Titel: Vi ses på Place de la Sorbonne

Författare: Justine Lévy

Förlag: Sekwa

Utläst: 22 maj 2012

Mitt betyg: 3/5

Det här var en bok som jag läst så mycket gott om och som jag dessutom lyckades pracka på mina bokcirkelkamrater.

Louise sitter på ett café och väntar på sin mamma och hon väntar lääänge. Medan hon väntar minns hon vissa händelser och reflekterar över sin egen barndom och sin relation till den självupptagna mamman.

Jag hann inte skriva om den här boken innan vi diskuterade den på bokcirkeln men det kanske inte gör så mycket. Jag hade väldigt höga förväntningar på den vilket gjorde att när jag läste den kände jag ett litet ”jahapp”. Det var uppenbarligen en riktigt bra bok att ha som bokcirkelbok för det fanns trots allt mycket att säga om den. Vi hade väldigt olika kunskaper om Justine Lévy och hennes kändisskap i Frankrike. Jag visste att den var sann men tänkte mer att det liksom var vissa delar av den som var sanna och resten var lite ihopsmort. Andras uppfattningar var att det här var en sorts Felicia försvann-bok. ”Jag ska ge min mamma och hon ska få så att alla hör”. Typ. Vi kom in på varför man ger ut en sådan här bok istället för att bara skriva dagbok och gå i terapi. Några hade sett intervjuer med henne och menade på att hon fortfarande var väldigt hämndbegärlig, nu kanske mera mot hennes f.d. makes nya kvinna.

Jag förstår att Justine är en otroligt trasig själ och jag förstår om hon aldrig blir helt läkt. Hon har aldrig fått den trygga barndom som alla barn förtjänar. Det fanns inte ens en bra vuxen att ty sig till. Vilka anledningar det nu än finns till att hon valt att ge ut denna bok så kan jag inte låta bli att beröras av den. Framför allt så känner jag med Louise och jag förstår hennes aldrig sinande hopp. Som alla barn så vill hon bara att det ska bli bra, som vanligt, hon vill ha en mamma. Nu tänkte jag avsluta med en spoilermening skriven i vitt: Hela boken igenom så hoppas jag med Louise, så till den grad att jag ända in i det sista tror att mamma faktiskt ska komma. För första gången har jag svårt att sätta ett betyg på en bok. den berörde mig men något fattades mig också och jag kanske ville ha mer. Fast det lilla formatet är så tydligt talande just här. Jag velar mellan 3 och 4 och sätter därför en trea, så får jag se om jag ångrar mig längre fram. Det får man.

Vad blev då nästa bok till bokcirkeln? Jag lade ner min förslagsrätt eftersom jag bestämt två gånger i rad och vad det blev minns jag inte! Det var något med USA, europeiska slott, knark och böcker om böcker?…

Köp på Adlibris eller Bokus