En smakebit på søndag: Time Song

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

En hel veckas ledighet har svischat förbi och jag har hunnit med att träna varje dag, läsa som en galning samt fnula en hel del med saker i hemmet. Jag kan inte direkt klaga. Just nu ägnar jag mycket tid åt att pyssla med bloggens statistik och fundera kring vilka saker jag egentligen behöver ta upp där. Jag har ju statistiken för min egen skull så frågan är vad det är jag tycker är viktigt eller kul att hålla reda på. Jag håller också på att jobba på alla de recensioner jag lät bli att skriva under mitt december-läsmaraton. Som tur är har jag en veckas ledigt kvar så jag har ännu mycket tid att utnyttja.

Igår började jag läsa Time Song och jag är fortfarande inte riktigt säker på vad den här boken är men ett vet jag, den är väldigt drömsk och vacker, men ändå konkret och inte flummig som ”drömsk” kan antyda. Julia Blackburn skriver om evolutionen i kombination med anekdoter om hennes fossilsamlande och annat. Hon funderar kring Doggerland och huruvida tidens oändlighet ska tänkas framåt eller bakåt.

Jag fick ju boken av svärisarna för att vi ska se en föreställning baserat på den och det ska bli oerhört spännande att se vad för slags teater som skapats av den här boken. Det är mycket naturskildringar och då och då slår jag upp ord för att jag blir nyfiken. Så nu vet jag t.ex. att en bush baby är en galago (en primat) eller att ”the front incisor of a shrew” betyder en näbbmus framtand. Jag bjuder på två olika smakbitar ur boken.

I wonder now if it makes more sense to imagine infinity going backwards in time, rather than forwards. When you look at it that way round, you no longer have the vague dread of what the future holds, instead there is the intimation of the enormity of everything that has gone before: a solemn procession of life in all its myriad forms moving steadily towards this present moment. You can almost hear the songs they are singing.

Photo by Compare Fibre on Unsplash

I live close to the sea and the sea I live close to covers a country we now call Doggerland. This country has been through many incarnations: hot and dry, wet and marshy, cold and ice-bound, but for most of its long time it has in one way or another connected England with mainland Europe.

25 reaktioner på ”En smakebit på søndag: Time Song

  1. Paula Merio

    Hittar bara en bok om Billie Holiday som författaren har skrivit. Jag brukar tycka böcker som denna är knepig för jag tappar lätt tråden då det inte är så konkret text.
    Tack för smakbit, spännande med föreställningen!

  2. Åsa

    Tack för smakbiten. Visst får man lust emellanåt att läsa böcker på engelska igen, men den lusten tycks numera så ofta vara snabbt övergående. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s