Titel: Plundrarna
Författare: Anders Rydell
Förlag: Pocketförlaget
Sidantal: 362
Utgivningsår: 2014 (Originalutgåva 2013)
Utläst: 22 november 2014
Mitt betyg: 3/5
Under november läser jag Augustprisnominerade böcker:
Rubriken på boken säger precis på pricken vad den handlar om. D.v.s. hur nazisterna plundrade, ljög, hotade, utnyttjade, lurade och manipulerade för att kunna stjäla till sig stora mängder konstföremål från framför allt judar men även andra personer, muséer och samlingar i Europa. Fler i nazisternas toppkrets än Hitler själv var oerhört konstintresserade och var och en försökte roffa åt sig det mesta och bästa för egen del men även såklart för att ställas ut i Tredje rikets namn. Helt plötsligt skonades någon som var på väg till ett läger för att denne ju besatt stora konstkunskaper och därmed kunde användas för ett (i deras ögon) högre syfte. Hitler gillade främst 1800-talsmålningar som visade bördiga jordbrukslandskap med ståtliga vita män, fruktsamma vita kvinnor och kanske några rundkindade vita barn. Surrealism och dylika konstformer var rena rama skräpet som gärna kunde brännas.
Förutom gedigna texter om vem som stal vilken tavla av vem och var så är boken en repetition av andra världskrigets utveckling och skeenden. Jag sällar mig till dem som ärligt säger att jag känner mig ganska mätt på litteratur om detta krig och som inte genast ropar hurra när en ny bok i ämnet utkommit trots att det naturligtvis är en viktig och fasansfull del av vår historia. Trots detta så väckte denna bok ändå en nyfikenhet hos mig och jag fann den riktigt intressant att läsa. Som jag nämnt tidigare blev jag också väldigt nyfiken på konsthistoria. Däremot är det mastig läsning med otroligt många namn att hålla reda på och det är sällan vad jag är sugen på en dag efter jobbet när jag också har kurslitteratur att bita i. Hade jag fått välja hade jag hellre sett en entimmes TV- dokumentär i ämnet.
Augustprisjuryns motivering till nomineringen lyder:
Rafflande thriller med sataniska skildringar av nazisternas osannolikt omfattande konststölder och av de juridiska och moraliska striderna i vår tid om de återfunna verken. Den här gången kommer Sverige inte undan. Gediget historiskt arbete kombineras med skickligt reportage i högt tempo.