Brev till en bokhandel & Hertiginnan av Bloomsbury

Det här är en sådan där bok jag förmodligen aldrig hade läst om jag inte börjat bokblogga. Jag vann Girl in Translation i en tävling hos Feelgoodbibliotekarien för 10 år sedan och hon skickade med denna som en bonusvinst. En brevroman låter ju rätt trist och så visade den sig vara både fin, intressant och rolig!

Helene Hanff är en amerikansk författare som inte läser som de allra flesta. Hon säger själv så här: ”Mitt problem är att när andr amänniskor läser femtio böcker, läser jag en bok femtio gånger”. 1949 så skriver hon ett brev till antikvariatet Marks & Co i London och efterfrågar ett par böcker. Det här blir starten på en 20 år lång brevväxling mellan främst Frank Doel, som jobbar i bokhandeln, och Helene men också andra anställda och Franks familj.

Genom att läsa de här breven så får vi dels veta en hel del om Helenes bokpreferenser men också om samtiden runtomkring, vi får ömsinta tackbrev när Helene skickat matpaket under ransonerinsgåren och vi får humoristiskt sarkasmdrypande brev fulla av hennes humor. Frank Doel hann gå bort innan Helene äntligen kom iväg till London men när hon väl gjorde det hade hon gett ut breven i bokform och hon blev väl omhändertagen av hans fru och olika fans till boken. Om detta handlar uppföljaren Hertiginnan av Bloomsbury om och den finns med i min bok. Den är också väldigt intressant men blir emellanåt lite långrandig i vissa passager.

Jag skulle själv inte vilja läsa en bok femtio gånger men jag erkänner att jag lägger en hel del prestation i min läsning numera och i olika strävor att läsa mer så tappar jag bort gamla favoriter som vore mysiga att läsa om. Som barn läste jag ju samma böcker om och om igen (men nej, vi hade inte Netflix och Storytel på den tiden). Jag tar med mig det jag redan skrivit lite om på bloggen – att våga läsa mer långsamt och reflekterande – in i 2022 och varför inte ta och läsa om något? Den här boken verkar inte helt lätt att få tag i så jag behåller gärna mitt exemplar och du får leta på biblioteket eller köpa en engelsk utgåva!

Förlag: En bok för alla
Utläst: 22 december 2021
Mitt betyg: 4/5

Alice i underlandet & Alice i spegellandet (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Den här fick jag som en första present ever av sambon. Innan vi var sambos. Jag fick den i september 2009 men tog sex år på mig att läsa ut den. Som tur var höll kärleken ändå.

Vad handlar den om?
Det tror jag nog alla vet idag.

Vad tyckte jag?
Jo men jag gillade den ju till sist. Eller dem, det är två böcker i denna bok. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att det tog så lång tid. Jag påbörjade läsningen en eller två gånger men kom av. Kanske var jag inte riktigt vän med språket vid de tillfällena?

Kuriosa
Jag håller som bäst på att titta igenom alla Harry Potter-filmer igen och idag dök uttrycket mad as a hatter upp vilket såklart fick mig att googla. Wikipedia (true or false) säger så här:

Mad as a hatter” is a colloquial English phrase used in conversation to suggest (lightheartedly) that a person is suffering from insanity. It is believed to emanate from Denton, Tameside in the North of England where men in the area predominantly worked in the hattery business which used mercury in the hat making process. Mercury poisoning causes symptoms similar to madness and death often occurred with the accumulation of mercury in the body.The earliest known appearance of the phrase in print is in an 1829 issue of Blackwood’s Edinburgh Magazine.

Ifall du också undrade!

Utläst: 10 oktober 2015
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format