Argonauterna blev årets första utlästa bok och var också den sista hela boken jag läste på litteraturvetenskapen. Jag har för mig att boken var på tapeten när den kom och jag var inte alls beredd på vad det var för en typ av bok, jag hade förväntat mig en science fiction-liknande roman av någon anledning men istället fick jag en, ja vadå? Det var just ene av frågorna som vi diskuterade kring den här boken.

Jag läste en artikel på nätet som menade att boken i sig motsätter sig att genrekategoriseras utan att den med flit är en slags hybrid eller ett transtillstånd. Den innehåller nämligen memoarer, essäer, poesi och en del annat. Boken handlar just om identitet, vad som utgör en själv och hur man liksom skeppet Argos förändras (vissa mer, andra mindre – både psykiskt och fysiskt) men ändå är samma person.

Nelson är akademiker och det förekommer många referenser och tankar kring andra intellektuella tänkares åsikter och hon går i dialog med dem hela tiden. Ofta glider hennes egna tankar över i någon annans så att man plötsligt inser att det är ett citat man läser. Hon skriver dels om sin partner Harrys könsbekräftande resa, dels om sin egen graviditet vilket får henne att problematisera den gravida kroppen som är något annat än den var innan och blir efter. Är den gravida kroppen måhända queer frågar hon sig. Boken är onekligen väldigt genomtänkt och snyggt gjord samtidigt som den är fylld av känslor och högst personlig. Jag skulle nog t.o.m. säga utlämnande, både för Nelson själv men också hennes nära och kära.

Som vanligt så hänger jag inte med på alla trådarna, ibland är hennes språk väldigt akademiskt och hon tappar mig, andra gånger är hennes språk så rättframt och konkret att jag får veta mer än jag behöver. Genom hela boken löper ändå något som fångar mig och sida för sida följer jag med familjen Nelson-Dodge på deras gemensamma resa.

En negativ formsak var att jag läste den som e-bok hos Storytel och Modernista har valt att göra en hel fil av den så det gick inte att hoppa emellan sidor utan man fick klicka sig fram en sida i taget. Med facit i hand hade jag mycket hellre läst den som en ägd fysisk bok vilken jag kunnat bläddra och kladda i.

Förlag: Modernista (2016, org. 2015)
Översättning: Karin Lindeqvist
Utläst: 5 januari 2025
Mitt betyg: 4/5