Sara Lövestam är en författare som aldrig gör mig besviken, dessutom är hon så galet produktiv att jag inte hinner med. Mitt i en pågående cancerbehandling spottar hon ur sig en hel trilogi och dessutom inom 12 månader.
Ljudet av fötter handlar om Monika som jobbar på Stockholms universitet och som försökt att få barn i hur många år som helst. Samtidigt som det sista hoppet om att efterlämna sig ett genetiskt arv håller på att rinna ur Monika så börjar hon nysta i förhistorien – sin egen barndom. Monika är nämligen adopterad och har förvisso kontakt med sin biologiska alkoholiserade mamma men bit för bit hittar hon små ledtrådar om sin farmor och de andra.
Sara skriver alltid så himla fint. Hon blandar allvar med humor så att det går lättare att läsa om de jobbiga sakerna. Jag har själv aldrig haft några fertilitetsproblem men kan tänka mig att den här boken kan komma väldigt nära för människor i samma situation som Monika. När man väl en gång har barn så tänker man liksom inte så mycket på hur det skulle vara att inte ha fått det. Jag älskar att läsa om Monika och hennes jympapass på Friskis och när hon ljuger för sina kollegor och hur hon fikar med sin farbror och hennes fina relation med grannpojken Texas (påminner mig i g e n om att jag måste läsa En stark nolla). Och jag älskar att läsa om Stina som smiter iväg och dansar på Nalen.
Uppföljaren är redan ute och den står på inköpslistan, jag ska bara ta mig till rätt affär först. Det ska bli fint att få läsa vidare om Monika.
Förlag: Piratförlaget
Utläst: 5 augusti 2021
Mitt betyg: 4/5
Bokdivisionen 