Sista sommaren

I höstas när jag fyllde år fick jag den här boken i present av min son. Jag vet att någon tipsade honom om att köpa just den här boken eftersom att denne någon själv tyckte mycket om den. 🙂 Det visade sig hur som helst vara ett lyckat tips för jag gillade den också.

Sista sommaren handlar om den kriminelle unge killen Adam som klättrar in genom ett öppet fönster i pensionären Britas sommarhus för att sova där. När hon dagen därpå anländer får han lov att stanna eftersom Britta behöver lite hjälp och dessutom påminner han henne om en viss person. Brittas bar tycker inte att hon är kry nog att hänga ute i sommarhuset ensam så hon smyger med att hon är där. De skulle förmodligen inte heller godkänna hennes umgänge med Adam så även det mörkar hon. Däremot har Britta en bästa väninna vid namn Iris som är helt införstådd i planerna och med på allt. Iris bor själv i ett sommarhus i närheten och tillsammans får de här tre en riktigt fin sommar.

Ja, det är en osannolik plot och det sker vissa föga troliga händelser men det finns så många fina karaktärer i den här boken och den är fylld av värme och bjuder på många härliga stunder. Sen fällde jag ett par tårar också under läsningen och det händer faktiskt inte så jätteofta. Men jag engagerar mig verkligen i Brittas och Adams liv och hejar på dem när det går vägen med saker. Även om Britta verkar tvär så är det fint hur hon tar sig an och stöttar Adam trots hans förflutna.

Som jag skrev häromdagen stör jag mig på att Adam och hans ”kumpaner” inte är etniska svenskar och tänker att det bara spär på myten om den kriminella invandraren. Även om Adam nu visar sig vara en riktigt hyvens kille så småningom. Jag tycker inte heller att det är särdeles charmigt när de gamla damerna tar på sig att träffa Adams kriminelle vän. I den riktiga världen är dessa personer inte att leka med men jag fattar komikbiten i scenen.

Hur som helst så var det här är en trevlig läsupplevelse och jag längtade liksom efter att få komma hem och läsa lite varje dag. Det är inte alla böcker som har den effekten. Dessutom var det fint att få läsa om pensionärer vilket inte händer allt för ofta även om det nog dyker upp fler och fler.

Förlag: Bazar Förlag
Utläst: 14 januari 2022
Mitt betyg: 4/5

Grejen med substantiv och pronomen

Förra året när jag speedade mig igenom hyllvärmare läste jag ju äntligen Grejen med verb efter att ha haft den i hyllan i typ sex år. I år när jag insåg att det var dags att snabbläsa igen så plockade jag fram alla de tre grammatikböcker av Sara som jag hade kvar i hyllan.

Grejen med substantiv och pronomen handlar om just substantiv och pronomen. Jag har läst många språk (för typ 25-30 år sedan) och ansåg mig definitivt över genomsnittet när det gäller grammatikkunskaper. Det är fortfarande många kunskaper som sitter men precis som jag i förra boken fick lära mig att imperfekt numera heter preteritum så fick jag nu lära mig att reale minsann heter utrum.

Sara skriver väldigt humoristiskt och refererar ofta till sina egna eller kollegors erfarenheter som sfi-lärare. T.ex. hade någon en gång på 1 april skojat med eleverna om att vi inte skulle ha något neutrum (ett-ord) längre utan alla ord skulle vara utrum (en-ord). Eleverna blev överlycklig och jag förstår dem. Jag vet inte hur många gånger jag funderat på om det ska vara le eller la alternativt die, das eller der. Det är ju sådant där man bara lär sig genom att lyssna på och använda språket.

En annan ordklass som jag och Saras elever har problem med är prepositioner.

Mina elever på sfi skulle verkligen välkomna en ny och allmängiltig preposition. Det är för dem obegripligt varför de är i skolan medan jag är jobbet, trots att vi är på samma plats. Varför vi är förvånade över men intresserade av, varför vi säger saker till varandra men berättar dem för varandra.

Helt begripliga och välgrundade funderingar för den som någon gång läst ett enda språk. Nä, språk är inte lätt och då kan vi ändå vara glada att vi inte har så många kasus i Sverige. Men språk är KUL och jag blir pepp på att återigen fördjupa mig i språkstudier även om jag vet att jag för tillfället varken har tid, ork eller engagemang utan får nöja mig med de intressen och hobbies jag har. Herregud, jag har precis kommit på att jag vill lägga pussel igen och ett nytt intresse per år får väl räcka?

Förlag: Piratförlaget
Utläst: 28 december 2021
Mitt betyg: 4/5

Löparens hjärta

Sedan ett par år tillbaka älskar jag att läsa om löpning och jag har ett litet bibliotek här på bloggen (se länk nedan) som handlar om just löpning även om det med åren växt till att omfatta lite annan träning också. Jag skulle dock inte specifikt säga att den här boken handlar om löpning.

Markus Torgeby växte upp i en frireligiös familj på Öckerö i Bohuslän. Han är äldst av fyra syskon och när han är tonåring blir hans mamma diagnosticerad med MS. Skolan är inte riktigt Markus grej, det kryper i benen och de andra kallar honom dum i huvudet. För att orka med allt springer han på klipporna och tidigt blir han uppmärksammad och upplockad av löptränare. Träningen blir hårdare och mamma blir allt sjukare men tror att Gud ska rädda henne. Markus blir alltmer utmattad både till kropp och själ.

Markus börjar på en folkhögskola i Jämtland och där inser han att det är i skogen han vill bo. Efter ett år på skolan har han sett ut en glänta där han vill bo och han bygger en kåta på platsen och släpar dit en säng han får från skolan. Med några avbrott för familjebesök och löpträning i Tanzania bor sedan Markus här i fyra års tid.

Nu var det länge sedan jag läste om Scott Jureks uppväxt i Ät och spring men jag har för mig att han också hade en sjuk mamma som han tog hand om. Jag kan tänka mig att båda två fann sinnesro i löpningen och att det blev värdefull egentid. Det är fascinerande läsning som Markus bjuder på även om det ofta handlar om hur mycket han fryser eller linserna han äter till middag. Jag vet inte hur detta leverne skulle fungera idag men Markus lever på extremt lite pengar och när det börjar sina hoppar han in och vikarierar en vecka på ett äldreboende och sen klarar han sig i ett par månader till.

Han är en löpartalang och springer ett par tävlingar och tränar hårt men när han är i Tanzania blir det till sist för mycket. Han går ner extremt mycket i vikt, tänker bara på mat och blir dimmig i huvudet. Väl hemma igen och ute i skogen tvingar han sig så småningom att äta ordentligt igen för att komma förbi sina hjärnspöken. Löpning och särskilt långdistanslöpning är ju trots allt en sport där du tjänar på att vara lite tunnare om du vill kunna springa fort.

Än idag lever Markus kvar precis bredvid den plats där han slog upp sin kåta när han kom hem från Tanzania men nu med fru och barn och i ett byggt hus. Han älskar dock fortfarande att sova ute och har också skrivit en bok tillsammans med sin fru vilken heter just Sova ute. Själv älskar jag friluftsliv i teorin men är också rätt bekväm av mig och har bara fjällvandrat en enda gång som vuxen men hoppas det blir någon mer gång i livet. Det är hur som helst inspirerande att läsa om Markus liv och låt dig inte skrämmas av titeln om du inte gillar löpning för det här är snarare en bok om att vara människa och att köra sitt eget race.

Du hittar fler böcker om löpning och träning på min sida Löpbrigaden!

Förlag: Offside Press
Utläst: 26 december 2021
Mitt betyg: 4/5

Brev till en bokhandel & Hertiginnan av Bloomsbury

Det här är en sådan där bok jag förmodligen aldrig hade läst om jag inte börjat bokblogga. Jag vann Girl in Translation i en tävling hos Feelgoodbibliotekarien för 10 år sedan och hon skickade med denna som en bonusvinst. En brevroman låter ju rätt trist och så visade den sig vara både fin, intressant och rolig!

Helene Hanff är en amerikansk författare som inte läser som de allra flesta. Hon säger själv så här: ”Mitt problem är att när andr amänniskor läser femtio böcker, läser jag en bok femtio gånger”. 1949 så skriver hon ett brev till antikvariatet Marks & Co i London och efterfrågar ett par böcker. Det här blir starten på en 20 år lång brevväxling mellan främst Frank Doel, som jobbar i bokhandeln, och Helene men också andra anställda och Franks familj.

Genom att läsa de här breven så får vi dels veta en hel del om Helenes bokpreferenser men också om samtiden runtomkring, vi får ömsinta tackbrev när Helene skickat matpaket under ransonerinsgåren och vi får humoristiskt sarkasmdrypande brev fulla av hennes humor. Frank Doel hann gå bort innan Helene äntligen kom iväg till London men när hon väl gjorde det hade hon gett ut breven i bokform och hon blev väl omhändertagen av hans fru och olika fans till boken. Om detta handlar uppföljaren Hertiginnan av Bloomsbury om och den finns med i min bok. Den är också väldigt intressant men blir emellanåt lite långrandig i vissa passager.

Jag skulle själv inte vilja läsa en bok femtio gånger men jag erkänner att jag lägger en hel del prestation i min läsning numera och i olika strävor att läsa mer så tappar jag bort gamla favoriter som vore mysiga att läsa om. Som barn läste jag ju samma böcker om och om igen (men nej, vi hade inte Netflix och Storytel på den tiden). Jag tar med mig det jag redan skrivit lite om på bloggen – att våga läsa mer långsamt och reflekterande – in i 2022 och varför inte ta och läsa om något? Den här boken verkar inte helt lätt att få tag i så jag behåller gärna mitt exemplar och du får leta på biblioteket eller köpa en engelsk utgåva!

Förlag: En bok för alla
Utläst: 22 december 2021
Mitt betyg: 4/5

Där kräftorna sjunger

Den här valdes som bokcirkelbok i min bokcirkel Stäppvargarna och jag ska erkänna att jag var skeptisk till den. Den har varit otroligt hypad, många har älskat den men jag har också läst många som avskytt den. Hade den inte dykt upp i bokcirkeln hade jag nog faktiskt aldrig läst den.

Kya växer upp i våtmarken utanför en småstad i North Carolina. Hon bor i ett skjul med sina föräldrar tills en dag när Kya är ca sju år och hennes mamma går för att aldrig mer komma tillbaka. En efter en försvinner även syskonen och till sist även pappan. Ensam kvar är Kya som försörjer sig på att bl.a. plocka musslor och sälja. Hon går till skolan en enda dag men blir retad och bestämmer sig för att aldrig återvända. Stadens invånare kallar henne Träskflickan och de allra flesta behandlar henne som en outcast. När hon blivit lite äldre inträffar plötsligt något som vänder nästan hela staden emot henne…

Boken spänner över hela Kyas liv och det är svårt att berätta om handlingen utan att spoila för mycket. Men den täcker hennes uppväxt, utsatthet, ensamhet och kärlekstörst samtidigt som det blir lite utav en spänningsroman under andra halvan. Bokcirkeln följde samma mönster som mina förutfattade meningar tänkte; tre stycken gillade boken och en avskydde den. Där hon såg en klyschig kärlekssaga fylld av floskler fokuserade vi andra istället på Kyas utsatthet och tyckte den biten var intressant.

Jag håller med om att det finns ett par inslag som kanske är lite too much men på det stora hela är boken väl läsvärd. Det är fint med alla naturskildringar och nörderier kring olika fåglars fjädrar eller grässorters blommor och jag gillar verkligen det här naturvurmandet i boken. Owens är zoolog så det förklarar ju ett och annat och hon ger definitivt en mer nyanserad bild av våtmarken och dess innevånare än vad jag hade innan.

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 14 december 2021
Mitt betyg: 4/5

Tidens länkar

Butler är en författare som jag varit nyfiken på ett tag och när Tidens länkar kom ut på svenska så här snygg för ca ett år sådan så kände jag ett akut köpbehov. Tack vare att jag lyckades få den vald som årets första bokcirkelbok i den feministiska cirkeln så blev den också läst relativt snabbt. Jag visste inte säkert vad det var jag rekommenderade mer än att Butler anses vara sf-författare vilket är en genre jag är tämligen obekant med. I just den här boken förekommer dock endast tidsresor vilket i sig förvisso kan ses som sf men jag tror inte direkt att, säg, Diana Gabaldon klassas som sf?

Svarta Dana bor i L.A. tillsammans med sin vita man Kevin och året är 1976. De har precis flyttat till ett nytt hus när hon en dag plötsligt får svindel och sedan befinner sig i utkanten av en skog vid en flod. I floden håller precis en liten pojke, Rufus, på att drunkna och Dana hoppar i och räddar honom. Det visar sig att han är hennes anfader och att han verkar kalla på henne när han är i livsfara, vilket händer ganska ofta för han är inte direkt en försiktig och eftertänksam ung herre. Pojkens far är slavägare och det är i början av 1800-talet vilket gör att Dana som ung ensam svart kvinna inte får det särskilt enkelt.

Jag var lite orolig att inte hinna läsa klart den här boken till bokcirkeln då jag som alltid började så sent men när jag väl börjat på den kunde jag inte sluta. Danas  berättelse är fängslande och komplex. Hon är van vid att leva som fri kvinna i ett hyfsat liberalt modernt USA och hamnar mitt i en tid där hon anses livegen och slavpiskan viner. Hennes anfader är inte särskilt sympatisk och hon tvingas att gå med på saker mot sin vilja då hon är rädd att hennes egen existens annars riskerar att utplånas. Det är ofta vidrigt och frågan om vad människor egentligen gör för att rädda sig själva är högintressant.

Butler tecknar slavarnas liv med ömsinthet men skildrar också det hårda livet, familjer som splittras vid försäljningar, misslyckade rymningsförsök med påföljande prygel, apati och allt annat som försiggick och än idag förekommer där människor utnyttjas på liknande vis. Det här är även en i allra högsta grad feministisk roman som visar på kvinnors utsatthet i ett samhälle där männen har makten. Redan den unge Rufus är elak mot sin mamma och menar att hans pappa likväl är det och berättar att hon kommer ju ändå med kaka sen. Trots att han värjer sig mot sin pappas våld och leker med de svarta barnen så fostras han ändå till den slavägande patriark han en dag skall bli.

Snarare än att kalla det här sf (som jag inte förringar på något sätt) skulle jag säga att det är en roman som debatterar rasism och feminism och som du definitivt bör läsa. Det ska bli intressant att diskutera den i bokcirkeln!

Förlag: Trut Publishing
Utläst: 8 januari 2022
Mitt betyg: 4/5

Lappin och Lapinova (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag har bara läst Mrs Dalloway av Woolf men tyckte mycket om den och ville gärna läsa mer. I hyllan står också Ett eget rum och väntar.

Vad handlar den om?
Ett par som gifter sig. Hon tycker att hennes man ser ut som en kanin när han rynkar på näsan och börjar kalla honom kung Lappin (lapin är franska för kanin men han var inte riktigt en fransk kanin och bunny lät inte bra tyckte hon). Sedan blir hon drottning Lapinova och de lever väldigt lyckligt ända fram till den dag när han plötsligt inte är någon Lappin utan bara en helt vanlig Ernest.

Vad tyckte jag?
Jag gissar att novellen skildrar ett helt vanligt äktenskap med nyförälskelse och paradis som sedan övergår i tristess och den där en gång så speciella personen är bara trist och tråkig i dina ögon. Nu måste det ju inte bli så i ett förhållande men visst händer det ofta. Även om man jobbar på sin relation så får man aldrig tillbaka der där fjärilsfladdret i magen. Å andra sidan föredrar jag det mer vardagliga förhållandet men det kanske inte Woolf gjorde? Novellen gillade jag i alla fall!

Förlag: Novellix
Utläst:
27 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Krysantemum (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
December har kommit att handla om att beta av så mycket som möjligt ur min egen hylla så därför blir det bl.a.ett novellrace. Det här är den sista novellen från asken Nobelnoveller nr 2 vilken jag fick i ett bokcirkeljulklappsbokbyte för några år sedan.

Vad handlar den om?
Elisa älskar och vårdar sina krysantemumodlingar på ranchen där hon bor med sin man. En dag kommer en man förbi i en gammal prärievagn och undrar om hon behöver hjälp med att laga grytor eller slipa saxar. När hon säger nej så frågar han om han kan få några krysantemumskott till en kvinna längre ner på vägen. Elisa säger ja och blir alldeles upprymd och fylld av livslust och något annat. En liten händelse senare på eftermiddagen släcker allt som en gång väcktes.

Vad tyckte jag?
Jag är inte riktigt säker på vad den här novellen faktiskt handlar om. Blir hon så glad för att någon visar intresse för hennes blommor? Blir hon tänd av det? Det står att ”bysten svällde passionerat” medan hon stod på knä i rabatten och grävde upp skott åt honom. Det kan ju tolkas lite hur som helst men när man är riktigt glad och uppspelt så andas man ju också sådär ytligt att ”bysten sväller”. Trots att jag inte riktigt förstår den så gillar jag den för jag tycker om Steinbecks sätt att skriva. Hans miljöbeskrivningar är så nätta och levandegör texten ut att bli det minsta långrandiga.

Förlag: Novellix
Utläst:
7 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Stjärnor, systerskap och julens mirakel

Förra året läste jag Tre systrar och en jul att minnas av Sarah Morgan och jag gillade den så pass att jag tänkte jag skulle läsa henne i jul igen. I den här boken har vi en sårig relation mellan Gayle och hennes två döttrar, Sam och Ella. De har inte haft kontakt på fem år men då Gayle råkar ut för en olycka sträcker hon ut en hand mot sina barn. Hon har ägnat stora delar av livet åt att skapa framgång åt sig själv och sina barn och lull-lull och trams har aldrig varit hennes melodi. Systrarna blir därför ömsom förvånade och ömsom förskräckta när Gayle tackar ja till att fira en familjejul i Skottland med dem. Hon har alltid hatat julen medan de älskar den.

Sarah Morgan skriver lite längre böcker än vad feelgoodgenren normalt betyder. Hon har också ett långsammare berättartempo men i gengäld mer komplexa karaktärer och historier. Här är det trasiga och sorgesamma familjerelationer som avhandlas parallellt med en hel del humor som faktiskt får mig att dra på smilbanden. Samtidigt får vi en rejäl dos romantik och inte minst ett snöigt Skottland och all-in på julfeelingen. Säg någon som inte skulle vilja fira jul på ett smärre slott i Skottland?

Jag tycker bäst om Sam men Ellas lite mer neurotiska och känslomässiga personlighet är en bra balans till Sams mer yrkesmässiga och logiska personlighet. Jag lyssnade på boken och även om jag tyckte mycket om Ella Schartner i Ellen-böckerna så blir det väldigt sockersött när hon gestaltar fyraåriga Tab som är Ellas dotter men eftersom det är en julroman så är det helt ok. Det här blev årets sista julbok för mig och tre stycken var en helt lagom dos.

Förlag: HarperCollins Nordic
Utläst: 22 december 2021
Mitt betyg: 4/5

Girl in Translation

En gång i tiden deltog jag i tävlingar på olika bloggar och vid ett sådant tillfälle vann jag den här boken. Numera försöker jag att bara göra genomtänkta inköp och är sällan med i boktävlingar, vettigt på ett sätt men å andra sidan kanske jag hade missat den här pärlan då!.

Kim och hennes mamma kommer till New York när Kim är runt 10. Det är hennes faster Paula som hjälpt dem att kunna komma dit och hon ordnar jobb till mamma på fabriken hennes man äger och fixar en lägenhet till dem. Bara det att förhållandena på fabriken är usla. De får, olagligen, betalt per plagg. Mellan ett och två cent per plagg de färdigställer. Lägenheten de får har trasiga fönster, saknar värme och det kryllar av kackerlackor och råttor. Dessutom står de i skuld till Paula så de måste betala henne varje månad och har inga alternativ.

Kim har dock en talang. Hon är skolsmart, särskilt när det gäller matte och naturvetenskap, och hon vet att hennes enda chans ut ur det liv de nu tvingas leva är studier. Efter skolan måste hon dock hjälpa sin mamma på klädfabriken, precis som alla andra barn till de anställda. Det blir sena kvällar och de äter alltid sitt kvällsris på fabriken. Kim får en kompis på skolan men inser snart att vissa saker måste hon hålla tyst om så hon fortsätter att leva sitt dubbelliv och kämpar hårt.

Allt är inte bara elände i boken dock, Kwok skriver riktigt roligt om kulturkrockar som när Kim ser på de vita barnen och tänker att i Kina var det bara blinda människor med starr som hade blå ögon. Eller när hon förstår att hennes kompis tänker ge henne en julklapp och mamman letar efter något stort men billigt: en plastväxt, kompisen undrar om det är en leksak och Kims mamma blir förnärmad när Kim bara får en liten nyckelringsleksak i retur.

Kim säger alltid nej till att komma hem till folk för då förväntas det att man bjuder igen och hon vill aldrig ta hem någon till råtthålet de bor hos. Hon kan inte heller delta i sådant andra ungdomar gör eftersom hon måste jobba hela tiden. Hennes kläder är jättefel i de andras ögon och mamman förstår inte hur ens underkläder kan vara någon annas problem. I Kina visar man aldrig dem för någon och det tar ett tag innan hon förstår att flickorna i skolan byter om tillsammans innan idrotten.

Boken slutar delvis väldigt lyckligt och är en framgångssaga som visar att bara man kämpar hårt kan allt bli möjligt. Nu är ju Kim förvisso extremt intelligent och alla skulle nog inte ha samma tur. Det är som att läsa Utvandrarna och tänka att det ju gick fint för de svenska utvandrarna, och sen läser man Swede Hollow och får en annan bild… Men saga eller inte saga så tycker jag att boken var verkligen läsvärd och Kwok har ett härligt sirligt språk och mycket humor. Hon kom själv till USA som femåring så det finns säkert en hel del egna erfarenheter i den här boken. Nu vill jag läsa Mambo in Chinatown också!

Förlag: Penguin Books Ltd
Utläst: 5 december 2021
Mitt betyg: 4/5