Omvänd Instagrammare

För lite drygt tre månader sedan basunerade jag ut att jag var trött på bokinstagram. Nu måste jag erkänna att jag blivit så smått omvänd. Jag funderade i mitt förra inlägg på om jag skulle ändra mitt Instatänk och bara följa konton jag gillar och riktigt så långt har jag inte gått än. Jag följer snällt de allra flesta som följer mig för tillfället. Men jag har ändå rensat upp en del i mitt flöde och funderat en hel del på hur jag vill göra.

Det bästa för mig just nu är att ha lite olika fokus på bloggen och Insta och då kör jag så. Jag försöker också att vara lite mer aktiv och faktiskt så blir ju det mesta roligare när man sätter sig in i det hela lite bättre. Även om bloggen och mitt Instagramkonto är kopplade till varandra så lever de i olika världar och det är extremt få som hittar hit från just Instagram. Men det visste jag ju redan.

Det som är det allra roligaste och något som jag faktiskt saknat med bloggandet, de senaste fem (?) åren är att få p r a t a böcker! Jag gnällde ju sist över att recensionerna på Insta oftast är för långa eller för intetsägande och det tycker jag oftast fortfarande men Insta ger mig en härlig chans att just få prata böcker, läsning, annat bokrelaterat och för den delen icke bokrelaterat. Särskilt numera när det är så svårt eller bökigt att (som wp-användare) kommentera på andra bloggar än wordpress så är det en skön och rapp känsla i bokpratet på Instagram.

Så jag tar tillbaka liiite av det jag sa även om jag förvisso fortfarande håller fast vid en del. Man kan ju inte ändra sig för mycket på en gång heller!

Bokinstagram-mätt

Jag har bloggat sedan slutet av 2011. Jag upptäckte andra bokbloggar i den vevan och kände att det här var en grej för mig! Mitt fokus från början var framförallt en digital läsdagbok även om jag allt eftersom märkte att det var riktigt kul att interagera med andra bloggare. Att hänga på olika utmaningar och diskutera i kommentarsfälten var (och är) jättekul!

Ett tag blev jag, som nog de flesta andra, smittad av recensionsex-sjukan – d.v.s. att upptäcka att jag kunde be om böcker och få dem gratis, mot en skriven åsikt, var ju helt fantastiskt för en bokälskare! Så småningom mättades det här. Dels för att jag själv insåg att jag suger på att skriva under press och så sköt jag på texterna så länge att det blev pinsamt. Dels också för att jag blev mer restriktiv och lärde mig mer noga vilka böcker jag gillar. Idag är jag väldigt sparsmakad när det kommer till rec.ex. och ber/tackar ja om extremt få varje år.

Efter ett kort tag skaffade jag en facebooksida till bloggen. Det var ett bra drag och än idag så är facebook min primära källa för hur jag hitta blogginlägg att läsa hos andra. Jag har kört med bloggläsare, som Feedly, men numera går jag så sällan in och kollar av där. Det är faktiskt pinsamt att erkänna att jag knappt läser andras bloggar idag. Och definitivt inte regelbundet utan mer just när jag ser något spännande på fejjan så klickar jag mig in den vägen. Eftersom att de flesta bloggkommentarsfält är lite meckiga (jag kan överhuvudtaget inte kommentera på blogspot-bloggar från mobilen utan endast via dator) så blev det lättare att skriva en kommentar på facebook.

Med Instagram så var jag väldigt sen på bollen. Jag har snart haft det kontot i två år. Jag var hela tiden lite skeptisk till Insta då jag är en textmänniska och än idag så föredrar jag facebook. Det kan ibland gå dagar utan att jag kollar in på Instagram medan facebook besöker jag varje dag. Hrm, flera gånger dessutom. Men jag insåg att Instagram var det nya heta och det var där alla hängde och oj vad kul det var att få så många följare så snabbt och lätt! (Min fb-sida har nog legat på rätt konstant följarantal i flera år).

Men, ju mer tiden går så tittar jag som sagt allt mer sällan in på Instagram. Jag är fortfarande en textmänniska och måste ofta ”tvinga” mig själv att ta någon bild som jag kan lägga upp där så inte folk tror att bloggen dött. Ibland får jag såklart feeling och inspiration och bilderna kommer till mig naturligt, men allt som oftast inte, eller åtminstone för sällan (med Instamått mätt). Dessutom så känner jag att mitt flöde fylls av hundratals inlägg om samma bok (när alla Instagrammare fått ett rec.ex) eller vackra bilder som såklart är just vackra men som arrangerats in i förbannelse (jag gör det också ibland). Framförallt blir det nog för mycket och för intetsägande bilder. 😀

När det gäller boktips/recensioner så står det antingen för lite om boken eller så har någon skrivit en regelrätt recension men då är Instagram fel ställe att läsa långa texter på, tycker jag. Då finns det istället några tappra själar, jag är en av dem ibland, som lägger upp en stänkare om dagens bloggtext men ärligt talat så tror jag att det är extremt få som gör sig omaket att krångla sig in på bloggen efter att ha sett ett Instagraminlägg.

Min privata Instagram tycker jag det är kul att titta in på men där följer jag ju bara exakt de företag och personer som jag själv är intresserad av. När det gäller mitt bokbloggs-instakonto så är det ju en marknadsföringsapparat så där följer jag massor av konton som jag nog inte alltid är genuint intresserad av. Och jag tror att det är hela den här marknadsföringsgrejen som jag ledsnat på. Det känns som om allt bara handlar om att synas, få likes och gärna gratis rec.ex. i bokinstavärlden. Folk gillar inte dina bilder för att de gillar det du skriver/fotar utan för att själva synas och få följare (såklart inte alla eller jämt!). Ibland blir det faktiskt lite diskussioner under några bilder och det är ju kul!

Men jag kanske ska tänka om och göra som med mitt privata konto och bara följa de konton jag faktiskt har behållning av? Hur tänker du?