De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jaha, här är man lite halvt borta från bloggen en vecka och när man kommer tillbaka så är allt moderniserat. Uäääh. Jag har hur länge som helst försökt undvika det nya wordpress och hittat kryphål för att behålla det gamla men nu ser det mörkt ut. Jag har inte riktigt tid att forska i saken idag så har du kryphålstips får du gärna upplysa mig! 

Veckan har varit bra faktiskt och jag har ännu en gång fått in mina fyra träningspass enligt min nya, för mig, låga standard. Mina valkar i händerna är på väg tillbaka efter allt hängande och lyftande på gymmet och det ser jag positivt på! 🙂 I torsdags bokcirklade vi om Ett år av vila och avkoppling och omdömena skiftade rätt rejält faktiskt. Själv gillade jag den.

Helgen har jag i huvudsak ägnat åt att läsa inför veckans två kurser. Det var väl ca 600 sidor totalt och ett par uppgifter och jag har nog kanske en tredjedel kvar just nu men ska göra mitt bästa. Jag har ju lite lästid i veckan också men brukar vara så trött på vardagskvällar.

Den första skönlitterära boken i kursen Postkoloniala litteraturstudier är En välsignelse av Toni Morrison. Den var typ halvt omöjligt att få tag i så jag köpte en e-bok på engelska igår och laddade ner. Den är skriven ur lite olika perspektiv och jag fattade först ingenting av första kapitlet men när jag läst en bit, bläddrade tillbaka och läste om så började det klarna lite. Boken handlar om en slavflicka i slutet av 1600-talets USA och stycket handlar om när hennes första ägare (D’Ortega)  försöker betala av sina skulder till en man (Jacob) genom att erbjuda honom slavar vilket han egentligen inte är intresserad av.

Jacob refused. His farm was modest; his trade needed only himself. Besides having no place to put them, there was nothing to occupy them.

”Ridiculous” said D’Ortega. ”You sell them. Do you know the price they garner?”

Jacob winced. Flesh was not his commodity.