Jag nämnde i veckans jerka att jag tycker det svåraste är att skriva vad en bok handlar om. Det handlar om flera saker.
Jag vill skriva ganska kort om handlingen och ibland går det inte då den är tämligen invecklad. En av mina favoritfilmer i tonåren var Breakfast Club. Den handlar om fem ungdomar som har kvarsittning en lördag. Jupp, så är det, men många böcker jag läser handlar om sjutton olika saker på samma gång. Vilket leder mig till nästa punkt:
Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen då jag inte vill förstöra för potentiella läsare. Jag tycker själv om att upptäcka vad en bok handlar om medan jag läser den. Det här är egentligen ett ansvar som varje läsare får ta – att själv bestämma vad man läser hos andra, men jag vill såklart framstå som snäll och inte lura folk. Det är därför jag brukar ge handlingen ett eget stycke i mina bokrecensionsreflektionstankarochfunderingar (ja, efter helgens jerka vet vi inte längre hur vi ska benämna våra inlägg). Å ena sidan vill jag skriva för mig själv vad boken handlat om men å andra sidan vill jag då inte avslöja för mycket. Det är detta som gör mig sugen på att sno baksidestexter men jag har det väl inpräntat i mig att ”man ska skriva med egna ord”.
Slutligen når vi kärnan i denna psykoanalys av mig själv. Jag känner mig ibland lite dum och enkel då jag kanske tyckt att en bok handlat om en flicka som besökt sin moster medan andra ser att den handlar om *något stort och svårt beskrivet med flådiga ord* Det var bara ett dåligt exempel men jag antar att ni fattar. Jag vill inte riskera att någon ska komma och säga att jag tyckt fel heller! Fast oftast känner jag mig bara just lite dum som inte såg något djupt i en bok som jag ändå uppskattat mycket.
Nu är det så skönt här i bloggvärlden att man får göra precis som man själv vill och jag vet att det inte finns några rätt och fel vilket jag ständigt påtalar för andra. Jag ska bara minnas det själv också. Eller finns det måhända några kurser i handlingsbeskrivning att gå? 😉
Bokdivisionen 
Själv stjäl jag baksidetexten. För min egen del så är omdömet det viktigaste, handlingen finns det femtielva olika sidor om, men mitt omdöme finns det bara ett av 🙂
Det är helt ok för mig, det är bara det att ibland är baksidestexten väldigt kort eller ibland så tycker jag inte att den stämmer helt med vad boken faktiskt handlar om.
Jag har också inpräntat att man ska skriva med egna ord, har oerhört svårt att skriva av.
Ja, dessa svensklärare – de lyckades verkligen med sitt jobb. Jag har det också i blodet att man inte får börja en mening med samordnande konjunktioner men nu för tiden är det mer accepterat och det händer att jag inleder med ett ”men”. 🙂
Jag skriver i egna ord, eftersom jag inte är så intresserad av baksidestexten. Men det är inte det som avgör om jag fastnar för en persons sätt att skriva sina omdömen/recensioner. Det är något annat, odefinierbart, något i språket. Och smaken i böcker. Och jag gillar ditt sätt att skriva!
Sen kan det ju bero på i vilket skede man läser recensionen. Om det är innan eller efter man själv läst boken!
Tack för fina ord! 🙂 Jo, det är ofta svårt överhuvudtaget att veta exakt vad som gör att man gillar/ogillar. Det är känslan som styr. Jag gillar att läsa andras recensioner främst efter att jag läst boken. Det var som TinaO skrev någonstans – det blir som ett slags bokprat, fast med sig själv!
Jag har samma bekymmer, och tänker mycket som du. Lotten säger ju dock något väldigt bra, och speciellt det sista kan jag instämma i. Men ja, tills dagen då jag bestämmer mig för att sluta bokblogga kommer jag att fortsätta skriva min egen uppfattning av handlingen i mina recensioner. Det blir mer personligt, av någon anledning, och det känns som om man lagt mer tid på texten på det sättet.
Fast ibland fastnar jag nästan när det gäller att skriva handlingen, särskilt om den är invecklad, och då tycker jag att inlägget tar för mycket tid! Meningen är ju ändå bara att jag ska skriva om vad boken handlar om så att jag får hjälp att minnas det när jag bläddrar bland gamla lästa böcker.
Det håller jag med om. Därför skriver jag först själva omdömet och skriver sedan ofta en mer kortfattad, men tillräckligt beskrivande, handling.
Haha, jag känner samma som dig. Dock har jag lite svårt för när man överanalyserar en bok. Ibland är en plockad blomma bara en plockad blomma liksom. Jag är nog ganska rakt på sak dock vill jag gärna berätta lite mer om boken än det man kan läsa på baksidan vilket är anledningen till att jag inte bara skriver av baksidetexten. Ibland har jag inte ens läst om vad boken handlar om innan (bara andra bloggares tyckande om boken) eller så tycker jag inte ens att det som står på baksidan stämmer. Men det är absolut det man tycker om boken som är det viktigaste!!
Jag är väldigt mycket plockad blomma-style. Jag är oftast väldigt kortfattad när jag ska berätta något (muntligt) vilket inte behöver betyda kort och koncis utan istället rör jag ihop det då jag vill berätta så fort som möjligt men sen kommer jag på att jag glömt något och hoppar tillbaka och… Ja, du fattar! Det är därför jag gillar skrift, den ger mig en chans att tänka efter i lugn och ro och jag kan dessutom gå tillbaka och redigera! Fast jag broderar inte ut så mycket i skrift heller. Jag har ju långt in i framtiden-planer på att någon gång skriva något men jag kanske ska sikta in mig på haiku helt enkelt?
Jag tycker som sagt som dig att man inte ska skriva ner för mycket om vad boken handlar om för då känns det inte roligt att läsa boken sen…..Det är som att se filmen före man läser boken och det skulle aldrig falla mig in! Det är en svår vinkling det där, det bästa är nog att skriva vad man tyckte om boken, varken för långt eller för kort. Men som sagt; det allra bästa är ju att man får göra precis som man själv vill i bokbloggsvärlden 🙂
Egentligen har ju som sagt läsaren ett ansvar för hur mycket hen läser av recensionen men det är kul om man kan uppmuntra folk att läsa böcker och då vill man inte ha avslöjat hela innehållet heller!
Pingback: Mitt bloggår 2018 | Bokdivisionen
Pingback: Mitt bloggår 2019 | Bokdivisionen