Titel: Ugglemasken
Författare: Brigitte Gacha
Förlag: Leopard förlag
Sidantal: 384
Utgivningsår: 2012
Utläst: 9 juli 2012
Mitt betyg: 3/5
När jag såg detta omslag så förälskade jag mig hejdlöst. När jag läste att den handlade om någon som fick nobelpriset i fysik så blev jag ännu mer intresserad. Vänliga Leopard förlag skickade mig mitt allra första recensionsexemplar till denna blogg.
Nu handlar inte boken om nobelpristagaren Antoinin Mèkènènè utan hans hustru Màdoumà och vi följer hennes tankar, upplevelser, känslor och minnen. Màdoumà kommer från en liten by i Kamerun där hon träffat och gift sig med Antoinin. Hon är ung och väldigt vacker och han är betydligt äldre än henne och professor i teoretisk fysik. Antoinin erhåller nobelpriset i fysik och boken utspelar sig 1-10 december i Stockholm, mestadels på Grand Hôtel men genom tillbakablickar och minnen får läsaren även ta del av Màdoumàs historia.
Det tog lång tid för mig att komma igenom den här boken. Jag tog tag i den i semestertider för att få ett bättre grepp om den vilket var ett lyckat initiativ. I vissa partier slukades jag av den medan jag skummade andra delar. Jag har tidigare skrutit här på bloggen om hur positiv jag är och jag ville så gärna vara det under läsningen av denna också. Andra bloggare har benämnt den som alltför ordrik och det är jag beredd att hålla med om. Ibland fanns sådana onödiga utsvävningar som jag inte tyckte hörde hemma utan jag ville bara vidare i storyn och många gånger höll jag på att tappa bort mig i Màdoumàs tankar. Màdoumà ska framstå som oerhört oerfaren och naiv samtidigt som hon faktiskt har en hel del kunskaper och vräker svåra ord omkring sig, som hon i och för sig säger sig ha fått från äkte mannen men jag köper det inte riktigt.
Det jag störde mig allra mest på var att Màdoumà hela tiden definierade sig själv som något sorts bihang till sin man. Jag har lite svårt att hitta rätta orden här men enligt Màdoumà är Antoinin den mest fulländade skapelse på jorden medan hon bara är en dum liten flicka som har turen att få vara med honom. Att han dessutom kallar henne ”vackra barn” hela tiden retar mig också, även om hon nu är mycket yngre än honom. Delarna om Kamerun är intressanta och jag, som aldrig ägnat Nobelfesten något intresse, upplever skildringen av själva ceremonin och banketten efteråt som trovärdiga.
Bokens originaltitel är ”Le masque du hibon” men jag kan inte se att den finns utgiven någonstans på franska. Brigitte Gacha är ursprungligen från Kamerun, har bott i Frankrike i många år och bor numera i Sverige. Kanske är det så att hon bara skrev boken på franska och så översattes den direkt för utgivning i Sverige? Eller så kommer den franska utgåvan att ges ut i efterhand?
Tack till Leopard förlag för recensionsexemplar!
Intressant att läsa dina tankar och jag håller med om flera av dina reflektioner!
Ja, jag såg det hos dig!