Mirakel

Jag fick en förfrågan om att läsa den här boken och blev lockad av att den beskrevs som magisk realism då det är en genre jag gillar.

Mirakel handlar om Rakel som vi nog vill placera någonstans längs autismspektrumtillståndets skala. Hon är ganska fyrkantig i sitt tankesätt, väldigt rak och ärlig och inte mycket för krusiduller och småprat. När hon möter en man vid namn Agaton inne på en pub och han visar sig vara ett spöke så tar det inte lång tid innan hon accepterar det. Agaton behöver Rakels hjälp för att få olika spöken att passera över till dödsriket och hon tar sig an uppgiften till fullo. För Rakel blir det här starten på en lång rad ganska livsomvälvande händelser.

Det tar inte mer än några sidor in i boken innan jag förälskar mig i Rakel och hennes sköna sätt. Hur hon liksom säger saker som alla tänker men ingen riktigt vågar säga. Fler än en gånger så drar jag på munnen och berättar för min sambo vad Rakel har sagt. Det kan tyckas fånigt kanske att hon möter ett spöke men det är inget vitt lakan utan en själ som fastnat i mellanvärlden och dessutom inte vet varför han gjort det. Jag gillar verkligen hur Elisabeth Häll beskriver hela andevärlden och hur det ser ut när vi dör och vilka alternativ som fanns. Det är nästan så att jag känner att det är sanningen hon presenterar.

Boken handlar inte heller primärt om spöken utan om Rakel och hennes identitet och hur hon genomgår en verkligt fin, och annorlunda, slags metamorfos. Den inledande Rakel är ensam, vilsen och utan mening medan den avslutande Rakel är någon helt annan. Jag tycker boken höll hela vägen in i mål och att Häll hittade på så bra och oväntade vinklar samt trovärdiga förklaringar i sin berättelse. Boken är relativt kort men lyckas ändå innehålla precis hur mycket som helst. Kanske för att den precis som Rakel är ganska koncis i sitt utförande. Det här är en väl läsvärd debut och jag ser fram emot att få läsa mer av Häll i framtiden!

Titel: Mirakel
Författare: Elisabet Häll
Förlag: Ekström & Garay
Sidantal: 210
Utgivningsår: 2020
Utläst: 27 oktober 2020
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Ekström & Garay för recensionsexemplar!

#världsutmaningen2014 och magisk realism

Bloggen och dagarnas går’s initiativ #världsutmaningen2014 där vi uppmuntras att läsa brett geografiskt sammanfaller med mina intentioner att läsa böcker från fler länder än jag gjorde 2013, dvs 12, samt att läsa en bok från varje världsdel. 

Anna har också skapat en grupp inne på Bokmässans community som heter Vardagsrum för världslitteratur där vi kan tipsa varandra och dela med oss av vår världsläsning. Vid den här tiden förra året satte jag samman en liten tipslista till mig själv på utomeuropeiska författare som skriver magisk realism och den förtjänar en repris både som egen påminnelse och för andra intresserade:

    • Banana Yoshimoto
      Ja, det är en pseudonym men väldigt lockande sådan.
    • Ben Okri – Den omättliga vägen
      En Booker Prize-vinnare om ett andebarn som återföds gång på gång, kommer tillbaka till andevärlden men nu vill stanna i den mänskliga världen.
    • Amos Tutuola – Mitt liv i spökenas bush
      Om en 7-årig pojke som hamnar på en plats där bara döda är välkomna.
    • Isabel Allende
      Alltså, jag har inte läst Allende, inte ens Andarnas hus…
    • Salim Barakat – Järngräshoppan
      och dagarna går skriver om boken här och anser den vara brutal men jag är likväl nyfiken.
    • edit: Johannes P. inflikar (för andra gången!) att jag istället för Järngräshoppan bör fokusera på Fjädrarna eller Geometriska andar vilka är ett bättre val med hänsyn till den magiska realismen!

       

Skog och träd och magisk realism

Ibland ser man inte skogen för alla träd och ibland ser man inte träden i skogen. Här går jag på om hur mycket jag älskar Murakami och hur mycket jag älskar när man blandar fantasi och verklighet och så har jag inte ens googlat magisk realism. Förrän nu. För att ännu en gång fokusera på utomeuropeiskt har jag plockat ut några författare och titlar jag blev nyfiken på:

  • Banana Yoshimoto
    Ja, det är en pseudonym men väldigt lockande sådan.
  • Ben Okri – Den omättliga vägen
    En Booker Prize-vinnare om ett andebarn som återföds gång på gång, kommer tillbaka till andevärlden men nu vill stanna i den mänskliga världen.
  • Amos Tutuola – Mitt liv i spökenas bush
    Om en 7-årig pojke som hamnar på en plats där bara döda är välkomna.
  • Salim Barakat – Järngräshoppan
    och dagarna går skriver om boken här och anser den vara brutal men jag är likväl nyfiken.
  • Isabel Allende
    Alltså, jag har inte läst Allende, inte ens Andarnas hus…

Jag börjar så och rotar vidare vid tillfälle.