Halva året har gått och jag liksom många andra stannar upp en stund för att fundera kring hur det egentligen går med läsningen.

Jag säger alltid att jag inte har några antalsmål för min läsning vilket är en sanning med modifikation. Det stämmer att jag aldrig förutsätter mig att läsa x antal böcker för det blir en slags bokhets som inte passar mig. Men, jag förutsätter mig att läsa x antal av mina egna böcker vilket ändå blir en bokhets fast i ett mindre omfång. Motsägelsefullt? Tja, kanske det men passande för mina egna syften.

Ett av mina stora läsmål sedan ett par år in i bloggandet har ju varit att försöka läsa mina egna böcker. Innan jag började bokblogga var detta inget problem och antalet böcker i min ägo var försvinnande litet efter flera år med småbarn, sämre ekonomi, dåligt med lästid och ett minimalistiskt pryltänk. Men barnen växte upp, ekonomin blev bättre, lästiden ökade och minimalismen fick se sig besegrad – även om den kommit och gått och numera etablerat sig på en permanent lagom nivå.

När 2022 inleddes hade jag, för tredje året i rad exakt 100 hyllvärmare i hyllan och jag bestämde mig för att sikta på att dessa skulle vara nere på 90 vid årets slut. Eftersom jag även hade 23 s.k. bokhylleböcker (sök på bloggen om du på riktigt bryr dig om mina krångliga benämningar 😊) beslutade jag att läsa 33 av dessa böcker varav 9 skulle vara inköpta 2013. Detta skulle alltså gör att jag den 1 januari 2023 endast hade 90 hyllvärmare. I den här villfarelsen levde jag fram tills för någon månad sedan jag upptäckte att en av böckerna i min Barnbokspratshög (som inte gills som mina egna böcker fastän att de egentligen är det – du börjar bli orolig över min mentala bokhälsa nu va?) redan var recenserad där och helt plötsligt ingick den i mina böcker. För jag ville ju läsa den. Ok, jag andades djup och insåg att jag hade 101 hyllvärmare vid årets start och att jag lurat mig själv.

I denna villfarelse levde jag sedan tills för ett par dagar sedan då jag äntligen tog tag i sorteringen av mina olästa böcker som stått huller om buller sedan vi flyttade. Vad händer då? Jo, jag upptäcker fem böcker (se bilden ovan) som jag inte registrerat i listan över mina olästa. Fyra stycken var införskaffade förra året och en i år. Så nu insåg jag med förskräckelse att jag inte alls haft 123 böcker vid årets början utan 128. Jag börjar genast räkna på saken och funderar på om jag kan klämma 38 hyllvärmare/bokhylleböcker under året men med tanke på att jag under första halvåret endast läst nio stycken dylika får jag kapitulera och inse att om jag når mitt mål kommer jag börja 2023 med 95 hyllvärmare. Vilket i alla fall är färre än 100.

Så för dig som inte ville ha mitt livs historia (och ja, jag skojar lite här och vet såklart att det finns betydligt värre problem runt om oss i världen) så är den korta versionen att jag den 30 juni hade läst 9/33 hyllvärmare & bokhylleböcker vilket inte är ett jättebra delresultat men jag kommer att ha betydligt mer lästid under det kommande halvåret än det gångna så jag har inte gett upp resultatet än. Jag har även justerat min utmaning under året med att som en bonus även räkna de nyinförskaffade böcker jag läser för de kommer trots allt inte stå kvar i hyllan som olästa nästa år. 14 böcker har hittat till mig under 2022 och av dessa har jag läst två. Alltid något!

Ett annat mål som jag satte vid årets början var att fortsätta försöka att mer medvetet välja böcker som inte är från Sverige/Storbritannien/USA. Detta mål krockar dock lite med målet att läsa mina egna böcker även om jag införskaffat betydligt fler böcker som inte kommer från dessa tre länder under senare år. Men hittills i år har jag endast lyckats läsa sex böcker från andra länder och jag har prickat av två för mig nya läsländer (Indien & Marocko).

Det sista målet jag satte var att våga långsamhetsläsa och detta gäller framförallt alla de fackböcker jag har och längtar efter att läsa. Det här är på sätt och vis det svåraste målet för ju längre tid jag ägnar åt en bok desto kortare tid blir där över till alla de andra böckerna. Det är inte heller varken lätt eller relevant att räkna dessa böcker men två böcker som jag är glad att jag äntligen läste är Vandra av Angeliqa Mejstedt och Knäböj av Sara Martinsson. Jag är också nöjd med att jag äntligen läste klart hela The Walking Dead-serien och jag längtar efter den sista avslutande säsongen även om persongallerierna nu inte alls stämmer så bra överens mellan tidnings- och tv-formatet.