungerande kräm.

En vecka kvar till lov och det ska bli skönt även om jag måste läsa en miljard böcker då. Igår började jag på Pappa Goriot vilken vi skulle läsa redan under Littvet 1 men då hetsskummade jag ett par sidor och fattade ingenting. Nu läste jag den långsamt (vilket man egentligen inte hinner när man pluggar) och tyckte den var riktigt bra! Balzac beskriver många människor på ett insiktsfullt sätt men dialogerna känns som tagna ur en pjäs.

 Självfallet gick hon längre i sin motvilja än hon förut hade gått i sin vänskap. Hennes hat stod inte i proportion till hennes kärlek utan till hennes svikna förhoppningar. Om människohjärtat då och då hejdar sig på sin klättring uppför kärlekens höjder, stannar det däremot sällan på hatets branta sluttningar.