Mina bloggplaner för 2019 är inte särskilt storstilade. De handlar om att fortsätta med det mesta och gärna skriva lite oftare. Kanske försöka vara mer förutseende och planerad ibland.
Men det finns en viktig förändring som jag måste ta tag i, och det är att förenkla mina recensioner/nedplitade boktankar. Jag startade bloggen för att jag ville ha en läsdagbok men i nuläget så är det tonvis med lästa böcker som jag aldrig ens skrivit om och då har ju hela syftet gått förlorat. Självfallet kan man byta syfte men jag vill inte det, så då återstår att hyvla ner tröskeln. För där finns en tröskel, själva tanken på att skriva en recension är många gånger så jobbig att jag aldrig kommer till skott. Och så kan vi ju inte ha det?
Många tycker att man inte behöver skriva om varenda bok men min målbild är att göra det. Jag har ju fulslingrat mig lite runt problemet genom att införa måndagsmikron och den tänker jag fortsätta med. Men jag måste också ta ett kliv ifrån min fyrkantighet. Jag brukar säga att jag vill skriva om tre saker i en recension:
- Varför läste jag den?
- Vad handlar den om?
- Vad tyckte jag?
Den uppmärksamma kan se att de bitarna är exakt de som finns med i måndagsmikron, och även i mina längre texter tillsammans med en del bokfakta. Men inte är det väl nödvändigt att jag skriver ”Titel: Bokboken” när jag redan namngett inlägget till Bokboken. Och vem författaren är kan man säkert läsa på bilden. Och vill man veta förlag, sidantal och årtalet boken är utgiven, ja men då kan man väl gå till en nätbokhandel och kolla. För jag själv för då ingen statistik över antal sidor eller utgivningsårtal. Men jag erkänner att det ibland känns coolt att läsa en riktigt gammal bok. Men då kan jag ju skriva det i de fallen.
Jag har snokat runt lite bland bokbloggarna och det verkar finnas två läger, de som är som jag (eller än mer detaljerade), och så de som bara har en bild och skriver lite om boken. Jag ska lägga mig lite däremellan. Vissa saker vill jag fortfarande ha med, som betyget och lite sådant. Ett drömmål för 2019 vore att blogga ikapp allt gammalt, där vissa får bli mikros och andra lite mer. Men jag vet att livet är oberäkneligt så jag sätter inget uttalat antalsmål.
En annan sak jag funderat över är det här med olika typer av böcker. Jag var lite inne på det igår när jag funderade kring vilka typer av böcker jag tycker ska ”räknas”. I år säger jag ja till alla böcker. Framför allt för att jag tycker att alla böcker är lika viktiga! Det här betyder att ordet ”bok” i min statistik kan innebära en fackbok, en Aednan, en chick-lit, en bilderbok för barn eller t.o.m. en bilderbok utan text à la Shaun Tan! Eftersom jag ändå aldrig har något mål att uppnå med ett visst antal lästa böcker så spelar det ju ingen roll.
Under fliken Utmaningar har jag läst in årets utmaningar vilka är Hyllvärmarutmaningen och så la jag till en bonusutmaning om att läsa minst en bok från Sydamerika. Jag har ju läst en enda sedan 2010! Jag la också in, som en påminnelse, att jag ska försöka blogga av så mycket gammalt som möjligt. Apropå hyllvärmare så gav min årliga inventering vid handen att jag idag har 89 hyllvärmare och 29 bokhylleböcker i mitt bestånd, dvs 118 st. Samma tid förra året hade jag 63 hyllvärmare och 44 bokhylleböcker, dvs summa 107 st. Så även om totalsumman har ökat så samlade jag på mig färre olästa böcker under 2018.
Det här med vilka som ska räknas har jag också funderat över på sistone. Jag räknar ju inte barnböcker och jag är helt ok med att inte räkna bilderböcker (särskilt de år då jag läste mååååååånga), men det känns faktiskt jättedumt att jag förra året räknade några Novellix-böcker men i år inte räknar Det finaste med Kerstin..? Plus att jag gjort olika med ungdomsböcker. Ska klura lite på det här…
Nu har jag ju inte småbarn så så många bilderböcker blir det, kanske, inte. Men ska man ambassaderna för barnböcker så måste det ju vara på riktigt tänker jag! 🙂 Sen så gills ju ex Harry Potter som en bok för 9-12 medan det finns vuxenromaner som ju är 120 sidor långa. De enda böcker jag inte räknar med är väl högläsningsböckerna på jobbet. Och högläsning hemma har gått i graven. Så det är all min egen läsning helt enkelt.