ponnyn som kunde skratta och gråta

Titel: Ponnyn som kunde skratta och gråta
Författare: Elizabeth Sommarström

Förlag: Kikkuli förlag
Sidantal: 444
Utgivningsår: 2018

Utläst: 30 november 2018
Mitt betyg: 3/5

Jag må ha dubier kring min inställning till ridning numera men jag är fortfarande svag för hästböcker. När jag skymtade den här fina boken här och var på Instagram så blev jag nyfiken och bad om ett ex.

En tidig vintermorgon ska Fanny rida bort till ridhuset för att hinna träna lite innan skolan. Det är fruktansvärt halt ute och strax innan de ska in i skogen styr hon över sin ponny Jonna på fel sida av vägen lite för tidigt. Då kommer plötsligt bussen och tragedin är ett faktum. Jonna dör men Fannys själ tar ett kliv in i Jonnas kropp istället för att segla iväg så plötsligt har Fanny blivit en ponny. Eter en tids konvalescens på djursjukhuset får hon komma hem till familjen men hennes föräldrar sörjer och pappa förstår inte ens varför mamma envisas med att behålla den där ponnyn som bara påminner honom om Fanny.

Fanny kan, efter att hon blivit ponny, kommunicera med alla andra djur, en djurskötare på djursjukhuset samt mormor som är en nästan-ängel. Hon förstår också precis vad alla människor säger och hon vill inget hellre än att avslöja sig när hon ser hur ledsen mamma är men mormor säger att hon måste vänta, att hon har ett uppdrag först.

Det här är en kul och annorlunda vinkling på en hästbok. Eller, såklart är det inte kul att Fanny dör, det är fruktansvärt och tragiskt. Och att bli instängd i en ponnykropp hade nog gett mig panik, Fanny tar det riktigt bra. Men det är kul att få hänga med Fanny sedan hon blivit Jonna och att få ta del av hur en ponny skulle kunna uppfatta världen. Det märks att Elizabeth Sommarström är kunnig när det gäller hästar och hon visar oss både de finare och fulare sidorna av hästvärlden. Språket är lättläst och bra anpassat till målgruppen och den bör inte läsas av alltför unga hästälskare då den innehåller några obehagligheter.

Det som drar ner betyget för den här boken är två saker. Det ena är just det här med författarens alla kunskaper. Ibland blir lite väl mycket av faktaförklaringar insprängda i texten och jag tänker att hon kanske skulle skrivit ytterligare en bok som var en ren faktabok. Det andra är att det finns otroligt många minnen i den här boken vilka alla blir till sidospår. Även här skulle man kanske kunna ha skrivit en egen bok om ex. Fannys mamma eller morfar. Det blir helt enkelt lite oflyt i läsningen och jag känner att alla fakta och sidoberättelserna stoppar upp i berättelsen när det jag egentligen vill bara är att få veta hur det går för Fanny-Jonna.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Kikkuli förlag för recensionsexemplar!

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Mitt senaste inlägg hette ”Konsten att begränsa sig” men kunde jag det? Nä, sen jag skrev det så har jag typ lagt all ledig tid på att läsa om hållbart mode och jag har lyssnat på ca 30 avsnitt av podden Sustainable fashionistas. Nästan hela helgen har jag ägnat åt att städa i garderoben samt att, håll i er nu, fota mina kläder och lägga in dem i en app. Det hela slutade med att jag bestämde mig för att hoppa på kapselgarderobstanken så nu har jag ordnat en vinterkapsel också. Om du inte vet vad det är eller om du vill veta exakt hur många plagg jag äger så är du välkommen åter med frågor. 😀

Men nu är inte det här en modeblogg även om den spretar lite ibland. Men pga av allt ovan nämnda samt ett Dramatenbesök så har jag inte läst något på flera dagar. Böcker alltså. Jag har ju läst på modebloggar och så DN såklart (bra intervju med Amos Oz där btw!) Så nu ikväll börjar jag läsa Ponnyn som kunde skratta och gråta. Jag har dessutom två härliga julromaner som trillat in så månadens att läsa-lista har modifierats lite sedan jag planerade den.

Ponnyboken handlar om en flicka som återföds som ponny. Men det är inte en skräckroman. Själv får jag lite panik av tanken på att medvetet återfödas i en annan kropp där jag inte kan kommunicera. Som tur är tror jag inte på sådant. Smakbiten kommer från bokens inledning.

Jag heter Jonna och jag är en ponny men jag har inte alltid varit en ponny. En gång för länge sedan var jag en människa och då hette jag Fanny.

Jag är gammal nu, med gråa hår i min svarta päls och nedslitna tänder, och därför vill jag berätta min historia innan det är försent.

Allting slutade och började en tidig vintermorgon när jag var tretton år. Det låter kanske märkligt men så var det. Mitt liv tog slut och började en kolsvart morgon i december, två veckor före jul.