De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Oj, vad det märktes att jobbet dragit igång. Helt plötsligt hann jag inte med bloggen lika bra! En annan värdelös sak är att jag känt mig lite potentiellt ofrisk under helgen. Inte sjuk men inte heller helt frisk. Jag trodde verkligen att jag skulle klara det den här gången. Två veckor, knappt, fick jag njuta av att vara ordentligt frisk i alla fall!

Jag har på sistone promenerat en hel del och testade därför att börja lyssna på Styr din plog över de dödas ben som ju finns som radioföljetong hos SR P1 då jag har ganska många böcker att hinna med just nu. Jag har vid ett par tidigare tillfällen berättat om hur jag inte gillar ljudböcker, jag har testat tre stycken och bara gillat God Jul inläst av Jonas Karlsson själv. Det som är svårt är framförallt att jag inte klarar av att bara sitta och lyssna utan då börjar jag pilla med något och så tappar jag fokus. Men när jag promenerar så kan jag ju inte direkt göra något så då lyssnar jag mycket mer aktivt. Jag gillar också inläsningen och jag uppskattar t.o.m. musiken som kommer i slutet av varje avsnitt. Att de inleds med en sammanfattning gör också att jag bättre minns vad det handlar om så den här gången passade det verkligen helt rätt med en ljudbok! Men det är ju aldrig försent att tänka om och lära sig gilla nya saker.

Sen gillar jag verkligen att umgås med mig själv och mina tankar när jag är ute men det gör jag ju när jag springer, jag har aldrig musik eller något då, så jag kan nog offra en och annan promenad på ljudböcker. 🙂

Boken handlar om Janina som bor i en liten by på polska landsbygden. En natt knackar hennes granne, Tröger, på och säger att den andra grannen, Storfot, dött. De går dit tillsammans för att göra honom lite mer respektabel innan de ska försöka få dit polisen och sen går de ner till Tröger där Storfots hund är just nu. Tröger funderar på vad han ska kalla henne och Janina gillar inte hans förslag men säger inget först. Hennes tankar rinner iväg:

Vad är det för brist på uppfinningsrikedom egentligen, detta med officiella namn och efternamn. Omöjliga att lägga på minnet, helt utan koppling till personen ifråga och så banala att det är lögn att komma ihåg dem. Dessutom har varje generation sina moden och plötsligt ska alla heta Margareta, Patrik, eller gud förbjude, Janina.

Därför försöker jag undvika att använda namn utan tar istället till benämningar, såna som kommer till mig av sig själva när jag ser någon för första gången. Det är jag övertygad om är det ärligaste sättet att använda språket. Inte att slänga sig med ord där betydelsen nästan helt gått bort i tvätten.

Som ni kan ana så är det såklart Janina själv som gett både Tröger och Storfot deras benämningar.

Observera att jag transkriberat citatet själv så det kan förekomma ”felhörningar”.