En smakebit på søndag: Ponnyn som kunde skratta och gråta

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Mitt senaste inlägg hette ”Konsten att begränsa sig” men kunde jag det? Nä, sen jag skrev det så har jag typ lagt all ledig tid på att läsa om hållbart mode och jag har lyssnat på ca 30 avsnitt av podden Sustainable fashionistas. Nästan hela helgen har jag ägnat åt att städa i garderoben samt att, håll i er nu, fota mina kläder och lägga in dem i en app. Det hela slutade med att jag bestämde mig för att hoppa på kapselgarderobstanken så nu har jag ordnat en vinterkapsel också. Om du inte vet vad det är eller om du vill veta exakt hur många plagg jag äger så är du välkommen åter med frågor. 😀

Men nu är inte det här en modeblogg även om den spretar lite ibland. Men pga av allt ovan nämnda samt ett Dramatenbesök så har jag inte läst något på flera dagar. Böcker alltså. Jag har ju läst på modebloggar och så DN såklart (bra intervju med Amos Oz där btw!) Så nu ikväll börjar jag läsa Ponnyn som kunde skratta och gråta. Jag har dessutom två härliga julromaner som trillat in så månadens att läsa-lista har modifierats lite sedan jag planerade den.

Ponnyboken handlar om en flicka som återföds som ponny. Men det är inte en skräckroman. Själv får jag lite panik av tanken på att medvetet återfödas i en annan kropp där jag inte kan kommunicera. Som tur är tror jag inte på sådant. Smakbiten kommer från bokens inledning.

Jag heter Jonna och jag är en ponny men jag har inte alltid varit en ponny. En gång för länge sedan var jag en människa och då hette jag Fanny.

Jag är gammal nu, med gråa hår i min svarta päls och nedslitna tänder, och därför vill jag berätta min historia innan det är försent.

Allting slutade och började en tidig vintermorgon när jag var tretton år. Det låter kanske märkligt men så var det. Mitt liv tog slut och började en kolsvart morgon i december, två veckor före jul.

7 reaktioner på ”En smakebit på søndag: Ponnyn som kunde skratta och gråta

  1. paulamerio

    Det var ett annorlunda grepp. Är det en ungdomsbok`Jag brukar skoja om att bli en isbjörn i mitt nästa liv, då får jag sova länge…men tanken svindlar om man tar sådana reinkarnationer på allvar. Ändå finns ju i många religioner heliga djur just för att man tror att de är ens tidigare släktningar, typ heliga kor och även krokodiler såg jag ett program om förra veckan. Ja nu triggades fantasin, så tack för smakbit

  2. En ovanlig huvudperson alltså. Jag känner att det där med vad som eventuellt händer ”sedan” är inget jag behöver bekymra mig om. Det ger sig liksom.

    1. Elisabeth Sommarström

      Som författare till boken kan jag avslöja att fortsättningen är väldigt spännande o liknar ingen annan hästbok som skrivits tidigare! Mycke nöje! ☺️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s