Tilltalande bilder

Sist ut i raden av kurslitteraturen från genusvetenskapen att recenseras är Tilltalande bilder av Anja Hirdman. Jag rekommenderar verklig att läsa genusvetenskap till dig som är intresserad för det var oerhört intressant litteratur och tankeväckande diskussioner som vi hade. Jag läste långt mer än de böcker jag recenserat här på bloggen men det var ju mycket utdrag och delar av böcker bara.

Temat på den här boken kan tyckas snävt men så är det också en avhandling. Det är en analys av hur kvinnor skildrats i Veckorevyn och Fib Aktuellt från 60-talet fram till 90-talet. Veckorevyn var ju en populär ungdomstidning som vände sig främst till tjejer medan den andra blaskan var en porrtidning. Eller är om den fortfarande finns kvar.

Det är framförallt två saker som kommer fram i den här boken. Det ena är utvecklingen av pinuppans ideal som går från någon slags käck, alldaglig, rätt naturlig variant till en hårt sminkad, plastikopererad porrikon. Det andra är att många bilder egentligen inte skiljer sig så mycket tidningarna emellan och samma utveckling ses i Veckorevyn. Graden av nakenhet skiljer sig, javisst, men det är oerhört stereotypa bilder som presenteras i bägge två. Veckorevyn förändras från en slags smärre husmorstidning, via, förvisso, tema kvinnlig frigörelse under 70-talet till att det mesta handlar om saker som ”hur du gör dig snygg och fångar en kille” i samma anda som 50-talet i slutet av jämförelsen.

Jag tyckte det var riktigt intressant att läsa den här boken och försöka greppa vad jag egentligen blivit matad med för typ av bilder och texter genom min ungdom och det är ett under att man inte blev mer skadad av att växa upp med den där propagandan.

Utläst: 25 maj 2019
Mitt betyg: 4/5

Könspolitiska nyckeltexter

Ännu en, eller snarare två, i raden av kurslitteratur var de här två volymerna. Två böcker som vid en första anblick kan tyckas lite tråkiga men som jag faktiskt hade riktigt stor behållning av.

Böckerna består av ca 40 texter, med koppling till könspolitik, utgivna mellan 1839-2002. Texterna är en blandning av utdrag ur romaner, pamfletter, tal, SOU:er, sångtexter, filmmanus m.m. Redaktörerna klargör inledningsvis vad de avser med nyckeltext och de menar bl.a. texter som haft stor betydelse för könspolitiken. Vidare förklarar de att ibland är det svårt att peka på en enskild text som haft så stor inverkan men att de då valt ut texter som kan ses som just en nyckel för att förstå stora skeenden i den könspolitiska historien. Dessutom har de ibland valt texter som speglar särskilt betydelsefulla aktörers tankar, t.ex. Ellen Key.

Alla texter åtföljs av en forskarkommentar vilket hjälper läsaren att förstå dåtidens text med vår nutida kunskap och bättre kunna sätta in den i ett sammanhang. Många gånger var forskarkommentarerna långt mer intressanta att läsa än själva originaltexten själv, mycket beroende på att jag inte alltid kunde förstå och tolka deras betydelse.

Anledningen till att de kallar texterna för könspolitiska och inte använder sig av genuspolitiska menar de beror på att begreppet genus är så pass nytt medan de flesta av texterna är skrivna långt innan dess begreppet började användas.

Den allra första texten är ett utdrag ur Carl Jonas Love Almqvists Det går an och den sista texten är Gudrun Schymans s.k. Talibantal från Vänsterpartiets kongress 2002. Det finns en förteckning över alla texter om du läser om boken hos förlaget eller på nätbokhandlarna för dig som är nyfiken. Vissa texter är ganska svårlästa och där är det extra skönt att kunna luta sig mot kommentarerna.

En av de texter som gjorde störst intryck på mig var Hinke Bergegrens tal Kärlek utan barn från 1910. Kanske inte direkt för hans tal i sig, vilket propagerade för preventivmedel, utan mer sättet som han använda sig av egna erfarenheter och uppfattningar, folklig tro och ren hörsägen för att styrka sina argument. Fadime Sahindals tal i riksdagen från 2001 var tungt att läsa med vetskapen om hur det sen gick för henne. SOU 1938:47 Betänkande angående gift kvinnas förvärvsarbete m.m. ger en väldigt klar bild över hur långt vi ändå har kommit inom vissa områden när det gäller kvinnors rättigheter och möjligheter.

Böckerna inleds med en lista över könspolitiska årtal vilka utgör en mix av förundran, förskräckelse och glädje. Vad sägs om:

1858 Ogifta kvinnor över 25 kunde, efter särskilt domstolsbeslut, myndigförklaras.

1872 Möjligheten att köpa sig fri från värnplikten avskaffades.

1950 Båda föräldrarna, inte bara fadern, räknades som förmyndare över barnen.

1982 Män tilläts ta sin makas efternamn.

Det allra vidrigaste måste vara den här. Eller, lagändringen är ju positiv, men hur fan tänkte människor förut alltså? Ibland är det svårt att förstå att det här var på riktigt.

1937 Den som utsatts för incest betraktades inte längre som medbrottsling enligt lagen.

Bara den här årtalslistan i sig gör böckerna läsvärda. Köp dem, läs om både tokigheter, helt vidriga saker och gläd dig åt hur långt vi kommit när det gäller ganska mycket inom det könspolitiska området.

Utläst: 30 september 2018
Mitt betyg: 4/5

Det har nyligen utgivits en ny reviderad utgåva med båda volymerna i en där det finns ett nyskrivet kapitel med texter från #metoo.

Vad är Queer?

Ytterligare en i raden av den kurslitteratur jag läste på genusvetenskapen. Vi hade Fanny på en föreläsning och hon var väldigt intressant att lyssna till. Jag har velat läsa hennes Rosa: den farliga färgen ganska länge men inte kommit mig för. Jag har också velat läsa hennes senaste om städning men inte kommit till skott där heller.

Begreppet queer var lite svårt för mig att fatta i början och den här boken hjälpte mig väldigt mycket. Inte när det gäller att förstå queer som en paraplybeteckning för mer eller mindre alla de som inte är heterosexuella. Det min fyrkantiga hjärna fick kämpa lite med var att lära mig att ifrågasätta det normativa oerhört mycket, att kunna se bortom det redan inlärda. Och jag var redan ganska upplyst och fördomsfri, jag har inte suttit i en konservativ kristen garderob hela mitt liv – verkligen inte. Men ändå hade jag så mycket att lära mig och det är då för väl att hjärnan är plastisk!

Queer, både som politisk rörelse och som teori, uppmärksammar en rad förhållanden i samhället som att göra med genus, sexualitet, makt och normalitet. Men istället för att söka upprättelse och tolerans för de personer som diskrimineras på grund av sin sexuella preferens eller annorlunda genusidentitet, riktar queer strålkastarljuset mot det påstått normala.

Snarare än att kämpa för att se lhbt som motsatsen till heterosexualitet, uppmanar queer oss att tänka bortom uppdelningarna. Att helt enkelt vända upp och ner på antagandet att det finns ett normalt och ett onormalt sätt att vara sexuell på. På så sätt ger oss queer redskap att ifrågasätta samhällets förgivettagna sanningar, vare sig det handlar om genus, sexualitet eller annan normalitet (Ambjörnsson, s. 16).

Ambjörnsson går igenom den historiska bakgrunden till queerbegreppet och uppkomsten av queerrörelsen. I bokens andra del går hon igenom queerteori, dvs att se världen genom ett par queera glasögon och just ifrågasätta allt som vi upplever som normativt. I den sista delen skriver hon om aktivism och att ta plats och synas som queer samt tar upp kritik som riktats mot queerrörelsen.

Boken är välskriven och hyfsat lättillgänglig rent språkligt. Ambjörnsson varvar teorier med konkreta exempel och eftersom det är en akademisk skrift kryllar det av referenser så det är lätt för dig som vill veta mer att veta var du ska leta. Boken är relativt kortfattad men hon får ändå med allt det grundläggande och lite till. Den är väldigt intressant och tankeväckande och rekommenderas till alla som vill lära sig mer inom genusvetenskap.

Utläst: 27 november 2018
Mitt betyg: 4/5

Feminism (av Lena Gemzöe)

Feminism var nog den första kurslitteraturboken jag köpte inför genusvetenskapen. Jag började faktiskt läsa den redan på sommarlovet inför kursen då jag var nyfiken samt att jag visste att jag skulle ha sämre med tid en bit in i terminen.

Boken utkom 2002 och min nyutgåva är en uppdaterad version utgiven 2014. Det är en grundkurs i feminism som tar upp feministisk historia, feministiska ideologier, sexualitet, moderskap, intersektionalitet, queerteori, kunskap, kultur och mycket annat. Nyutgåvan innehåller ett avsnitt om 2000-talets feministiska vågor. Nu när jag bläddrar i den så blir jag sugen på att läsa om den för jag har så mycket mera kunskap idag än när jag började läsa den här boken.

Det är faktiskt en av de bästa saker jag gjort som vuxen, att läsa genusvetenskap, och jag har sparat i princip all kurslitteratur vi läste då det är böcker att återvända till flera gånger. Jag älskar kunskap och att lära mig saker men tyvärr fastnar ju inte alla ord i mitt huvud utan jag måste påminna mig själv om och om igen. Men med tiden fastnar alltid lite till och lite till.

Feminism rekommenderas till dig som vill bli mer påläst vad gäller feminismen och den är som sagt en bra grundbok att utgå ifrån. Den är lättläst, kanske inte populärvetenskapligt skriven men inte heller snårigt akademiskt. Det första kapitlet är ca 20 sidor långt och handlar om definitioner av feminism samt olika invändningar mot ordboksdefinitionen snäva mening.

Jag tillhör dem som gladeligen kallar mig feminist och tycker det är trams att inte våga göra det. Sen gäller det bara för folk att inse att feminister inte är stöpta i samma form precis som att en miljöpartist och en miljöpartist eller en bil och en bil eller ett land och ett land inte alltid är e x a k t likadana uti varenda kubikcentimeter.

Utläst: 28 september 2018
Mitt betyg: 4/5

Dude, you’re a fag

Läsåret 2018/2019 pluggade jag genusvetenskap på kvällstid på universitetet. Det var jobbigt såklart men också väldigt roligt och aldrig har jag haft så intressant kurslitteratur som under den här tiden. Jag är en sådan som gillar att plugga och kan tänka mig att plugga fler kvällskurser men just nu har jag en period där jag försöker tagga ner lite och fokusera på annat.

Den här boken ingick i kurslitteraturen och är en avhandling om just precis det underrubriken säger: maskulinitet och sexualitet i amerikansk high school. För dig som vill ha den långa varianten så skrev jag bl.a. så här i min tenta:

Pascoe menar att maskulinitet är en social konstruktion och inte något som är synonymt, om än associerat, med en manlig kropp. Olika maktordningar som sexualitet, kön, klasstillhörighet, ras, kroppar och olika sedvänjor samverkar när maskuliniteter skapas. Pascoe är influerad av 70-talets kvinnoforskning vilken ansåg att maskuliniteten var ett resultat av pojkars frigörelse från den fostrande och omvårdande modern. För att distansera sig från henne måste pojkar skapa ett defensivt jag och förneka femininitet hos sig själva och i sitt eget handlande. Vidare anser Pascoe att det finns flera maskuliniteter vilka förhåller sig till varandra under inverkan av olika maktstrukturer. Det finns dels olika typer av maskulinitet, dels kan vissa män gå in och ut ur olika maskuliniteter.

Maskulinitet anses synonymt med heterosexualitet. Pascoe har studerat hur tonårspojkars maskulina identiteter skapas genom olika uttryck av dominans där de exempelvis pratar om flickor och flickors kroppar som objekt samt sina egna sexuella erfarenheter på ett sätt som styrker deras heterosexualitet. De använder också homofoba ord som skällsord för att markera dominans över varandra. Den här heterosexualiteten kan ses som påtvingad eller obligatorisk och den handlar inte endast om sexuell åtrå utan upprätthåller och bekräftar maskulinitet som förknippat med dominans. Genom att styra över flickors kroppar och sexualitet gör pojkarna anspråk på maskulina identiteter. För att upprätthålla sin maskulina image känner sig en del pojkar tvingade att ha sex eller att åtminstone bete sig som om de har det genom att berätta mer eller mindre fabricerade sexuella historier. Detta kan tyckas vara oskyldigt så kallat omklädningsrumsnack men är också ett sätt att uttrycka förmågan att påtvinga en sexualiserad dominans vilket utgör den del av maskuliniteten.

Pascoe menar också att ytterligare en viktig beståndsdel av maskuliniteten är att vara åtrådd av flickor där en flickvän utgör ett bevis på att du är heterosexuell och stärker din maskulina image. Pojkar som har många sexpartners får högre status och anses mer maskulina medan flickor som gör detsamma anses som lösaktiga och får låg status.

Den maskulina dominansen uttrycktes även hos tonårspojkarna genom olika typer av könskodade interaktioner där flickor och pojkar rörde vid varandra. Pojkarna var fysiskt dominanta och hade makten medan flickorna underkastade sig detta eller gjorde svagt motstånd. Dessa interaktioner kunde förstås som allt ifrån flirtande till övergreppsliknande situationer. Intressant är att flickor hjälpte till att upprätthålla den här påtvingade heterosexualiteten genom att exempelvis betona sin fysiska svaghet vid dessa interaktioner i syfte att få och behålla pojkars uppmärksamhet och därmed höja sin egen status. Pojkarna uttryckte också sin dominans genom att fälla olika typer av implicita eller explicita sexuella kommentarer. Några flickor sa ifrån då de fick kommentarer men de flesta sa inget och några reagerade genom att le och fnissa vilket är ett uttryck för underkastelse.

Min slutsats är att Pascoes studie är högst relevant ännu idag och att en viktig del i arbetet mot jämställdhet är att trygga de osäkra tonårspojkarna för att i så stor utsträckning som möjligt förhindra att de använder sig av dominansgreppet under sitt maskulinitetsskapande. Det är också viktigt att främja en mer synlig representation av de olika maskuliniteter som finns i samhället idag för att förändra den ensidiga bild av maskulinitet som något likställt med misogyna machomän som fortfarande är i hög grad förhärskande bland gemene man och kvinna.

Fastän att boken utspelar sig i en väldigt amerikansk kontext så var den oerhört intressant och om du orkade läsa mina resonemang här ovan så är allt det här högaktuellt även i Sverige. Det är viktigt att inte glömma bort det här med olika maskuliniteter när vi jobbar för en mer feministisk framtid.

Utläst: 17 oktober 2018
Mitt betyg: 4/5

Kurslitteratur

Igår trillade antagningsbeskeden in i svenska folkets mejlboxar, ja, eller i alla fall för dem som liksom jag sökt kurser eller program på högskolor och universitet. Jag ska läsa lite genusvetenskap i höst och är riktigt pepp på det, hoppas att jag orkar bara då jag också börjar nytt jobb. Men det ska bli kul! Jag ser särskilt fram emot att träffa likasinnade människor att diskutera med då jag är en person som gillar att stöta och blöta saker för att verkligen förstå bättre. Så ikväll läser jag scheman, litteraturlistor och söker kurslitteratur på nätet. Feminism inhandlade jag ju redan i våras och nu när jag vet att jag kommit in så kan jag börja förhandsläsa lite!