Jag brukar vilja välja årets första bok noga och i år var det Passera jag slog upp och började läsa på nyårsdagen. Detta år ville jag också ge mig på att annotera lite böcker och även detta skulle jag göra med denna. Tyvärr blev det inte årets första utlästa bok då det tar längre tid att läsa en bok man annoterar än att bara plöja den och jag var dessutom tvungen att göra lite paus i läsandet för att tentaplugga.

Boken handlar om Irene, en svart kvinna i Harlem på 1920-talet, som under ett besök i Chicago plötsligt träffar på Clare, en gammal bekant som numera passerar som vit. Irene kan själv passera ibland, när hon vill och kan få fördelar ifrån det, men Clare lever ett helt liv som vit och hon är gift med en vi rasistisk man.

Irene är både förundrad av, irriterad på och oroad för Clare. Clare beskrivs som en iögonfallande karaktär som lever livet precis som hon vill medan Irene är mer plikttrogen och en god mor och hustru. Irene stör sig på att Clare inte är stolt över sin ras men samtidigt bekymrad över vad som ska hända om Clares man kommer på henne. Clare tar snart en allt större plats i Irenes liv och Irenes tankar snurrar allt mer åt nya håll.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva handlingen utan att spoila för mycket för samtidigt som det här är en bok som lyfter rasism så blir den lite thrillerartad. Det är gjort på ett bra sätt och visar att världen, som vi alla vet, är mer komplex än binär. Varken Irene eller Clare är karaktärer som du direkt sympatiserar med men du kan definitivt förstå dem bägge.

Passera är en klassiker som alla borde läsa. Den här utgåvan avslutas med ett intressant efterord av Brit Bennett som själv skrivit en bok just om att passera: Hjärtlinjer. Även den rekommenderar jag.

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2022, org. 1929)
Översättning: Klara Lindell
Utläst: 26 januari 2025
Mitt betyg: 4/5