Mias bokhörna har tagit över En smakebit på söndag så kika in där om du vill hitta fler smakbitar!

Semestern är här sedan i onsdags men min förkylning består. Idag är jag inne på dag 12 och vaknade med noll luktsinne. Det har varit lite försämrat under förkylningens gång men idag var det helt borta. Kan vi kanske gissa att det är en fjärde släng av covid jag har? Första gången jag hade covid försvann luktsinnet redan i början men tydligen är det vanligt att det försvinner så här långt in i eller efter sjukdomen också. Nu håller jag alla tummar och tår för att det inte är permanent utan bara tillfälligt.

Under tiden spar jag pengar och har bytt ut min Fun light mot vatten med citron och så får jag väl dricka mitt minst favoritiga te. Även om det bara smakar lite sött från havremjölken så vill jag inte ge upp det helt och bara dricka varmt vatten. Och så funderar jag på vilka konsistenser som kan kännas kul att äta. Jag har aldrig varit någon finsmakare men det är onekligen roligare när mat smakar något.

Eftersom jag inte varit i skick för träning har jag lagt mycket tid på bloggen och har nu skrivit klart alla de 20 släpande recensionerna från året. Jag håller också på att förbereda kommande inlägg och det är skönt att återigen kunna vara lite förberedd. Jag har faktiskt inte stickat något på hela veckan, jag har inte orkat men igår vävde jag lite mer bara för att inse att mitt testprojekt känns lite som en bordsduk. Jag vill ju försöka väva sjalar sen och är i nuläget inte intresserad av handdukar etc men jag har fått lite tips från väv-communityt som jag ska testa.

Igår läste jag en bok som jag fått av en kollega. Den är egenutgiven och jag är rätt skeptisk till sådana men jag måste säga att ja, det märks att den är egenutgiven men jag tyckte mycket om karaktärerna och själva historien. Det handlar om några homosexuella unga killar och hur de kommer ut.

Jesper tar ett steg framåt och ger Elias en kamratlig kram. Han vågar inte krama för närgånget, men Elias trycker sig närmare och håller honom någon sekund längre än vad som kan anses som kamratligt.

”Vi ses”, säger Elias och höjer handen till en avskedshälsning och börjar gå. Jesper höjer handen tillbaka och börjar gå åt motsatt håll. Han nästan hoppar fram. Benen är lätta och det pirrar en skön känsla i kroppen, som det kan göra hos någon som är nyförälskad.