Bokbloggstankar om 2020-talet

Bloggen Bokhyllan skrev igår om sina funderingar kring bokbloggens överlevnad. Här kommer mina svar på hennes frågor:

Har intresset för bokbloggande avtagit?
Hm, mitt eget bokbloggande har ju pågått i ca 9 år men det har gått i perioder utifrån hur livet i övrigt har sett ut. Ibland har jag haft svackor på månader där jag tyckt det känns menlöst att blogga medan andra gånger, som nu, är jag inne i ett galet flow och jobbar jättemycket med bloggen, har skrivlust och tycker det är superkul. Jag menar, jag har sedan i somras jobbat med att skriva recensioner (eller åtminstone smärre texter som berör boken ifråga) på omkring 50 böcker som jag läste 2017-2018. Många av texterna är jag knappt stolt över men jag gör det för att jag vill ha det så och få lite inre frid. 🙂

Om bloggarna generellt har minskat i antal eller ej vågar jag inte uttala mig om. Många av de bloggar jag började följa när jag själv startade är nedlagda medan andra finns kvar. Ibland tänker jag att jag ska hitta nya bokbloggar att följa men det är inte så lätt. Jag har inte alls alltid samma boksmak som alla de bloggar jag följt länge men de har liksom blivit gamla bekanta. Men för att få in en ny på listan så känner jag att jag vill ha något gemensamt med dem liksom. Det finns också, eller fanns i alla fall, många bloggar som fokuserar på YA-litteratur och även om jag läser en del sådant emellanåt så passar det inte riktigt mig.

Jag vet att jag ibland läser om folk som lägger ner sina bloggar för att bara köra Instagram så kanske har intresset minskat men å andra sidan kan det ju ha tillkommit nya?

Har intresset för bokbloggar – från förlagen, författarna, bokbranschen i övrigt, samt såklart bokintresserade i allmänhet – minskat?
Eftersom att mitt bloggande gått i perioder så har jag inte tillförlitlig statistik men mina toppnoteringar vad gäller visningar på bloggen är från begynnelsen. Kommentarer har ju sjunkit betydligt utan numera kommunicerar man främst på sociala medier.

När det gäller recensionsex så har jag medvetet inte efterfrågat så många på senare år dels för att jag haft bloggsvackor, dels för att jag med rec.ex känt en press på mig att läsa och skriva så att det inte känts lika avslappnande och kul. Jag bloggar ju dock också på Barnboksprat och där har jag läst betydligt fler rec.ex och jag tycker de flesta förlagen är tillmötesgående och intresserade. Men att också publicera på Instagram känns som ett måste och som något som nog genererar mer och enklare reklam för dem.

När det gäller just författare så har ju Instagram öppnat upp för en mer direkt kontakt och kommunikation med dem. Det är nog sällan, om ens någonsin, en författare kommenterat på min blogg.

Har medelåldern för aktiva bokbloggare blivit högre?
Haha, ja eftersom vi var många som började för omkring 10 år sen så är vi väl kärringar hela högen nu. Men det finns ju yngre förmågor också men jag vet inte hur många nya bloggar som startar varje år? Det skulle verkligen vara spännande med statistik kring detta, kan inte någon skriva sitt examensarbete om bokbloggar? 🙂

Fyller bokbloggarna någon funktion för att förstärka uppmärksamheten kring böcker och att inspirera till/främja läsande?
Jag önskar att det är så och för mig personligen gör de det. Men samtidigt känns det som att vi är fossil i den moderna eran. Det är ju extra trist nu när även Bokus slutat länka till blogginlägg. Vill jag läsa recensioner för en viss bok så googlar jag. Jag tror dock att Instagram är ledande när det gäller just att ”förstärka uppmärksamheten” kring böcker. När man scrollar igenom så är det ju ofta samma böcker som syns överallt och det är så lätt att trycka gilla. Att många bokbloggar har så krångligt kommentarsfält ligger dem också verkligen i fatet. Samtidigt fortsätter ju förlagen att ta kontakt med bokbloggare och att skicka böcker så någon nytta gör vi väl?

Hur får man uppmärksamhet kring sin bokblogg på 2020-talet, om det nu är det man vill?
Det här är en fråga som jag ständigt velar kring. Oftast skriver jag bara för att jag tycker det är kul. Samtidigt sticker jag inte under stol med att jag blir glad om jag har många visningar. Fastän hälften av dem är skolungdomar som googlat fram mitt toppinlägg ”Att beskriva bokens handling” 😀 Men ibland känner jag tvärtom, att nu vill jag lyfta bloggen och jag vill också bli en ”poppis innebloggare” eller vad de må kallas. Men jag tror att när det gäller bokbloggar har man störst chans om man profilerar sig och det är inte min grej. Jag är en allätare eller ”multipotentialist” som jag lärde mig för några månader sedan. Jag spretar i mina intressen och kommer alltid att vara en sådan som vill lära mig mer och vidga mina vyer.

Många Instagrambokkonton har ju galet många följare och jag följer själv extremt många bokbloggar där men det är bara en bråkdel jag känner igen eller så. Instagram känns mer som ett marknadsföringsverktyg vilket jag skrivit m tidigare här på bloggen. Facebook är väl halvt utdöende men det är ändå den vägen jag oftast tar idag för att klicka in mig på ett inlägg jag vill läsa.

Slutligen så är jag själv jättedålig på att läsa bloggar och jag kommenterar nästan bara när jag delar i olika veckoutmaningar (vilka jag tycker är kul). Jag skäms lite över det eftersom jag så gärna vill att bokbloggarna ska överleva men samtidigt orkar jag inte med dagens informationsflöde.

Photo by Windows on Unsplash