Kulturkollo vill denna tisdag veta vilken favvo-ensamvarg i kulturen du har. Jag anlägger två perspektiv.
1) Toru Okada i Murakamis Fågeln som vrider upp världen. Efter att ha läst om Torus upplevelser i brunnen blev jag nästintill besatt av tanken på att sitta i en brunn. Så egentligen är det nog inte Toru utan brunnssitteriet jag dyrkar.
2) Jag må ha varit runt 27 när jag läste Sagan om ringen-trilogin men min Vidstige/Aragorn-crush var ren och skär fjortisförälskelse. Eller, nåväl, jag grät mig inte till sömns av olyckliga obesvarad kärlek-känslor på kvällarna. Crushen dog i n t e ut när Viggo Mortensen axlade rollen.
Bokdivisionen 
Hehe, brunnsittande låter ensamt och skönt (i lagom mängd). Sagan om Ringen-trilogin har jag inte läst än, men älskade Bilbo. Har försökt börja läsa trilogin ett par gånger men inte tagit mig genom första kapitlet. 🙈
Nä, det är ju många som finner dem träliga. Jag tror jag fann dem vid exakt rätt tidpunkt i livet!
Senast jag provade var jag nog i tonåren, så halva livet har hunnit passera sen dess. Kanske 30+ är grejen för mig. 😅
Filmerna är å andra sidan väldigt bra ersättare tycker jag. Vet att många andra saknar karaktärer etc men jag överlevde det.
Filmerna har jag i alla fall sett. Och böckerna står i hyllan, så det kommer nog en tid för dem med (bara det slutar komma en massa andra böcker i vägen för dem så).
I hate to break it to you men dagen då nya böcker jag vill läsa < böcker jag vill läsa i min bokhylla ain’t gonna happen!
Haha, nä jag vet. Därav har de fått stå där de står också. 😂
När jag läste Sagan om ringen-böckerna satte sig bilden av Vidstige/Aragorn som en äldre, sliten jägarkille i mitt huvud, och jag kom liksom aldrig överen med att nog inte var så gammal. Sen ändrade jag mig när jag många år senare såg filmerna 🙂
Haha, och jag såg något helt annat!