Nakanos secondhandbutik är en av de böcker jag fått via Tranans prenumeration. Jag lyckades sälja in den till min ena bokcirkel och vi läste den nu i oktober.

Hitomi jobbar på en secondhandbutik. Där jobbar också Takeo som Hitomi typ blir kär i. Eller tänker att hon är kär i, hon vet inte riktigt vad det innebär och han verkar inte heller ha så lätt för att uttrycka sina tankar och känslor. Mycket av boken handlar om deras kommunikation, eller icke-kommunikation. Vi får också bekanta oss med butikens ägare, den lite specielle Nakano och hans syster Masayo. Även dessa två har kärlekshistorier, Masayo med en man som bor hos en knepig hyresvärd, och Nakano har utöver sin fru (som vi aldrig träffar) ett par älskarinnor.

Förutom märkliga relationer så handlar boken om prylar, udda kringkaraktärer och nudlar. Jag blev flera gånger sjukt sugen på nudlar under läsningen. Den handlar också om egentligen ingenting utan vi följer karaktärerna under en tidsrymd med små nedtramp här och var. Ibland är vi i olika tidsrymder i ett och samma stycke och då har jag lite svårt att hänga med i Hitomis tankar. Alla i boken är udda men ingen verkar bry sig om det. De bara är som de är.

Vi pratade om boken härom veckan på bokcirkeln och de flesta tyckte att den var sådär medan någon älskade den. Jag har redan glömt väldigt mycket, MEN, jag glömmer typ varenda bok jag läser p.g.a. uselt minne så det behöver inte betyda något. Det är ju inte en bok med en tydlig handling utan något puttrigt, trivsamt fastän med en del lite sjuka grejer också. Jag kan t.ex. tycka att Nakano är väl frispråkig gentemot sin unga anställda Hitomi i vissa lägen.

Det var väldigt intressant att läsa översättarens inledande kommentar kring när man säger -san och när man säger -chan vilket gav en fördjupad förståelse för karaktärernas relationer. I min hylla har jag också Senseis portfölj och jag misstänker att den kommer vara lite liknande denna bok.

Förlag: Bokförlaget Tranan
Utläst: 15 oktober 2023
Mitt betyg: 3/5