the walking dead

Ugglan och bokens Tisdagstrion handlar om att tipsa om tre böcker på veckans tema och att ta del av andra deltagares tips.

Veckans tema: Vapen

Ett otrevligt men aktuellt tema i veckans trio.

The Walking Dead av Robert Kirkman är en seriealbums-serie (om det nu heter så) som innehåller mängder av vapen. Nu är det inte vapnen som är det mest intressanta här och inte heller zombierna utan att följa överlevarna, deras relationer, utveckling och psyken. Jag tyckte mycket om de här seriealbumen och även tv-serien där jag dock har sista säsongen kvar ännu.

Sarek av Ulf Kvensler är boken som gjorde att jag blev galet sugen på att fjällvandra vilket faktiskt ledde till att jag och en kompis tagit upp vandring som hobby. Det kan tyckas lite knäppt att den här boken inspirerade mig eftersom att den ju innehåller en del obehagliga och opålitliga människor men så är det. Den har också påmint mig om vikten av att alltid bära kniv till fjälls då du aldrig vet vem du behöver försvara dig emot.

The Power av Naomi Alderman innehåller ju en modernare typ av vapen, en mutation à la X-men, där alla flickor kan frammana elektricitet med sina bara händer vilken de använder som ett vapen och tar makten ifrån männen. Den här är också filmatiserad och ska släppas nu i vår. I boken är ju dock själva slutet en häftig aha-upplevelse och frågan är om tv-serien får med det här eller om det blir som med The Handmaid’s Tale att de bara kör på och hittar på nytt material.

The Walking Dead består av inget mindre än 193 serietidningar. Dessa har sedan samlats i 32 volymer eller fyra kompendium för den delen. Sambon hoppade på det här tåget någonstans i begynnelsen vilket ledde till att vi började kolla på tv-serien för många år sedan. Vi är inte så hängivna tv-tittare så det blev ett par års uppehåll efter säsong fyra eller fem någonstans. Ett uppehåll som dock följdes av ett par veckors sträckkollande à la 2-3 avsnitt per kväll tills vi avverkat säsong nio. Detta gav i sin tur av att en grav abstinens hos mig och äntligen började jag läsa seriealbumen samtidigt som jag såg om de första säsongerna.

Allt detta skedde i höstas och när jag kommit halvvägs i serien så blev det ett uppehåll. Jag hade så mycket annat att läsa i december och ni vet hur det kan bli. På grund av att jag drog på mig en andra släng covid nyligen så fick jag plötsligt väldigt mycket tid att fylla och då bestämde jag mig för att för att avsluta den här serien. I början gick det lite trögt för jag var ärligt talat rastlös och ville liksom bara komma förbi den punkt i tv-serien där vi slutat kolla. Allting går ju inte direkt hand i hand i de olika versionerna och händelser kan liksom inträffa på lite olika ställen men till sist kände jag att nu är jag förbi och då kunde jag inte sluta utan klämde de 12 sista volymerna på två dagar.

Sen var allt över och jädrar vad tomt det kändes men vad fint att det ändå blev ett slut. Man kan ju inte göra Falcon Crest av alla serier. Och nu kunde äntligen sambon få delge mig de teorier han suttit och hållit på i fyrahundra år och vi kunde tillsammans diskutera hur vi tror att tv-serien ska bli. Vi är såna där old school dvd- tittare (ok, blue ray går fint) så vi har fortfarande hela säsong 10 och 11 kvar. Nu gäller det bara att undvika spoilers så gott det går men efter att ha läst klart tidningarna känns det inte lika farligt med spoilers för tv-serien.

Många av mina vänner och bekanta ser inte poängen med den här serien och tycker att det bara är zombieslafs och overkligt och visst, jag tittar gärna bort en stund en stund precis när tarmarna väller ut. Men det är i grunden en fin berättelse om styrkan i vänskap och gemenskap och en skildring av livet i stort. Vi stöter på problem, vi hjälper varandra, vi blir lyckliga och vi upplever sorg och lidande etc. De allra värsta skurkarna genom hela serien är inte zombierna utan andra människor och det är sjukt och galet hur vi faktiskt kan bete oss gentemot varandra.

The Walking Dead har också plats för många olika karaktärer, av olika etniciteter, med olika läggning och olika personlighetstyper även om detta nog blir mer synligt allt eftersom serien går och där tv-serien gör ett ännu bättre jobb. Även om Rick Grimes förvisso är en vit Clintan-man-hjälte så finns det många andra runtomkring honom som uträttar stordåd och det är också tydligt hur han gång på gång gör fel och faktiskt bara är en människa bland alla andra. Kanske lite mer handlingskraftig än gemene man dock. Så lägg dina zombietvivel åt sidan och läs nu den här serien. Du kommer inte ångra dig.

Förlag: Image Comics
Utläst: 27 januari 2022
Mitt betyg: 5/5