stenhjärtat

Varför läste jag den?
Projekt Justitia. Jag har velat läsa den här serien så länge men aldrig kommit mig för förrän nu. Eftersom det är en serie finns det risk för spoilers här nedanför. Just den här delen var faktiskt en omläsning för mig då jag läste den 2013.

Vad handlar den om?
En sexmånaders bebis kommer in med skador som tyder på Shaken Baby Syndrome. Föräldrarna anhålls och frågan är såklart vem som egentligen gjort det? Hur kan man bevisa vem som är gärningsman när offret inte ens utan komatillståndet kan prata?

Vad tyckte jag?
Jag tycker att jag skrev ganska bra redan 2013 vad jag gillar med de här böckerna:

Det jag faktiskt gillar med hennes böcker är att hon skriver om utsatta kvinnor och barn och hon belyser på så sätt viktiga och obehagliga skeenden i samhället. När jag säger att boken är lättläst så menar jag språkligt och i en positiv mening. Själva ämnet i sig med ett barn som skakats så att det får hjärnskador är fruktansvärt och inte alls lättsmält. Jag gillar dock också hur mänskliga hennes karaktärer är och hur hon skildrar deras relationer.

Det här gäller än men det ger onekligen en extra dimension till allt när jag också lärt känna huvudkaraktärerna.

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 30 oktober 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Titel: Stenhjärtat
Författare: Katarina Wennstam

Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidantal: 383
Utgivningsår: 2013

Utläst: 29 december 2013
Mitt betyg: 4/5

Det här var alltså en julklapp från Tomtemor aka mamma.

Boken kretsar kring sex månader gamla Gloria som en decemberkväll kommer in till akuten på Astrid Lindgren tillsamman med sina föräldrar. Gloria andas inte men läkarna får igång hennes andning igen men efter en hjärnröntgen upptäcker de att Gloria har allvarliga hjärnskador vilka pekar på Shaken Baby Syndrome. Föräldrarna anhålls och en utredning tar vid ledd av kriminalkommissarie Charlotta Lugn och där Shirin Sundin blir flickans målsägarbiträde.

Jag trodde aldrig jag skulle skriva kriminalkommissarie i en recension här på bloggen men ok då. Jag har redan outat på facebook att jag trots mina dubier angående deckare/spänningslitteratur faktiskt njöt av den här romanen under julhelgen. Jag har varit väldigt trött och lite sjuk och det här var väldigt lättläst och låg rätt i tiden för mig helt enkelt.

Det är andra boken jag läst av Wennstam även om det var länge sen jag läste Smuts. Det jag faktiskt gillar med hennes böcker är att hon skriver om utsatta kvinnor och barn och hon belyser på så sätt viktiga och obehagliga skeenden i samhället. När jag säger att boken är lättläst så menar jag språkligt och i en positiv mening. Själva ämnet i sig med ett barn som skakats så att det får hjärnskador är fruktansvärt och inte alls lättsmält. Jag gillar dock också hur mänskliga hennes karaktärer är och hur hon skildrar deras relationer. På Adlibris läser jag att detta är andra delen i en trilogi och en snabb googling berättar för mig att Lugn och Sundin också är huvudpersoner i Svikaren som kom ut 2012. Det var inga problem dock att läsa Stenhjärtat som fristående bok och jag tror mig ha hittat en författare som jag kan tänka mig att läsa igen trots att bokens genre är utanför mitt område. Det är nog det där med hur hon skildrar människorna som jag faller för, här vill jag inte bara veta hur det går i fallet (och sådana böcker gillar jag inte) utan jag bryr mig också om karaktärerna som personer.

Tack för julklappen mamma!

Köp på Adlibris eller Bokus