Mias bokhörna har tagit över En smakebit på söndag så kika in där om du vill hitta fler smakbitar!

Kanske börjar blogglivet vända åter? Under mars har jag läst extremt lite, jag tror att den enda titel jag läst ut är Förvandlingen? Istället har jag kollat tv-serier och stickat/virkat. Jag har skrivit en tenta och fått ett B så det är jag nöjd med och nu är det bara en B-uppsats kvar. Jag vill skriva om Nella Larsens Passera men det finns rätt få artiklar om den så jag måste kolla om de funkar. Helst ska jag göra det idag, jag vill iaf ha en plan före påsklovet så att jag kan dra igång skrivandet då. Jag har också ansökt till kandidatkursen så får vi se hur jag känner i höst.

En bieffekt av att plugga litteraturvetenskap blir tyvärr att det egna läsandet hamnar i skymundan eller som nu till och med dör ut. Men jag har också varit så taggad på handarbete att jag hellre velat göra det än att läsa. Vilket egentligen inte är något problem förutom att jag råkar driva en bokblogg. 🙂 Men jag har (alldeles för) många utlästa men ännu icke omskrivna böcker att välja bland så även om jag inte läst så mycket nytt finns det gott om recensionsmaterial i hyllan.

I januari började jag läsa I morgon fyller jag tjugo men sen fick andra titlar gå före och nu har jag som sagt inte läst på länge. Men det är den enda påbörjade boken jag har (förutom Sanctuary som jag redan gett en smakbit ifrån och som jag inte vet om jag ska läsa klart) att dela en smakbit ifrån. Det här är min äldsta hyllvärmare (från feb 2015) och jag planerar läsa ut den men tror inte jag hinner det nu i mars. Men jag hoppas att jag kan hoppa på bloggtåget igen nu!

Men morbror René är emot Kyrkan och han upprepar hela tiden för mamma:

– Religionen ör ett opium för folket!

Mamma Pauline har förklarat för mig att om någon kallar dig ”opium för folket” så måste du genast ge igen, för att det är en grov förolämpning och för att morbror René knappast använder ett så svårt ord som ”opium” bara på skoj. Det är sedan dess som mamma Pauline kallar mig ”opium för folket” om jag gör några dumheter. På skolgården brukar jag själv kalla dem som är dumma mot mig för ”opium för folket” och sedan slåss vi.