Titel: Mina fräknar
Författare: Sofia Hallberg

Förlag: Damm förlag
Sidantal: 365
Utgivningsår: 2012

Utläst: 17 sep 2012
Mitt betyg: 4/5

Jag snubblade nog över den här när jag var inne hos Damm och dreglade efter Betvingade och jag tror att jag helt enkelt föll för baksidestexten.

Karin är snart 40 år och har levt med Mats ända sedan de träffades under studieåren vid Uppsala universitet. Hon drömde om en tjänst vid UD men idag är det Mats som innehar den och sjäv hankar hon sig fram på små uppdrag hos Manpower. En dag upptäcker Karin att hennes fräknar har ett mystiskt budskap och samtidigt lär hon känna sin lesbiska granne Sabine som låtit inseminera sig i Danmark. Karin har inte lyckats bli gravid med Mats så hon funderar på om hon kanske ska göra som Sabine?

Alltså, det är inte fräknarna som är grejen i den här boken, inte heller barnlöshetsproblemet eller jo, det spelar såklart roll men det är Karin som är grejen. Åh vad Sofia Hallberg får mig att lära känna Karin och så levande hon är när jag läser denna bok! Jag lider med Karin, jag blir arg på Karin, jag vill öppna ögonen på Karin, jag vill få Karin att ta steget och så vill jag bara krama Karin, ta henne i min famn och säga att hon duger och att hon måste tänka på sig själv.

Boken är uppbyggd med oerhört korta meningar och det ger ibland texten en styltig känsla men alla dessa korta meningar är samlade till korta kapitel vilka utgör små scener ur Karins liv. Det ger en sorts dagbokskänsla över det hela, som att Karin låter mig kika in i hennes liv gång på gång och ta del av hennes tankar. Det känns lite som om Karin en kort stund funnits i mitt liv på riktigt. Historien om Karin behöver ingen fortsättning men jag hoppas på att få läsa ytterligare en bok av Hallberg.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Damm förlag för recensionsexemplar!