Ett av sommarens projekt var att jag ville läsa om Sagan om ringen. Sambon hade ett fint ex med alla tre delar i en som dessutom hade illustrationer av Alan Lee, vilken tillsammans med John Howe, var conceptual designer för filmtrilogin. Det betyder att deras illustrationer ligger till grund för hur karaktärer och miljöer ser ut i filmerna så det är hög igenkänningsgrad när du sett filmerna.

Omläsning som sagt, jag är en late bloomer och läste den för första gången 2003-2004 någonstans, d.v.s. i samma veva som filmerna kom ut. Som jag minns det så läste jag böckerna först och vi såg filmerna sen, jag vet att vi såg dem hemma och inte på bio så det kan ha varit ett tag efter de släpptes.

Jag har också varit av den bestämda uppfattningen att jag kärade ner mig i Aragorn redan i böckerna men nu när jag läst dem igen så är jag osäker, bok-Aragorn ger inte samma vibbar som den fantastiske Viggo. Kanske var det så att vi såg filmerna först och att jag då blev kär i Aragorn och att jag därefter ville läsa böckerna för att få vara mer med honom? Jag förde ingen läsdagbok på den tiden så vi kommer aldrig att få veta. 🙂

Filmerna har jag sett kanske 10-20 gånger? Ett tag såg jag dem alltid när jag var sjuk, när barnen var yngre kollade vi tillsammans och då och då blir jag helt enkelt bara sugen att se dem. Så att läsa boken (det är eg. bara en bok men i tre delar) nu igen har så klart handlat mycket om att notera vad som skiljer sig från filmerna. Det har också handlat om att uppmärksamma alla de detaljerade miljöbeskrivningar som förekommer samt att inse hur sjukt många namn på platser det finns och försöka orientera sig i kartan under läsningen.

En del förstår inte vitsen med att läsa om men jag tycker det är skönt att framförallt få dyka ner i en bekant och omtyckt värld igen. Det är också intressant att läsa när man vet vad som kommer att hända men inte minns exakt hur. Plus att det så klart finns en hel del i boken som tagits bort/lagts till/gjorts om till filmerna. Det fåniga är att när jag läser så blir jag sugen på att se om filmerna igen. En loop helt enkelt.

Jag har också läst en hel del negativt på sistone kring Åke Ohlmarks översättning och inledningsvis tänkte jag att äsch, hur farligt kan det vara men ju längre in jag kom i berättelsen så blev det allt fler konstiga meningar. Till sist satt jag och googlade på fel eller meningar jag undrade om de var fel.

Den som vill läsa mer om hans översättning finner ett djupt googleträsk och han har ibland tagit fel på ord, ibland inte förstått vissa uttryck, ibland lagt till egna snirkliga beskrivningar och ibland har det blivit heltokigt. I min version står det t.ex. att det är Merry som utdelar det sista hugget till The Witch-King medan det egentligen är Éowyn. Så här kan det också se ut:

• Kan ni inte lukta det, husbond!
• Men lämna inte routen bara.
• Denna borde aldrig lämnas åt furst Faramir. (om nyckeln till rikshovmästarens bostad och jag fick inte ihop det men googlade och originalet är This should now be given to the Lord Faramir.)

Han verkar blanda ihop småord som not/now men också t.ex. sneak/snake och folk säger att han hade bråttom samt inte behärskade engelskan fullt ut. Det här var ju innan engelska blev alla barns andra språk här i Sverige men hade han kanske en släng av dyslexi? Till nästa omläsning tänker jag nog läsa den på engelska för att få berättelsen så som Tolkien ville leverera den.

Förlag: Norstedts (1992, org. 1954-1955)
Översättning: Åke Ohlmark
Utläst: 21 juli 2025
Mitt betyg: 4/5