Titel: Plommonträdet
Författare: Ellen Marie Wiseman
Förlag: Massolit förlag
Sidantal: 457
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 2012)
Utläst: 21 november 2013
Mitt betyg: 3/5
Jag blev nyfiken på den här boken när jag läste om den i ett mejl från Massolit.
Handlingen kretsar kring 17-åriga Christine som vi lär känna 1938. Hon är en vanlig tysk tjej som bor tillsammans med sina föräldrar, morföräldrar och tre yngre syskon. Familjen är inte särskilt rik men de klarar sig tack vare småjobb, trädgårdsodlingen samt några höns och getter. Christine och hennes mamma jobbar hos den judiska familjen Bauerman, deras son Isaac och Christine förälskar sig i varandra lagom till att andra världskriget bryter ut. Självfallet blir det problematiskt för dem att fortsätta sin relation men de finner på små knep och lyckas ganska länge. Till sist går det inte längre och vi följer Christines liv och kämpaglöd under hela kriget.
Jag är inte alltför inläst på böcker om andra världskriget men har åtminstone läst Boktjuven och Anne Franks dagbok. Jag tyckte perspektivet i denna var intressant, dvs att det var en relativt vanlig tysk familj som skildrades och hur kriget påverkade många av tyskarna och boken gör mig nyfiken på att ta reda på mer kring detta. Tyvärr tog det mig runt halva boken innan jag verkligen fastnade för den. Det kändes som att författaren ville ha med allt i denna bok och hon visar på många upplevelser som är viktiga för historien men det blir lite fragmentariskt under just första halvan av boken. Den är lättläst men jag tycker att det är väl många adjektiv instoppade och i den svenska översättningen räknar jag till åtminstone sex stycken korrekta användningar av ”som vore” vilket förvisso är helt korrekt men de sticker ut lite för mycket ur den övriga texten. Det är en i grunden stark historia men den når inte ända fram till mig. Jag tror det beror på ytligheten som blir ett resultat av den fragmentariska berättelsen samt att det helt enkelt är lite för lyckligt tursamt. Inte så att jag vill önska folk olycka men författaren hade kanske kunnat sparat på några lyckliga ögonblick. Hur som helst så är det en intressant och läsvärd bok och jag sträckläste andra halvan i en rasande fart!
Tack till Massolit förlag för recensionexemplar!
Bokdivisionen 