Någon gång i juni beslöt jag mig att, trots alla mina olästa hyllvärmare här hemma, unna mig en sommarbok. Jag vet inte om jag någonsin gjort det så uttalat förr men kan tänka mig att det blir en ny tradition. Jag hade haft ögonen på Babel ett tag och den blev det.

Babel är en lite annorlunda läsupplevelse och jag kan förstå att många människor lagt undan den och tackat för sig. Det är nämligen en skönlitterär bok med fotnoter. Vissa av noterna innehåller korrekt information medan andra innehåller delvis fiktiv sådan men presenterad precis som att den är korrekt. Fotnoterna beskriver antingen historiska händelser/personer etc. eller förklarar/översätter/härleder ord eller fraser.

Det här med att översätta ord är förresten något som förekommer inne i texten också. Babel är nämligen ett institut i Oxford som sysslar med just översättning och för någon som är språkintresserad som jag så har det varit en fantastisk resa att få följa med bland alla ord och härledningar och mer än en gång blev jag sugen på att kasta mig över mina gamla latinböcker och ta upp de studierna igen. Och helst grekiskan också när jag ändå håller på.

I fokus för berättelsen är pojken som får det brittiska namnet Robin Swift. När hans mor dör blir han hämtad i Kanton av en professor hos vilken han sedan får växa upp och tränas inför en plats på Babel. Nu är det så att Babel sysslar inte bara med översättning utan även magiskt silverhantverk vilket baseras på just översättningar. Robin och hans lilla studentgrupp njuter av alla sina privilegier och det fantastiska faktum att just dem får befinna sig på Babel. Men så en dag blir Robin kontaktad av någon och hela hans världsbild och förståelse av verksamheten börjar sakteligen ruckas.

Åh vilken underbar läsupplevelse det här var! Förutom allt språknörderi så var storyn både intressant och spännande och Kuang lyfter, synliggör och problematiserar kolonialismen och dess effekter. Boken utspelar sig någonstans under första halvan av 1800-talet så det är i en historisk, men ändå fullt relevant och ännu modern, kontext. Den är som sagt semifiktiv där vissa karaktärer och händelser är tagna ur historien och jag har googlat mina fingrar blodiga (nästan!) under läsningen och bara blivit mer och mer nyfiken. Kanske borde jag nu läsa hennes Poppy War-trilogi då opiumkriget är en av de saker jag googlat mest på?

Årets bästa bok är det här i mina ögon!

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 18 juli 2024
Mitt betyg: 5/5