Tisdagstips: Fyra bra kortromaner

Bland mina hyllvärmare har jag de senaste åren läst ett gäng kortromaner som stått där under en kortare eller längre tid. Gemensamt för dem alla var att de var riktigt  bra läsning. Språket blir speciellt i de här korta romanerna. Det är så mycket som sägs men med så få ord och det ger en särskild stämning till berättandet. Jag kan nog inte säga huruvida jag föredrar korta eller långa böcker generellt utan det finns många bra inom bägge varianterna. De längre böckerna lever man ju med ett längre tag så de växer nog ändå på en lite mer. Men idag tänkte jag tipsa om just fyra stycken äldre men fortfarande mycket läsvärda kortromaner:

  • Yarden av Kristian Lundberg
    En autofiktiv berättelse om Lundbergs egna erfarenheter. Det är självrannsakande och samhällskritiskt, beskrivande och inåtblickande. Och det är mycket ångest och många tankar som blandas med den faktiska gråa kylan och det eviga flyttandet av bilar nere i hamnen (=Yarden).
  • Feberflickan av Elisabeth Östnäs
    En psykologiskt och suggestivt krypande berättelse om Luna som ensam går omkring i huset där hennes far och den kvinna Luna kallar ”hon” ligger döda. Du tror att du vet vad som hänt men nästan ingenting är direkt uttalat och det ligger väldigt mycket under ytan.
  • Den drunknade av Therese Bohman
    En bok full av hetta, hemligheter och hemskheter. Om två systrar och en slusk till karl som tillhör den ena men också begär den andra. Vältecknade personporträtt och en fängslande intrig.
  • Of Mice and Men av John Steinbeck
    En bok som nästan är skriven som en pjäs om två udda vänner som hankar sig fram som lantarbetare. Den är fruktansvärt bra och ruskigt välskriven och det är mycket som händer och så många ämnen som berörs med allt från vänskap till rasism.