
Norska bokbloggen Betraktninger är den som numera varje söndag uppmanar bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.
Veckan har varit utmärkt på träningsfronten och ok på läsfronten. Svårt att hinna med allt trots sommarlov! Precis idag läste jag ut Ett jävla solsken, jag puttrar på i Feminism och i onsdags läste jag Ödesryttarna – Jorvik kallar i en sittning. Jag ska se om jag kan formulera lite tankar kring dem innan jag väljer nästa bok ur högen, annars blir det aldrig av har jag insett.
Jag väljer dagens smakbit ur Ett jävla solsken, boken behöver nog ingen vidare presentation, vem kan ha missat den? Smakbiten kommer från s. 284. Ester Blenda är på expedition i Kamtjatka och bor i en liten by där vardagen rullar på.
Man kände sig stenålders på något besynnerligt vis. Och hednisk. Som om det inte fanns något annat på jorden än denna vildmark […]Långt, långt borta var man från det tjugonde århundradet, tusentals år borta.Saknade man det? Nej, knappast. Till en början var det kanske konstigt att bo i ett land, där ett tågsätt [sic!] aldrig rullat fram, där ett bilhjul aldrig satt sitt märke, där stigar, trampade av skogens djur voro de enda framkomstmöjligheterna, men man vande sig lätt. Man fann snart, att man levde lika bra utan allt det där, som man förut trott var nödvändigt. […] Det var så enkelt, så riktigt.
Det här stycket är citerat ur den bok Ester Blenda skrev efter expeditionen, Byn i vulkanens skugga (1930). Redan då alltså, för 88 år sedan, tyckte hon att ”Man fann snart, att man levde lika bra utan allt det där, som man förut trott var nödvändigt.” Tänk om hon skulle se oss idag med all den teknik som har tillkommit!
Man kände sig stenålders på något besynnerligt vis. Och hednisk. Som om det inte fanns något annat på jorden än denna vildmark […]Långt, långt borta var man från det tjugonde århundradet, tusentals år borta.Saknade man det? Nej, knappast. Till en början var det kanske konstigt att bo i ett land, där ett tågsätt [sic!] aldrig rullat fram, där ett bilhjul aldrig satt sitt märke, där stigar, trampade av skogens djur voro de enda framkomstmöjligheterna, men man vande sig lätt. Man fann snart, att man levde lika bra utan allt det där, som man förut trott var nödvändigt. […] Det var så enkelt, så riktigt.
såg dokumentären om henne i svt, intressant kvinna. Jag läste tre terminer littvet för ett par år sedan, intressant och lärorikt, har egentligen lärt mig mer efteråt… läsning har blivit mer givande.
Du vet väl att i Göteborgs universitet Nationellt bibliotek för kvinnoforskning:
http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2016/02/genusforskning-vid-goteborgs-universitet.html
Ja, jag såg halva den men sen hände något. Har lyssnat på halva Fatimas sommarprat nu också men åtminstone läst hela boken då! 🙂 Nä, det visste jag nog inte. Jag är en lite late bloomer med det här med genus även om jag vetat om det och förespråkat det ett tag. Livet har liksom haft andra inriktningar förut men nu har jag mer tid för mig själv och vill bli bättre påläst.
Ibland tänker jag att det skulle vara skönt att flytta ut i skogen och knappt ha el en. Men det går över 🙂
Jo, jag bodde i en liten by i Hälsingland ett år och fick spader. 🙂
Den boken har jag tänkt lyssna på genom Storytel. Tack för smakbiten!
Ja men gör det!
Inte kommit till den här boken än, men blir nog att läsa eller lyssna på den framöver…
Vill man ha snabbversionen kan man alltid lyssna på Bremmers sommarprat!
Bra tips! En har ju så mycket en vill läsa och ibland är det bra att spara in lästid på lite olika sätt.
Ester Blenda Nordström var nog en alldeles sjusärdeles kvinna!
Jo det låter så i alla fall!
kommer inte riktigt överens med den här boken. tack för smakbiten!
Nämen, vad intressant! Varför då?
Jag har läst ”En piga bland pigor” och ”Kåtornas folk” för några år sedan och blev så glad då jag såg den nya boken. Dock är det lång kö på biblan, men filmen om hennes liv gav ju lite mer kött på benen. Tyvärr kan jag säga, jag hade ingen aning om hennes tragiska öde. Alla äventyr till trots så var hon en trasig människa som inte fann lyckan i en tid när så mycket inte var accepterat.
Nej, hon verkade vara en väldigt olycklig och rastlös själ. Vad kul att du läst hennes böcker!