Titel: Tjärven

Författare: John Ajvide Lindqvist

Förlag: Rigmondo

Utläst: 11 april 2012

Mitt betyg: 3/5

Jag har haft den här i mobilen ett tag och började på den under en kortare tågresa där jag inte tagit med någon pappersbok.

Det är en kort berättelse om sju gamla klasskompisar från gymnasiet vilka träffas för en liten återträff en midsommarafton. De tar båten ut till den avlägsna ön Tjärven, en liten kobbe med endast en fyr på. Strax innan köttet på grillen är klart blir de rånade på båten och alla mobiler av åländska maffiakillar. Ett tag därefter kommer en kille från Sjöräddningen upp ur sjön och alla tänker att räddningen har kommit. Men har den verkligen det?

Jag har läst och gillat några Ajvide hittills och inledningsvis är Tjärven riktigt bra. Den ventilerar klassiska ångestkänslor över hur viktigt det är att ta vara på livet och som 70-talist ler jag igenkännande åt 80-talsmusiken på blandatbandet. Boken försöker också skildra vad som händer med en människa under kris och filosofiska tankar kring hur man förändras. Men! – jag vill inte ha de slafsiga splatterfilmsscenerna, jag vill inte föreställa mig hur hjärnsubstans ser ut, hur en svampig zombie luktar eller hur ljudet av en krossad skallskål låter. Det skrämmer inte mig men det äcklar mig. Kalla mig gärna kräkmagad för både igår och idag när jag klev av bussen efter att ha läst på vägen hem så mådde jag fysiskt illa. Idag när jag kom hem satte jag mig i fåtöljen och plöjde de sista 20 sidorna bara för att bli av med boken, bara för att slippa må illa imorgon också.

Köp på Adlibris eller Bokus