Istället för en månadssummering

Jag hade tänkt att slänga ihop en månadssummering för april men så insåg jag att det redan är mitten av maj och jag har ändå bara läst en enda bok under dessa sex veckor så jag väntar lite till. Eller, jag har läst delar av två andra böcker också men det gills ju inte förrän de är klara.

Jag kan tala om att det är nära nu i alla fall. Med examensarbetet alltså. Jag har till och med tagit tre dagars skrivlov den här veckan för att knyta ihop säcken och det går bra. Fattar ni att när det här är över så kommer jag ha så mycket fritid att jag bara kommer att grina av lycka varje dag! Jag är taggad till tusen att ta upp läsandet, bloggandet, virkandet, målandet och träningen. Sambon tycker att jag ska börja skjuta pilbåge med honom också så idag fick jag de resterande delarna till den pilbåge som ska bli min egen som en för tidig examenspresent. (Ja, en pilbåge består på riktigt av typ 100 olika delar som ska skruvas ihop på rätt sätt)

Just det, ränna på mer teater och kanske prova på författarsamtal eller andra kulturaktiviteter ska jag också fylla min fritid med. Nu på söndag ska jag äntligen gå på Kärleken kommer att skilja oss åt på Dramaten och jag ser oerhört mycket fram emot det. På söndag kväll ska jag också lämna in min uppsats till handledaren för bedömning om den är färdigt att presentera eller  inte. Det känns som att det kommer gå vägen.Framtiden ser ljus ut på flera plan och det känns så skönt!

Dessutom har jag förresten fått min femtionde gillare på fejjan. Fast att jag skriver så sällan på bloggen just nu. Tack snälla alla ni som ändå hänger kvar i väntan på något spännande inlägg. En vacker dag smäller det!

Hej, halloj!

Halloj! Några av er kanske trodde att jag dött medan andra kanske kom ihåg att jag ju sitter fast i examensarbete-träsket just nu. Parallellt med alldeles för många andra saker att göra. Det blev bara tvärpaus på bloggen och tyvärr, tyvärr kommer det nog vara rätt dött fram till juni.

Jag ville bara säga hej, helloj till alla nya gillare och toppenkul att ni har hittat hit! För det roliga är att jag fått typ sju nya gillare på facebook under tiden som jag inte skrivit något! det kanske betyder att folk gillar mig allra bäst när jag inte skriver? 🙂

Jag läser litegrann i allafall och kommer ha ett ton med obloggade böcker när sommaren kommer, men hellre det än bloggade böcker och ingen uppsats. Jag har också kulturat mig och varit på Cirkeln-filmen, sett dansföreställning på Stadsteatern och sett Thåström ❤ på Annexet. Jag har varit sportmamma och stått i snålblåst och bevittnat fotboll och jag har varit kalasmamma och hållit kalas för 19 barn, som tur var tillsammans med en till mamma. Sen har jag gjort lite hemliga saker, jobbelijobbat och så det tristaste av allt: jag har influensat mig en hel vecka. Jag tror jag såg åtta filmer då och annars kollar jag typ aldrig på film. Jag tittade t.o.m. på Frost, ensam, utan barn!

Så där ser livet ut här just nu, hoppas ni alla har det bra och jag längtar efter bloggvärlden!

Etikettstyling

image

Nu syns det inte så bra på bilden tyvärr men jag är riktigt nöjd med årets etikettstyling. Den vita etiketten är stämplad och chalkad med rött och brunt i kanten. Det röda pappret är kantskrapat och chalkat med brunt. Den lilla lappen med hål i drar man ut för att se vem klappen är till.

Av tradition brukar vi nämligen vända etiketterna medan klapparna ligger under granen (så att barnen ska ha svårare att se vilka som är till dem) men då syns de ju inte och jag brukar lägga lite jobb på dem. Därav årets namngömma-variant.

Glöm inte reflexen!

Elina taggade mig att vara med och sprida detta viktiga budskap: Glöm inte reflexen! Även om jag har lite svårt att fatta att vi faktiskt närmar oss mitten av november (hallå 10 plusgrader!) så är det ju nu mörkt i princip både till och från jobbet. Till det skamliga hör tyvärr att jag själv sällan använder reflexer. Jag tänker som så att, så här i förorten där jag bor, går jag nästan bara på trottoarer, gångvägar eller ibland i skogen. Jag går liksom aldrig på kanten av bilvägen som jag gjorde som barn på väg till stallet i en lantligare del av förortsträsket.

Jag har dock reflekterat över det här med reflexer på mig själv senast igår när jag korsade en gata utan trafikljus och insåg att bilisterna nog knappt ser mig, svart jacka som jag så ofta har. Även idag när jag väntade på bussen 06:15 på morgonen så tänkte jag att jag kanske får skylla mig själv ifall att bussen inte skulle se mig och köra förbi. Nu finns det ju lite gatubelysning och bussen såg mig, den här gången.

Mina barn som går på precis samma vägar som jag utrustar jag dock varje år med reflexer och numera också de fantastiska små lysande lamporna som man hänger fast i jackan. Framifrån ser min 8-årings jacka ut så här i nederkant:

reflexbild

Nu skickar jag denna tagg vidare till Sincerely Johanna, Books ABC och Bokföring enligt Monika!

Dagboken en odyssé eller stillestånd?

Jag har skrivit någon gång att jag ibland fungerar på att skriva dagbok igen. Igen och igen, jag gjorde det ett tag som typ tioåring och sen igen som runt tjugoåring. Jag missade det som trettioåring (hej småbarnsförälder) så nu med några år kvar till fyrtio kanske det är dags igen.

Ett par gånger har jag prövat online men det är liksom inte rätt för mig. Jag testade en ny sajt som hette Oh life för ganska precis ett år sedan men jag skrev nog bara två-tre gånger och nu ska de lägga ner.

Så igår kväll kl 22:30 bestämde jag mig för att jag skulle prova det här med pappersdagbok igen. Jag googlade i 1,5 timme på hur man gör när man skriver dagbok och vad man ska skriva i den. Jag skojar inte, när jag googlar så gör jag det fullt ut. Men jag vet faktiskt inte vad jag vill skriva i den. Ibland tänker jag att det kan vara kul att läsa om vad jag gjort i livet, att det liksom blir ett dokument över mitt liv. Men ärligt talat – vem vill läsa att jag den 6 okt 2014 frös i en lekpark och åt broccolisoppa till lunch? Tänk er 365 sådana berättelser gånger 40 år eller vad man förhoppningsvis har kvar. Man kan också ha sin dagbok som något forum för sina tankar och känslor. Yeah right. Sådant vågar jag ändå aldrig skriva eftersom att jag alltid tror att någon kommer att läsa min dagbok. på framförallt amerikanska sajter hittar jag något som heter Journaling prompts. Påminner väldigt mycket om kusinen Writing prompts och om jag skriver om t.ex:

  • What scares you?
  • Places you’ve enjoyed visiting?
  • What are your views on religion?

Blir det då en dagbok eller blir det inte mer en skrivbok där jag bara övar på att flödesskriva? Är detta en dagbok som jag skriver just nu? Scribo, ergo sum?

Jag googlade såklart också på olika varianter – ettårs, femårs, tioårs, med ränder utan ränder, stora, små, med spiralrygg eller inbunden och så på sagolikt vackra Paperblanks.

paperblanks journalpaperblanks journal2

Idag tillbringade jag 1,5 timme (jag skojar inte nu heller) på att leta i bokhandlar och olika affärer efter någon bok som kändes rätt. Jag klämde på några fantastiska Paperblanks men insåg att jag inte skulle våga skriva i dem. I de där ska man skriva något vackert. Till sist hittade jag något som dög på Lagerhaus, sen hittade jag några till på Åhléns som nog dög bättre och till sist blev jag tvungen att handla fina pennor också.

Så nu sitter jag här fullt utrustad och vet inte vad jag ska skriva. Google, plz help!

Pausfågel nr 21 – Bofink

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 21 – Bofink 

Bofink, hanne © Steve Dahlfors
Bofink, hanne © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
14-16 cm. Dubbla och vita vingband, vita yttterkanter på stjärten samt grågrön övergump. Hanen har blågrå hjässa och nacke, brunrött bröst och ansikte samt samt brun rygg. Honan är mer diskret färgad i brunt och grått, där de typiska vita teckningarna fortfarande syns.

Finnes:
I stort sett hela landet, men mer sparsamt i de inre delana av Norrland och vid fjällområdena. Håller gärna till i trädgårdar, parker och skogar, främst löv- och blandskog.

Äter:
Frön och insekter.

Läte:
 En rik repertoar med kraftig röst gör Bofinken till en av de mest hörda fåglarna i landet.

Häckar:
Boet som byggs i buskar och träd och då oftast i en grenklyka, är skålformigt och består av mossa, lavar, fjädrar och tagel. Äggen läggs i maj-juni och ruvas i 12-14 dygn. Troligtvis läggs två kullar per säsong.

bergfink01Förväxlingsrisk:
Bergfink
Bergfinken har tydligt vit övergump, väl synlig när den flyger, orangebrunt bröst och vingknogar.

Pausfågel nr 20 – Kaja

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 20 – Kaja

Kaja © Steve Dahlfors
Kaja © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
35 cm. Den minsta av våra kråkfåglar. Helt svart, förutom nacke och huvudsidor som är gråa. Ögonen ljust gråvita. Intelligent och läraktig fågel.

Finnes:
Förekommer allmänt i södra Sverige upp till mellersta Värmland och sydöstra Dalarna. Sedan tämligen allmänt längs med södra Norrlandskusten. Sedan 1980-talet verkar kajan öka i norra Norrland.

Äter:
Provianterar ofta på åkrar, avskrädeshögar eller rotar runt i papperskorgar. Äter det mesta. Besöker gärna trädgårdar på sensommaren och äter då frukter och bär.

Läte:
Ett upprepat ”kja” eller ”kjä”.

Häckar:
I holkar eller ihåliga träd, men även i håligheter den kan finna i byggnader eller i skorstenar. Finns det möjligheter så häckar kajor gärna tillsammans i stora kolonier.

Pausfågel nr 19 – Kråka

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 19 – Kråka

Kråka © Steve Dahlfors
Kråka © Steve Dahlfors

Typiska kännetecken:
47 cm. Grå på ryggen och undersidan, i övrigt helsvart. Könen lika.

Finnes:
Kråkan förekommer allmänt i hela landet och föredrar miljöer i närheten av bebyggelse eller odlad mark, men kan förekomma långt in i skogstrakter och i den yttersta skärgården.

Äter:
Allätare, exempelvis as, avfall, säd, mask, fågelägg, fågelungar m.m.

Läte:
Ett kraxande läte, vanligen upprepat flera gånger.

Häckar:
Vanligen högt upp i en grenklyka i ett barr – eller lövträd. Det är huvudsakligen honan som står för bobygget. Boet består av torra kvistar, jord och lera. Vanligtvis bildar arten livslånga revir.