Dags för veckans bokbloggsjerka igen:
Pusha för en nordamerikansk författare som du gillar.
Jag känner att jag simmar i samma skål hela tiden men jag har liksom startat om mitt bokliv nyligen och jag väljer därför kanadensiske Andrew Davidson. Jag hade lite svårt att komma in i Gargoylen, eller, jag tyckte att den började så billigt, men den utvecklade sig till något enormt makalöst och jag ser fram emot att läsa något mer från denna man. En fyra gav jag visst Gargoylen, nu i efterhand funderar jag på en femma, den berörde mig djupt och än idag funderar jag på Marianne Engel och bokens berättare.
Bokdivisionen 
Har kikat lite på den faktiskt, den verkar bra 🙂
Den ÄR det och låt som sagt inte början lura dig.
Gargoylen har jag faktiskt kikat på lite, titeln gör mig nyfiken 🙂
Boken är full av gargoyler 🙂
Har aldrig hört talas om den. Så den får jag kolla upp.
Det gör du rätt i!
Ibland är det nästan bättre med en sådan inledning än tvärtom. Jag tycker ibland att författare lovar för mycket i inledningen, sedan blir resten lite transportsträcka. Bra tips!
Ja, kanske det. Ibland tar det ju lite tid innan man kommer in i boken men här var det mer att jag tyckte att författaren använde sig av snaskerier helt i onödan. Det är en sjukt bra bok och ingen behöver lockas in i den.
Gargoylen har jag blivit tipsad om tidigare så den står på listan. Ibland har jag också funderat på om jag satt för lågt betyg när boken lever kvar i mig länge efteråt.
Sen omvärderar man hela tiden, varje ny läst bok ställer de gamla i en annan dager. Betyget är ju också lite en markör för hur jag kände just precis då. En del vill ju inte ha betyg men jag gillar ändå att ha det, då vet jag för mig själv att alla fyror och femmor är värda omläsningar.
Oj, ja visst, ”Gargoylen” är en ovanlig och bra bok! Också för mig den enda av denna författare jag läst.
Han har ju inte skrivit någon mer men det kommer väl får vi hoppas.
En bok som avskräckt mig pga sitt omslag, jag har hllt i den flera gånger och så ser den inte alls ut som en bok jag skulle gilla. Kanske dags att omvärdera alltså!
Jag tycker det omslag som jag har på min pocketutgåva är ursnyggt, särskilt med de svartkantade sidorna till den röda omslagsfärgen. Döm inte den här hunden efter håren!
Vi hade den som bokcirkelbok förra året, och vi diskuterade mycket om denna Marianne Engel och de olika andra karaktärer som hon berättar om. Jag tänker också fortfarande på den ibland.
Ps: Det finns lite olika omslag att välja på märkte vi i bokcirkeln, vissa med guld och hjärtan på, andra med en människa med tatuerad rygg. Det gråa svenska omslaget är tråkigast!
Ja, den kändes verkligen i hjärtat när jag slog ihop den. Jag håller med om att det gråa omslaget är ganska fult, men som sagt att röda pocketutgåvan är läcker.