Pausfågel nr 18 – Nötväcka

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 18 – Nötväcka

Nötväcka © Steve Dahlfors
Nötväcka © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
15 cm. En kortstjärtad och kraftigt byggd fågel med förhållandevis stort huvud och lång, rak, mejselformad näbb. Översidan är blågrå och genom ögat går ett svart streck. Undersidan är hos hanen ljus med kraftigt rödbrunt på kroppssidorna och under stjärten. Honan är något blekare tecknad liksom ungfåglarna. Könen nästan lika. Den enda fågeln som kan klättra nedför en stam med huvudet före.

Finnes:
Nötväckan förekommer tämligen allmänt i lövskog, blandskog och trädgårdar i södra och mellersta Sverige. Den är mindre vanlig norr om Dalälven.

Äter:
Insekter, larver, puppor, spindlar och under vintern gärna frön och nötter. Den är även en flitig besökare vid fågelborden.

Läte:
Mycket högljudd och har ett flertal olika kontaktläten. Sången är ljudlig och genomträngande och består av en serie visslingar.

Häckar:
I gamla hackspettbon och i holkar, vars ingång den kan mura igen med lera till passande storlek. Honan bygger ensam boet med tallbarkflagor som läggs på en bädd av träflis. Honan matas av hanen under ruvningen.

Pausfågel nr 17 – Blåmes

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 17 – Blåmes

Blåmes © Steve Dahlfors
Blåmes © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
12 cm. Huvudet är ljusblått och ansiktet till största delen vitt omgärdat av svarta band och streck. Vingarna och stjärten är mörkblå och undersidan gul, ibland med en antydan till mörk mittstrimma. Ryggen är mörkt grön. Båda könen mycket lika, men hanen har dock genomgående mörkare och klarare blå färg. Ungfåglarna har under sommaren gula kinder och ej så klara färger.

Finnes:
I löv- och blandskog, trädgårdar och parker. Förekommer allmänt i de södra och mellersta delarna av landet och i viss mån även i de norra delarna av landet.

Äter:
Insekter, larver och puppor. Besöker gärna fågelbord under vintern där den hackar på talg, äter oljerika frön och bröd. Vinterfödan består även av frön från björk och rönnbär m.m.

Läte:
Blåmesens läten är mycket varierande. Varnar ofta för katt eller Sparvhök. Sången består av två, tre fina och utdragna toner följda av en klar drill.

Häckar:
Gärna i fågelholkar, men uppsöker även lediga håligheter i träd och bergssprickor. Boet består av ull, hår och enstaka fjädrar på ett underlag av mossa och byggs endast av honan, ledsagad av hanen. De mellan 6 och 14 äggen, som är vita med rödaktiga fläckar, ruvas av honan i 12-15 dygn. Honan matas av hanen under tiden hon ruvar. Efter det att äggen kläckts stannar ungarna i boet mellan 16 och 20 dygn. Blåmesen blir könsmogen vid ett års ålder.

Pausfågel nr 16 – Talgoxe

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 16 – Talgoxe

Talgoxe © Steve Dahlfors
Talgoxe © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
14-15 cm. Den största av de europeiska mesarna. Har svart huvud med vit kindfläck och svart mittband längs den gula undersidan. Det svarta bandet är bredare hos hanen, framförallt på buken. Ryggen är olivgrön, medan stjärt och vingar är blåaktiga. Näbben är ganska grov.

Finnes:
I hela landet i de flesta biotoper, såsom trädgårdar, parker, löv- och blandskogar, men mindre vanlig i Norrlands inland.

Äter:
Insekter, frön, talg och bröd.

Läte:
Har förmodligen en av de mest rika lätesreportoarerna av alla svenska fåglar och lätena varierar ganska mycket mellan individerna. Ett vanligt tema är ett repeterande ”filande” – ti-ta –ti-ta

Häckar:
I fågelholkar, ihåliga träd, i ventiler och på liknande ställen.

Pausfågel nr 15 – Svartvit flugsnappare

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 15 – Svartvit flugsnappare

Svartvit flugsnappare © Steve Dahlfors
Svartvit flugsnappare © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
13 cm. Som namnet antyder, svart och vit. Tydligt vitt vingband.

Finnes:
Allmän i större delen av landet. Men mindre allmän i norra Norrlands inland.

Äter:
Flugor, mygg, fjärilslarver och spindlar.

Läte:
Sången är en ganska omväxlande, accentuerad liten strof, som kan skrivas sing sing si tsy, sia sia sia.

Häckar:
Helst i löv- eller blandskog, men accepterar även ren barrskog.

Grå flugsnappare © Steve Dahlfors
Grå flugsnappare © Steve Dahlfors

Förväxlingsrisk:
Grå flugsnappare
Honan kan påminna om grå flugsnappare: Grå flugsnapparen saknar vingband och har mörka strimmor på huvud och bröst.

Pausfågel nr 14 – Kungsfågel

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 14 – Kungsfågel

Kungsfågel © Steve Dahlfors
Kungsfågel © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
9 cm. Sveriges minsta fågel. Har en kompakt kroppsform, runt huvud och kort stjärt. Näbben är tunn och spetsig. Över hjässan har honan ett gult ( hanen brandgult) band med svart kant som inte når ner till ögat. Ögonen omges av ett ljusare grått parti. Ovansidan är grön och vingarna har två vita vingband. Undersidan är gråaktig. Ungfågeln har under sommaren en grön hjässa.

Finnes:
I barr- och blandskog. Den förekommer allmänt över hela landet utom i norra Lappland med tyngpunkt över de södra och mellersta delarna av landet.

Äter:
Insekter, spindlar och bär.

Läte:
En mjuk och vemodig, något fallande sång som varar ca 3 sekunder. Den inleds med några höga toner, når maximal styrka i mitten för att sedan ebba ut.

Häckar:
Boet placeras vanligtvis i en gran, ofta högt över marken. Det fästs på undersidan av en lång gren, med öppningen upptill, byggs av grön mossa och lav och hålls samman m.h.a. spindelväv. Invändigt fodras boet med fjädrar.

Pausfågel nr 13 – Lövsångare

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 13 – Lövsångare

Lövsångare © Bertil Sundberg
Lövsångare © Bertil Sundberg

Typiska kännetecken:
11 – 12 cm. Ovan gråbrun-grön, ibland lite ljusare och klarare grön på övergumpen. Gulvit på strupe och bröst, vitare på buken. Har ett vitt eller gulvitt ögonbrynstreck. Ben brunskära.

Finnes:
Allmänt i hela Sverige. En av våra vanligaste fåglar och den utan tvekan mest spridda arten.

Äter:
Bladlöss, mygg, flugor, mindre skalbaggar och mindre larver.

Läte:
Mjukt visslande, fallande strof med lägre och svagare sluttoner.

Häckar:
Vid alla typer av miljöer, bara det finns träd eller buskar. Bygger i allmänhet sitt bo på marken, gärna i skydd av en grästuva.

Förväxlingsrisk: 

Gransångare © Steve Dahlfors
Gransångare © Steve Dahlfors

Gransångare
Skiljs lättast åt på sången. Har oftast mörkare ben, nästan svarta.

Grönsångare © Steve Dahlfors
Grönsångare © Steve Dahlfors

Grönsångare
Längre och spetsigare vingar än övriga sångare vilket gör att den ser mer kortstjärtad och trubbig ut.

Lundsångare © Jan Joråd
Lundsångare © Jan Joråd

Lundsångare
Kraftigare ögonbrynstreck. Annorlunda sång.

Pausfågel nr 12 – Rödhake

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 12 – Rödhake

Rödhake © Steve Dahlfors
Rödhake © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken: 
14 cm. Rund kropp med orange-rött bröst.

Finnes:
Förekommer allmänt i hela landet.

Äter:
Insekter och insektslarver.

Läte:
Som en porlande bäck av klara toner med nyckfulla tempoväxlingar. Ofta inleds sången med en hög utdragen ton.

Häckar:
All slags skog, parker och trädgårdar. Trivs även ute på kala skärgårdsöar om det där bara växer mindre buskage.

Pausfågel nr 11 – Koltrast

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 11 – Koltrast

Koltrast © Steve Dahlfors
Koltrast © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
25-26cm. En kraftig och långstjärtad trast där den äldre hanen är mycket lätt att känna igen med sin helt svarta dräkt och klargula näbb och gula ögonring. Honan är mörkbrun med ljusare strupe och med en brun ögonring. Fågeln hoppar jämfota då den rör sig på marken.

Finnes:
Koltrasten finns i trädgårdar, skogar och parker i södra och mellersta Sverige samt längs Norrlands kustland, där tätheten dock snabbt avtar.

Äter:
Frön, bär, insekter och maskar.

Läte:
 En mycket melodisk sång med djupa, vemodigt flöjtande toner, som framförs i lugnt tempo och som ofta avslutas med ett kort lågmält kvitter. Om den blir skrämd kan ett skärande smatter höras under flykten.

Häckar:
Koltrasten häckar allmänt i hela södra och mellersta Sverige upp till norra Värmland, centrala Dalarna och längs hela Norrlandskusten. Arten häckar regelbundet långt ut i kustbandet, såväl på Västkusten som i Stockholms skärgård, förutsatt att där finns växtlighet och helst även mänsklig bebyggelse. Boet placeras vanligtvis på låg höjd i täta träd eller buskar och består av strån, mossa och löv som blandas med jord.

Pausfågel nr 10 – Sånglärka

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 10 – Sånglärka

Sånglärka © Steve Dahlfors
Sånglärka © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
16-18 cm. Bröstet är gulbrunt med mörka streck. Buken är gulvit. Har en tofs. Vid flykten kan man se dess vita yttre stjärtpennor samt vita vingbakkant.

Finnes:
Hela landet, men i fjällkedjan är den dock ovanligare. Håller till vid öppna marker, såsom hagmarker, fält, hedar, åkermarker etc.

Äter:
Insekter och frön.

Läte:
Sången är mycket intensiv och kan pågå mellan 3-15 minuter i sträck. Oftast framförs sången högt upp i luften. Locklätet är ett torrt drillande.

Häckar:
Boet läggs på marken och de 3-5 äggen ruvas av honan i 11 dygn. Får två kullar, en i maj och en i slutet av juni.

Ängspiplärka © Steve Dahlfors
Ängspiplärka © Steve Dahlfors

Förväxlingsrisk:
Ängspiplärka:
Har tunnare näbb, olivgråbrun och smutsvit dräkt med längsgående mörk streckning. Har annorlunda sång och sångflykt.

Pausfågel nr 9 – Större hackspett

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 9 – Större hackspett

Större hackspett © Steve Dahlfors
Större hackspett © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
23 cm. Våran vanligaste hackspett. Har en iögonfallande vit fläck på var vinge. Hannen har svart hjässa med röd nacke, honan saknar röd nackfläck och ungfåglarna har röd hjässa. Samtliga har röda undre stjärttäckare.

Finnes:
Den mest spridda av våra hackspettar. Förekommer allmänt i hela landet norrut till Lycksele Lappmark och södra Norrbotten. Längre norrut blir den mer sällsynt och saknas helt som häckfågel i fjällbjörkskogen.

Äter:
Främst insekter, larver och andra smådjur som den hittar i trädstammarnas barkspringor eller under barken på döda och sjuka träd. På vintern lever den framför allt av barrtädens frön.

Läte:
Vanligaste lätet ett vasst ”kyck”. Trummar ofta på våren med ca. 10 snabba slag per sekund.

Häckar:
Boet hackas oftast ut i ett lövträd. Ibland börjar hanen på flera hål samtidigt innan han fullföljer ett av dem till ett färdigt bohål. Det händer ibland att den större hackspetten använder samma boträd år efter år, men hackar då upp nya bohål intill de gamla.