De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag fortsätter att läsa, plugga och träna samt att inte riktigt hinna med bloggen. Jag har läst så många bra och intressanta böcker nu på sistone så jag ska ändå försöka hitta lite tid för recensioner innan jag glömmer bort dem men häromdagen kände jag av min hjärntrötthet igen efter en lång period av bättring. Kanske orkade jag inte riktigt plugga egentligen men kursen är så vansinnigt intressant att jag bara måste läsa klart den. Postkoloniala litteraturstudier är det jag läser.

Igår blev jag klar med Me and White Supremacy som jag läst tillsammans med två andra under flera veckors tid och vi ska ha vår sista bokcirkel om den ikväll. Den har varit väldigt bra och den har liksom format om min hjärna precis som det blev när jag läste genusvetenskap. Man får liksom nya glasögon att se världen med och även om jag vetat om att jag inte är rasist så kan jag vara en långt mycket mer aktiv antirasist än vad jag är.

Igår påbörjade jag också Przewalskis häst som är nästa bokcirkelbok i Veganbokcirkeln och den tredje i Lundes planerad klimatkvartett. Jag stod över Binas historia men var med och läste Blå men nu känner jag att jag vill läsa Binas historia också. Jag hade bara för mycket på bordet just när vi skulle läsa den. Jag gillade Blå, och särskilt framtidskapitlen men tyckte det var lite mycket båttermer i den andra delen. Den här boken handlar ju om hästar och det är jag betydligt mer intresserad av. Jag avbröt läsningen för att googla lite och fick då snopet lära mig att man nyligen upptäckt att Przewalskin troligen inte är en vildhäst utan en förvildad tamhäst! Och här har jag gått som hästtjej i ungdomen och hästälskare resten av livet och trott att den var en vildhäst. Well, det är ju inte bara jag som trott det och de nya DNA-rönen var från 2018 tror jag.

Boken skildrar i alla fall tre olika människor i tre olika tidsåldrar vilka alla har just Przewalskin som gemensam nämnare. Smakbiten kommer från ett av kapitlen om Eva, en tysk veterinär som 1992 fraktar åtta Przewalskis till Mongoliet för att där släppa ut dem i frihet. Hästarna har precis kommit fram men innan de släpps ut är det dags för en liten hästmjölksritual där lite mjölk sprids i vinden och resten går laget runt så att alla får dricka.

Ritualerna är enkla och jordnära. Jag tycker om dem. Man offrar till himlen och naturen. Nomaderna är buddister men de tillber även marken de går på och himlavalvet över dem. De tror att allt i naturen har en själ. Om man nödvändigtvis måste tillbe någonting skapar detta åtminstone något slags mening.