Kategori: Tänkt & Tyckt

#8marscoronademo – Modebranschen

Den Av bokdivisioneni Tänkt & TycktLämna en kommentar

Hanna på Feministbiblioteket ville demonstrera idag och såklart hänger jag på. Andra som deltar är enligt O och Agnes bokblogg.

Ett viktigt område som oväntat många feminister blundar för är modebranschen, i synnerhet fast fashion. För två år sedan skrev jag ett inlägg om det här och jag tänkte reprisera delar av det här genom att upprepa två boktips:

Slow fashion av Jennie Johansson & Johanna Nilsson är en heltäckande bok om modebranschen: modeindustrins miljökonsekvenser, olika materials miljömässiga effekter, miljömärkningar, hur du kan tänka när du ska handla kläder, hur förhåller du dig själv till mode samt hur du tar hand om och lagar dina befintliga kläder. Det här är en jättebra introduktion till konceptet hållbart mode, eller just slow fashion.

Modeslavar av Moa Kärnström & Tobias Andersson Åkerblom är för dig som vill djupdyka i fast fashion-branschens effekter för både miljön och villkoren för dess arbetare. Du får även en intressant bakgrund i form av den svenska klädindustrins historia.

Du kan läsa mina originalrecensioner av böckerna genom att klicka på titlarna.

Bara för någon dag sedan skrev @fairaction på Instagram om våldet mot kvinnor inom modeindustrin. En studie från Bangladesh visar att 70 % av sömmerskorna har upplevt sexuellt våld eller trakasserier och troligtvis är siffran ännu högre. Fysiskt våld på jobbet är också vanligt där chefer och föreståndare delar ut örfilar, slag och sparkar till sömmerskorna. Även verbala och digitala trakasserier förekommer. Samtidigt är ett av sex klädesplagg som köps i Sverige tillverkade i Bangladesh.

Förutom rent våld så jobbar sömmerskorna under usla förhållanden när det gäller arbetsvillkor, löner och ofta används miljögifter vid tillverkningen. Att faktiskt fråga dig själv vem som har sytt ditt plagg är en oerhört viktig handling. Det finns etiskt producerade kläder där ute eller varför inte handla second hand?

Fördomsfull läsning

Den Av bokdivisioneni Tänkt & TycktLämna en kommentar

Jag har som ett av mina mål att hela tiden försöka läsa böcker från fler länder. En av anledningar till detta utgår ifrån Chimamanda Ngozi Adichies tal The Danger of the Single Story där hon bl.a. säger:

The single story creates stereotypes, and the problem with stereotypes is not that they are untrue, but that they are incomplete. They make one story become the only story.

Häromdagen läste jag ut Oyinkan Braithwaites My sister, the Serial Killer. Det finns en läsvärd intervju med Braithwaite i slutet av boken där hon säger att det finns en förväntan på afrikanska författare att liksom tala för hela världsdelen men att det håller på att förändras. Hon är själv uppvuxen både i Storbritannien och Nigeria och menar att hon inte kan ge den kulturella bilden som Chimamanda Ngozi Adichie ger i sina romaner eftersom hon själv inte har det arvet och den kunskapen från sin uppväxt. Men hon understryker också att det, såklart, finns så många olika nigerianska erfarenheter eftersom att det finns så otroligt många människor som lever här.

Jag håller just nu på att läsa Me and White Supremacy av Layla F Saad och funderar rätt mycket kring min egen rasism. Med det menar jag inte att jag är ute på gatorna och skanderar rasistiska slagord utan mer att jag är uppväxt med en vithetsnorm som är så djupt rotad att man verkligen måste gräva i det för att få syn på allt. När jag läste Dolda i det fullt synliga av somaliske Nuruddin Farah så blev jag nästan lite besviken över att det kändes som att boken kunnat utspela sig i vilket land som helst. Den var inte fylld av de stereotyper och miljöer jag tydligen förväntar mig från en afrikansk författare.

Så fastän att jag försöker att aktivt och medvetet vidga mina vyer är jag ändå fortfarande fylld av fördomar. Det är inte med stolthet jag skriver detta men ett första steg är att bli medveten om sina egna brister för att sen kunna bli bättre. Ju fler böcker jag läser, desto fler världar öppnar sig och desto fler olika berättelser och människoskildringar får jag ta del av. Har du kommit på dig själv med att vara fördomsfull mot din egen vilja?

Photo by Kyle Glenn on Unsplash

 

Bokbetyg

Den Av bokdivisioneni Tänkt & Tyckt2 kommentarer

Jag har insett att gissningsvis 90-95 % av böckerna jag läser får betyget 4 av mig. Betyg är ju i bokbloggar- och bokläsningsvärlden helt subjektiva och min skala lyder kort och gott:

5. En fantastisk bok
4. En riktigt bra bok
3. En ok bok
2. En svag bok
1. En dålig bok

En av anledningarna är såklart att jag vet vilken typ av böcker jag gillar och därför i hög grad väljer sådana som jag förmodligen uppskattar. Ibland läser jag dock böcker som andra valt (bokcirkelböcker) och möjligen blir det fler treor bland dem böckerna än mina självvalda men jag har faktiskt ingen statistik på det. Självfallet händer det också att en bok låter som att den är i min smak men sen inte är det. Och visst händer ibland även det omvända – att en bok överraskar totalt!

På samma sätt som mina betyg är subjektiva så är de liksom bundna till den tidsperiod som jag läste boken och den person jag var just då och den del av livet jag befann mig i – dvs var jag pigg, trött, stressad och var det på semestern eller i en lässvacka, läste jag den i små snuttar på bussen eller i en sittning hemma i soffan. Andra saker som spelar in är om jag läst eller lyssnat, hur fort jag läst en bok och ja, listan kan nog göras oändlig.

Därför är en fyra inte direkt jämförbar rakt av med en annan fyra. Jag har gett lättsam romance många fyror likväl som Tokarczuks mer krävande Löparna. Men om vi tittar på betygskalan så säger en boks fyra att det var en bok som jag tyckte var riktigt bra just där och då. Vi har väl alla ibland känt att en viss bok var precis vad man behövde just nu likväl som vi alla har påbörjat en bok och känt att den här passar inte mig där jag befinner mig idag?

Däremot har jag märkt att jag på sistone blivit väldigt snål med betyget 5. Jag hade svårt att hitta vilka böcker som stack ut förra året när jag på sedvanligt årskrönikevis skulle plocka ut ässen. Jag vet inte om det beror på att jag inte läst några sådana makalösa böcker eller om jag just blivit för återhållsam och tänker att nja, för att den ska få en femma borde den ha varit liiiite bättre. Jag tror att jag tänker att en femma ska liksom göra mig andlös. Ni vet, när man slår ihop boken och känner WOW! Senast jag kan minnas att jag hade just en sådan känsla var när jag tittade på Call me by your name, filmen alltså, när jag sen läste boken efteråt så kände jag nja – en trea.

Nu har jag förvisso gett ett par böcker betyget 5 efter det men en bok kan ju också vara fantastiskt bra på många olika sätt. Den kan vara fint skriven eller ta upp ett viktigt ämne eller vara makalöst vacker. Det kanske också är så att jag går i de gamla banor som min skoltids normalfördelade betyg och tänker att femmorna inte ska delas ut för generöst. Å andra sidan så är jag alldeles för slösaktig med mina fyror för att den teorin skulle stämma. Bland Instagrams bokkonton så flödar femmorna hejvilt idag och huruvida det är glädjebetyg eller jag är den snåle låter jag vara upp till var och en att bedöma.

Delar du ut många femmor (eller motsvarande) bland dina lästa böcker?

När det normala blir onormalt

Den Av bokdivisioneni Tänkt & Tyckt4 kommentarer
Photo by Florencia Viadana on Unsplash

Jag har kommit på mig själv på sistone att reagera på böckerna jag läser med att tycka att det är konstigt när karaktärerna bryter mot rådande restriktioner. De tränger sig in på trånga pubar, går ut och handlar i onödan, träffar mormor och så vidare. Det känns liksom så fel och som att de befinner sig i en helt annan värld (ok, ja, de är ju i en fiktiv värld). Det börjar nästan kännas som science fiction att läsa om vanliga människor i ett vanligt samhälle.

Samtidigt är det såklart härligt att få läsa om helt vanliga liv och att kunna längta tills vi är där igen. Att kunna fantisera om att det vore just jag som gjorde vissa av de där sakerna. Trånga pubar lockar inte mig direkt men att få träffa familjen vore ju trevligt. Och jag har ändå en familj här hemma som jag träffar dagligen, jag har ett arbete som jag fortfarande utför på plats och jag har drivor med hobbies att roa mig med här hemma. Så även om jag inte alls lider som många andra så verkar min hjärna ha blivit aningens skruvad av det hela. 🙂

Småputtrigt och mystöntigt

Den Av bokdivisioneni Tänkt & Tyckt2 kommentarer
Photo by Jon Tyson on Unsplash

Ända sen jag var barn så var det något visst med de brittiska deckarna på tv och helst hemma hos min kompis vars mamma jämt drack te till. Som ung drack jag mycket te men med åldern har kaffet tagit över en del, vilket är synd för te är egentligen mycket godare. Jag skulle nog inte direkt kalla mig anglofil, men kanske lite i smyg?

Jag är inte en sådan som reste till Storbritannien i tid och otid, jag har ”bara” varit där tre gånger i mitt liv varav två som tonåring. Däremot skulle jag gärna resa till Skottland någon gång. Tror jag. Jag reser nog helst via tv-seriernas värld och älskar Shetland och Outlander men nöjer mig långt med Vera och The Last Kingdom där dialekterna är härliga de med.

Det är framförallt språket och miljöerna jag gillar med de skotska serierna (eller de är faktiskt riktigt bra ju) men det är också trivsamt med småputtrigt och lite töntigt à la Morden i Midsummer. Tweedkavajer, landsortsliv, te och gemytligt pubhäng kommer man långt med. Just nu tittar jag på en serie i just den andan – I vår herres hage. Mycket mer småputtrigt och mystöntigt än så blir det nog inte. Precis vad jag behöver just nu!

bild från svtplay.se

Omvänd Instagrammare

Den Av bokdivisioneni Tänkt & TycktLämna en kommentar

För lite drygt tre månader sedan basunerade jag ut att jag var trött på bokinstagram. Nu måste jag erkänna att jag blivit så smått omvänd. Jag funderade i mitt förra inlägg på om jag skulle ändra mitt Instatänk och bara följa konton jag gillar och riktigt så långt har jag inte gått än. Jag följer snällt de allra flesta som följer mig för tillfället. Men jag har ändå rensat upp en del i mitt flöde och funderat en hel del på hur jag vill göra.

Det bästa för mig just nu är att ha lite olika fokus på bloggen och Insta och då kör jag så. Jag försöker också att vara lite mer aktiv och faktiskt så blir ju det mesta roligare när man sätter sig in i det hela lite bättre. Även om bloggen och mitt Instagramkonto är kopplade till varandra så lever de i olika världar och det är extremt få som hittar hit från just Instagram. Men det visste jag ju redan.

Det som är det allra roligaste och något som jag faktiskt saknat med bloggandet, de senaste fem (?) åren är att få p r a t a böcker! Jag gnällde ju sist över att recensionerna på Insta oftast är för långa eller för intetsägande och det tycker jag oftast fortfarande men Insta ger mig en härlig chans att just få prata böcker, läsning, annat bokrelaterat och för den delen icke bokrelaterat. Särskilt numera när det är så svårt eller bökigt att (som wp-användare) kommentera på andra bloggar än wordpress så är det en skön och rapp känsla i bokpratet på Instagram.

Så jag tar tillbaka liiite av det jag sa även om jag förvisso fortfarande håller fast vid en del. Man kan ju inte ändra sig för mycket på en gång heller!

Bokbloggstankar om 2020-talet

Den Av bokdivisioneni Tänkt & Tyckt4 kommentarer

Bloggen Bokhyllan skrev igår om sina funderingar kring bokbloggens överlevnad. Här kommer mina svar på hennes frågor:

Har intresset för bokbloggande avtagit?
Hm, mitt eget bokbloggande har ju pågått i ca 9 år men det har gått i perioder utifrån hur livet i övrigt har sett ut. Ibland har jag haft svackor på månader där jag tyckt det känns menlöst att blogga medan andra gånger, som nu, är jag inne i ett galet flow och jobbar jättemycket med bloggen, har skrivlust och tycker det är superkul. Jag menar, jag har sedan i somras jobbat med att skriva recensioner (eller åtminstone smärre texter som berör boken ifråga) på omkring 50 böcker som jag läste 2017-2018. Många av texterna är jag knappt stolt över men jag gör det för att jag vill ha det så och få lite inre frid. 🙂

Om bloggarna generellt har minskat i antal eller ej vågar jag inte uttala mig om. Många av de bloggar jag började följa när jag själv startade är nedlagda medan andra finns kvar. Ibland tänker jag att jag ska hitta nya bokbloggar att följa men det är inte så lätt. Jag har inte alls alltid samma boksmak som alla de bloggar jag följt länge men de har liksom blivit gamla bekanta. Men för att få in en ny på listan så känner jag att jag vill ha något gemensamt med dem liksom. Det finns också, eller fanns i alla fall, många bloggar som fokuserar på YA-litteratur och även om jag läser en del sådant emellanåt så passar det inte riktigt mig.

Jag vet att jag ibland läser om folk som lägger ner sina bloggar för att bara köra Instagram så kanske har intresset minskat men å andra sidan kan det ju ha tillkommit nya?

Har intresset för bokbloggar – från förlagen, författarna, bokbranschen i övrigt, samt såklart bokintresserade i allmänhet – minskat?
Eftersom att mitt bloggande gått i perioder så har jag inte tillförlitlig statistik men mina toppnoteringar vad gäller visningar på bloggen är från begynnelsen. Kommentarer har ju sjunkit betydligt utan numera kommunicerar man främst på sociala medier.

När det gäller recensionsex så har jag medvetet inte efterfrågat så många på senare år dels för att jag haft bloggsvackor, dels för att jag med rec.ex känt en press på mig att läsa och skriva så att det inte känts lika avslappnande och kul. Jag bloggar ju dock också på Barnboksprat och där har jag läst betydligt fler rec.ex och jag tycker de flesta förlagen är tillmötesgående och intresserade. Men att också publicera på Instagram känns som ett måste och som något som nog genererar mer och enklare reklam för dem.

När det gäller just författare så har ju Instagram öppnat upp för en mer direkt kontakt och kommunikation med dem. Det är nog sällan, om ens någonsin, en författare kommenterat på min blogg.

Har medelåldern för aktiva bokbloggare blivit högre?
Haha, ja eftersom vi var många som började för omkring 10 år sen så är vi väl kärringar hela högen nu. Men det finns ju yngre förmågor också men jag vet inte hur många nya bloggar som startar varje år? Det skulle verkligen vara spännande med statistik kring detta, kan inte någon skriva sitt examensarbete om bokbloggar? 🙂

Fyller bokbloggarna någon funktion för att förstärka uppmärksamheten kring böcker och att inspirera till/främja läsande?
Jag önskar att det är så och för mig personligen gör de det. Men samtidigt känns det som att vi är fossil i den moderna eran. Det är ju extra trist nu när även Bokus slutat länka till blogginlägg. Vill jag läsa recensioner för en viss bok så googlar jag. Jag tror dock att Instagram är ledande när det gäller just att ”förstärka uppmärksamheten” kring böcker. När man scrollar igenom så är det ju ofta samma böcker som syns överallt och det är så lätt att trycka gilla. Att många bokbloggar har så krångligt kommentarsfält ligger dem också verkligen i fatet. Samtidigt fortsätter ju förlagen att ta kontakt med bokbloggare och att skicka böcker så någon nytta gör vi väl?

Hur får man uppmärksamhet kring sin bokblogg på 2020-talet, om det nu är det man vill?
Det här är en fråga som jag ständigt velar kring. Oftast skriver jag bara för att jag tycker det är kul. Samtidigt sticker jag inte under stol med att jag blir glad om jag har många visningar. Fastän hälften av dem är skolungdomar som googlat fram mitt toppinlägg ”Att beskriva bokens handling” 😀 Men ibland känner jag tvärtom, att nu vill jag lyfta bloggen och jag vill också bli en ”poppis innebloggare” eller vad de må kallas. Men jag tror att när det gäller bokbloggar har man störst chans om man profilerar sig och det är inte min grej. Jag är en allätare eller ”multipotentialist” som jag lärde mig för några månader sedan. Jag spretar i mina intressen och kommer alltid att vara en sådan som vill lära mig mer och vidga mina vyer.

Många Instagrambokkonton har ju galet många följare och jag följer själv extremt många bokbloggar där men det är bara en bråkdel jag känner igen eller så. Instagram känns mer som ett marknadsföringsverktyg vilket jag skrivit m tidigare här på bloggen. Facebook är väl halvt utdöende men det är ändå den vägen jag oftast tar idag för att klicka in mig på ett inlägg jag vill läsa.

Slutligen så är jag själv jättedålig på att läsa bloggar och jag kommenterar nästan bara när jag delar i olika veckoutmaningar (vilka jag tycker är kul). Jag skäms lite över det eftersom jag så gärna vill att bokbloggarna ska överleva men samtidigt orkar jag inte med dagens informationsflöde.

Photo by Windows on Unsplash

Nytt eller gammalt?

Den Av bokdivisioneni Tänkt & Tyckt4 kommentarer
Photo by Daniele Levis Pelusi on Unsplash

Jag läser sällan sprillans nya böcker utan väntar gärna tills de finns på biblioteket och helst som e-bok. Det beror inte på att jag inte har råd att köpa böcker utan snarare att jag försöker att inte samla på mig så många böcker hemma i hyllan. Jag försöker att göra ett genomtänkt urval redan på förhand och bestämma om det är en bok jag tror att jag vill äga eller inte. Och när jag har läst någon av de böckerna jag faktiskt har i hyllan med olästa böcker så bestämmer jag mig efteråt om boken ska anses värdig att bo kvar eller om den åker vidare.

Att jag inte vill samla för mycket betyder inte att jag inte vill samla alls. Jag älskar att gå till min bokhylla (yes, singular) och titta på böckerna där. Minnas de jag läst och sukta efter de jag inte läst ännu. Fackböcker verkar vara en genre jag gärna samlar på mig då det är böcker jag kanske vill återvända till och läsa om stycken ur och så. Min bokhylla är föränderlig, precis som han sa, vem det nu var, så visar den inte bara vem jag är utan också vem jag vill vara. Den ska spegla mig och mina drömmar helt enkelt och med jämna mellanrum rensar jag ur den.

Att läsa böcker ett år (eller flera) efter att de kommit ut går ju precis lika bra. Är det en bra bok håller den ju för evigt liksom. Är det en hyperaktuell fack- eller debattbok i en brännande fråga kan det såklart vara extra intressant att läsa den parallellt med att diskussioner förs i omvärlden. Men det kan likväl vara intressant att läsa en bok några år efteråt för att jämföra med dagens färska idéer.

När nya böcker släpps blir jag såklart suktad och det händer någon enstaka gång att jag faktiskt slår till. Samtidigt är det ju extra schysst mot författarna att köpa deras böcker, och gärna när de är nya så de kanske kan få hamna på en topplista eller något. Borde jag kanske rent utav börja köpa fler böcker för att stötta författarskap jag gillar? Nytt eller gammalt – vad läser du?

Bokinstagram-mätt

Den Av bokdivisioneni Tänkt & Tyckt12 kommentarer

Jag har bloggat sedan slutet av 2011. Jag upptäckte andra bokbloggar i den vevan och kände att det här var en grej för mig! Mitt fokus från början var framförallt en digital läsdagbok även om jag allt eftersom märkte att det var riktigt kul att interagera med andra bloggare. Att hänga på olika utmaningar och diskutera i kommentarsfälten var (och är) jättekul!

Ett tag blev jag, som nog de flesta andra, smittad av recensionsex-sjukan – d.v.s. att upptäcka att jag kunde be om böcker och få dem gratis, mot en skriven åsikt, var ju helt fantastiskt för en bokälskare! Så småningom mättades det här. Dels för att jag själv insåg att jag suger på att skriva under press och så sköt jag på texterna så länge att det blev pinsamt. Dels också för att jag blev mer restriktiv och lärde mig mer noga vilka böcker jag gillar. Idag är jag väldigt sparsmakad när det kommer till rec.ex. och ber/tackar ja om extremt få varje år.

Efter ett kort tag skaffade jag en facebooksida till bloggen. Det var ett bra drag och än idag så är facebook min primära källa för hur jag hitta blogginlägg att läsa hos andra. Jag har kört med bloggläsare, som Feedly, men numera går jag så sällan in och kollar av där. Det är faktiskt pinsamt att erkänna att jag knappt läser andras bloggar idag. Och definitivt inte regelbundet utan mer just när jag ser något spännande på fejjan så klickar jag mig in den vägen. Eftersom att de flesta bloggkommentarsfält är lite meckiga (jag kan överhuvudtaget inte kommentera på blogspot-bloggar från mobilen utan endast via dator) så blev det lättare att skriva en kommentar på facebook.

Med Instagram så var jag väldigt sen på bollen. Jag har snart haft det kontot i två år. Jag var hela tiden lite skeptisk till Insta då jag är en textmänniska och än idag så föredrar jag facebook. Det kan ibland gå dagar utan att jag kollar in på Instagram medan facebook besöker jag varje dag. Hrm, flera gånger dessutom. Men jag insåg att Instagram var det nya heta och det var där alla hängde och oj vad kul det var att få så många följare så snabbt och lätt! (Min fb-sida har nog legat på rätt konstant följarantal i flera år).

Men, ju mer tiden går så tittar jag som sagt allt mer sällan in på Instagram. Jag är fortfarande en textmänniska och måste ofta ”tvinga” mig själv att ta någon bild som jag kan lägga upp där så inte folk tror att bloggen dött. Ibland får jag såklart feeling och inspiration och bilderna kommer till mig naturligt, men allt som oftast inte, eller åtminstone för sällan (med Instamått mätt). Dessutom så känner jag att mitt flöde fylls av hundratals inlägg om samma bok (när alla Instagrammare fått ett rec.ex) eller vackra bilder som såklart är just vackra men som arrangerats in i förbannelse (jag gör det också ibland). Framförallt blir det nog för mycket och för intetsägande bilder. 😀

När det gäller boktips/recensioner så står det antingen för lite om boken eller så har någon skrivit en regelrätt recension men då är Instagram fel ställe att läsa långa texter på, tycker jag. Då finns det istället några tappra själar, jag är en av dem ibland, som lägger upp en stänkare om dagens bloggtext men ärligt talat så tror jag att det är extremt få som gör sig omaket att krångla sig in på bloggen efter att ha sett ett Instagraminlägg.

Min privata Instagram tycker jag det är kul att titta in på men där följer jag ju bara exakt de företag och personer som jag själv är intresserad av. När det gäller mitt bokbloggs-instakonto så är det ju en marknadsföringsapparat så där följer jag massor av konton som jag nog inte alltid är genuint intresserad av. Och jag tror att det är hela den här marknadsföringsgrejen som jag ledsnat på. Det känns som om allt bara handlar om att synas, få likes och gärna gratis rec.ex. i bokinstavärlden. Folk gillar inte dina bilder för att de gillar det du skriver/fotar utan för att själva synas och få följare (såklart inte alla eller jämt!). Ibland blir det faktiskt lite diskussioner under några bilder och det är ju kul!

Men jag kanske ska tänka om och göra som med mitt privata konto och bara följa de konton jag faktiskt har behållning av? Hur tänker du?

Bloggplaner för 2020

Den Av bokdivisioneni Tänkt & Tyckt2 kommentarer

Mina bloggplaner för 2020 handlar i mångt och mycket om att fortsätta på mitt under 2019 inslagna spår. Skriva hyfsat frekvent (men inga antalsmål), försöka få ur mig recensioner av lästa böcker på en gång och fortsätta beta av gamla obloggade böcker, 62 st i nuläget. Jag har landat i tre olika modeller för mina recensioner, en väldigt enkel: måndagsmikron, en lite mer utförlig variant och så en ännu mer omfattande variant för recensionsexen.

Återkommande bloggutmaningar som jag gillar är Hett i hyllan som Bokföring enligt Monika håller i då den får mig att se mina egna hyllvärmare och återuppväcka peppen för dem samt En smakebit på søndag som de två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för då den får mig nyfiken på många andra böcker plus ger en liten inblick i vad folk läser just nu!

Min läsning fortsätter att vara ganska styrd på det viset att jag är med i tre bokcirklar och jag kan inte släppa någon av dem i nuläget. Det är så trevliga människor i allihop och det är så kul att diskutera böcker! Men det gör ju såklart att vissa månader har jag tre bokcirkelböcker att läsa så det skapar lite mindre utrymme till ”jag läser vad som faller mig in-läsning”.

Jag älskar dessutom att skapa hittepå-regler och efter ett par år med misslyckade utmaningar, vilket fick mig att sluta med utmaningar, så har jag nu hittat tillbaka til dem! Och jag blev taggad av att jag faktiskt gjorde bra ifrån mig på dem förra året. Så i år har jag fyra olika utmaningar av varierande karaktär där tre av dem handlar om läsning. Ni inser ju snabbt att det här snävar in och fyrkantiggör urvalet av min läsning ännu mer. Tråkigt kan tyckas och jag är beredd att delvis hålla med men en del av mig finner en tillfredsställelse i att bocka av i listor och att lyckas med utmaningar. Så jag ser fram emot det. Jag kommer att berätta mer om mina utmaningar de kommande dagarna och ni hittar dem allihop under fliken Utmaningar 2020.

Jag älskar verkligen bokbloggarvärlden och en del av min identitet är att vara bokbloggare så jag vill även bli bättre på att besöka andras bloggar och läsa och kommentera där. Jag går inte med på att vi är ett utdöende släkte som ska ersättas av Instagrammare även om jag uppskattar Instagram och den aktivitet som sker där också.

Jag hopas vi ses eller hörs under 2020!