Mats Strandberg har stått på auto-buy väldigt länge nu och jag kastar mig oftast över det han skrivit (förutom Monster i terapi som av någon anledning stått oläst ett tag nu). När jag skulle på en kort resa i juni så unnade jag mig Musan och sen svepte jag boken i ett nafs!

Hedda är författaren som inte får ur sig den där andra deckaren förlaget väntar på. En dag ringer hennes vän David och vill be om förlåtelse för det där som hände för ganska länge sedan. Hedda går med på att ses och accepterar även inbjudan till hans landställe Villa Thamyris, den flådiga kåk som Davids släkt haft i sin ägo ett tag och där  kultureliten, som de ingår i, hållit hov under åren. Förutom David så är hans föräldrar och morföräldrar där och Hedda umgås motvilligt men fascinerad med den snobbiga familjen som får henne att känna sig mindre värd nästan hela tiden. Som alla familjer så döljer även denna en hemlighet, nämligen svaret på hur man alstrar kreativitet – precis vad Hedda behöver. Eller?

Eftersom det är en Strandbergbok så sitter jag från start med antennerna ute och väntar på det läskiga men det är väldigt smygande den här gången och istället handlar mycket av det ”läskiga” om hur högfärdiga, obehagliga och också trasiga Davids kulturelitsfamilj är. De tvekar inte inför att höja sig själva och uttrycker sig nedsättande om Hedda men är ändå emellanåt riktigt trevliga. Jag tycker det är väldigt intressant att läsa om relationerna, maktkamperna och det kulturella spelet.

När det riktigt läskiga till slut kommer så blir det full action och spänning på en bladvändande nivå. Det är kul att Strandberg blandar ”monsterformerna” i sina olika böcker så att man aldrig riktigt vet vad man har att vänta sig. Jag hade helt andra tankar om det läskiga än vad det visade sig bli och det är alltid roligt att bli överraskad.

Som vanligt så är karaktärerna så sjukt bra skapade och Davids morfar och mamma är verkligen enastående, på ett kanske inte helt positivt sätt. Lilla Ellie, Davids brorsdotter är creepy och väldigt handlingskraftig och bestämd på ett sätt som ett lågstadiebarn nog inte förväntas vara i vissa situationer. Men alla familjer har ju sina traditioner och man gör ju liksom sådant som anses normalt inom varje familj helt enkelt…

Ett extra plus för att Strandberg smyger in referenser till sina tidiga romaner, inte bara en utan flera! Jag gillar också de mytologiska inslagen som får mig att vilja läsa på lite och ta reda på mer. Nu är det bara att sitta ner och vänta på nästa bok av denne fantastiska författare, det enda ”dåliga” är att jag alltid hetsläser dem för att de är så sjukt bra och spännande så de tar alltid slut för snabbt!

Förlag: Norstedts (2025)
Utläst: 6 juni 2025
Mitt betyg: 4/5