hästbok – Bokdivisionen

Titel: Stormvinge
Författare: Oskar Källner

Förlag: Fafner förlag
Sidantal: 212
Utgivningsår: 2015

Utläst: 28 juni 2015
Mitt betyg: 4/5

Oskar Källner är ett sådant där namn som jag skymtat lite här och var men aldrig tidigare läst. I våras kontaktade han mig och frågade om jag inte ville läsa en annorlunda hästbok. Det ville jag ju jättegärna men mitt examensarbete satte stopp för ett sådant åtagande. Ett par dagar efter min examen fick jag så frågan igen och då var jag redo!

Minna bor med sin farbror och hans familj ute på deras ranch då hennes egna föräldrar tjänstgör i rymdflottan. På ranchen har de en hel del djur inklusive hästar, bevingade hästar. På den här planeten som människorna befolkat har nämligen alla djur sex lemmar i någon form och flera däggdjur har därmed vingar. Minna bara älskar att flyga på hästarna och önskar sig högst av allt en egen häst. Under tiden får hon låna det gamla stoet Lera och flyga på. En dag flyger Minna alltför långt bort och en attack gör att hon blir lämnad ensam kvar högt uppe i bergen då Lera flyr. Istället hittar hon en skadad, arg och ståtlig svart vildhingst som hon namnger till Stormvinge. Sakta vinner hon hans förtroende och genom att lita på varandra börjar de ta sig hemåt tillsammans. På ranchen väntar nya fiender och faror och Minna måste kämpa för att behålla både Stormvinge för sig själv och ranchen i familjens ägo.

Det här är alltså en science fiction-hästbok och det fungerar helt fantastiskt bra. Jag får precis samma känsla under läsningen som jag fick när jag var tio och läste mina älskade hästböcker. Historien är densamma, en flicka (allra oftast) som önskar sig en häst och plötsligt dyker det upp en, gärna stor, vacker, hetlevrad och svårhanterad så att hon måste vinna hästens förtroende och sen kan visa alla att hon minsann klarar av den. Även om jag själv aldrig vurmat för den svårhanterade hästen utan hellre alltid valt den snälla kelponnyn i stallet så är det drömmar som slår in när jag läser den här sortens berättelser och så även med Stormvinge.

Källner skriver realistiskt (med sci-fi-mått mätt) och trovärdigt med ett enkelt men berikat språk. Karaktärerna och deras relationer sinsemellan är väldigt levande och var 0ch en har ett motiv för sitt agerande. Det finns ett bra driv genom hela historien utan att det blir hetsigt och den hänger ihop fint. Jag har svårt att slita mig från boken och njuter av att få vistas i den värld Källner byggt upp. Måhända får vi snart återse den för hos nätbokhandlarna läser jag ”serie: Stormvinge (del 1)”.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Fafner förlag för recensionsexemplar!

Idag, för ett par timmar sedan, skedde något historiskt. Jag inledde en tre veckor lång semester och jag har inte haft så lång sammanhängande semester sedan 2008. Efter det året har jag nämligen varit s.k. varannan veckas-förälder och därför haft semester ungefär varannan vecka på somrarna med någon enstaka dubbelvecka. Jag skulle nämligen aldrig kunna tänka mig att ta ut semesterdagar om jag inte har mina barn hos mig. Den här sommaren skulle det inte bli någon dubbelvecka heller men så kom det ju sig att mitt jobb gick i stöpet och jag skaffade ett nytt. Detta gjorde att jag fick några semesterdagar över från mitt gamla jobb som jag alltså kunde ta ut i pengar eller dagar. Och då valde jag faktiskt alternativet dagar, utan barn. Så nu ska jag ha en vecka med barn, en utan och en med.

Eftermiddagen började inte så bra. Jag var sjukt trött och varvade det med att känna mig stressad. Jag vet ju liksom inte hur jag ska hantera en sådan, i mina ögon, lång ledighet! Allra först ska jag jobba klart med mina recensioner så att jag sedan kan känna mig ledig. Jag har ju gett mig läsförbud men så läste jag det här hos Nobelprisprojekt-Josefin. Sen klickade jag direkt in mig hos Stockholms stadsbibliotek och lånade första delen som finns som e-bok. Jag tycker jag är värd en hederlig gammal, fast ny, hästbok i sådana här tider. Faktiskt. Sen kanske jag kan börja känna mig lugn igen.