Varför läste jag den?
Det var sportlov, jag var förmodligen dödstrött och ville väl ha nåt lättsmält. Jag hade läst en Nora Roberts-trilogi förut och inte varit helt såld men tänkte att jag skulle ge en så pass känd och produktiv författare en chans till. Dessutom älskar jag Simona Ahrnstedts böcker och hon i sin tur älskar Roberts.

Vad handlar den om?
Maggie som får ärva (har jag för mig, eller så blandar jag ihop den med den andra Roberts-boken) en liten söt stuga på Irlands västkust och där gör hon glaskonstverk. En man kärar ner sig i henne och vill att de ska bli hop. Det vill inte hon till en början.

Vad tyckte jag?
Alltså, nej, Roberts är inte min grej. Ett plus för att det utspelar sig på Irland med mysiga miljöer och ja, det är romance så jag förväntar mig en enkel story men hennes karaktärer är så urbota trista och platta. Där Simonas hjältinnor är coola, roliga, tuffa och engagerande så är de här bara ointressanta. Sen blev det plötsligt lite magi i boken, vilket jag förvisso ofta gillar, men här blev det bara larvigt. Det här är första delen i en trilogi men jag kommer inte läsa fortsättningen.

Utläst: 25 februari 2018
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format