Mias bokhörna har tagit över En smakebit på söndag så kika in där om du vill hitta fler smakbitar!

Bloggsvackan fortsätter men jag har så sjukt mycket att läsa nu plus att jag så sjukt gärna vill sticka. Så jag varvar stickning med kurslitteratur och hinner inte mycket annat. Har äntligen bestämt mönster till halsduken och fingarnet och det är SÅ kul men pilligt. Fick köpa stickor i stl 2 för att det skulle bli bra. Har tränat i veckan i alla fall och varit på en konsert. Lyssnade klart på Lunabbas Inte din statsminister i veckan och började sen lyssna lite halvhjärtat till en bok om stickning, Det blå garnet, jag tror jag ska backa lite och lyssna om.

Jag läser fortfarande Pappa Goriot från förra veckan, och varvar den med fackboken Allt som är fast förflyktigas som handlar om modernitet och modernism. I kapitlet om Marx fick jag läsa om varje mening både en och två gånger men det om Baudelaire var betydligt enklare att hänga med i och oväntat intressant! Plötsligt kom jag till en passage där jag kände att Robert Smith måste ha läst Baudelaire när han skrev How Beautiful You Are och en snabb googling gav mig rätt. Jag tar bara med en liten bit för jämförelse här nedan.

Medan de älskande sitter där, lyckligt upptagna av varandras blickar, konfronteras de plötsligt med andra människors ögon. En fattig familj klädd i trasor – en gråskäggig far, en ung son och en baby – stannar till just framför dem och stirrar hänfört in på den nya ljusa världen precis innanför. ”Dessa tre ansikten var oerhört allvarliga, och dessa tre par ögon betraktade oavvänt det nya kaféet, alla med samma beundran fast lite olika beroende på åldern.” Inga ord sades men berättaren försöker läsa i deras ögon. Faderns ögon tycktes säga ”Så vackert! Så vackert!”

Jämför med utdraget ur The Cures låt: