I bokklubben Stäppvargarna läste vi nyligen denna titel. Som jag sagt tidigare har vi roterande diktatorskap och turas om att välja.

Det stora kalaset utspelar sig på 30-talet och handlar om Cannery Row, d.v.s. en havsnära gata i Monterey, Kalifornien, där det finns sardinkonservsfabriker. (Just denna bit är verklig, gatan och fabrikerna finns och den hette egentligen Ocean Wiew Avenue men fick det här namnet i boken p.g.a. att det fanns så många dylika fabriker och därefter bytte den nsmn på riktigt.) Där möter vi framförallt Doc, Mack och ungkarlarna men också Lee Chong, Dora och hennes flickor samt några fler. Ungkarlarna vill ordna en fest för Doc men det visar sig inte vara fullt så enkelt…

Det här är en rolig roman, rentav lite farsartad emellanåt och många av karaktärerna är udda och intressanta. Förutom ovanstående karaktärer har vi paret Malloy vilka bor i en gammal ångpanna där de dessutom hyr ut några av rören som sovplatser till folk. Mack är väldigt bra på att prata sig till saker och ”han hade kunnat bli president” är de andras omdöme. Doc är en småexcentrisk marinbiolog som även fungerar lite som läkare även om han inte alls är det. Han samlar in olika djur från havet och säljer eller utför studier på dem.

Karaktärstecknandet blir lätt karikatyrartat och det som är lite smålustigt gällande de vita männen blir snabbt rasistiskt och stereotypt när det gäller de två kinesiska männen som figurerar i boken. Lee Chong kan inte säga r och allt han säger skrivs med l istället för r och den andre kinesiske mannen som finns mer i periferin har en platt halmhatt. Sen har vi kvinnorna vilka knappt är karaktärer alls. Alla Doras flickor verkar mer än nöjda med att vara glädjeflickor och är kvinnliga karaktärer inte prostituerade så är de jobbiga fruar.

Förutom att beskriva livet vid Cannery Row får man som en slags betraktelser emellanåt och vissa av dem är väldigt vackert skrivna vilket kontrasterar mot det mer plumpt lustiga. Det finns också ett barn med i bilden som ett tag får en trygg fristad hos Doc men som sen rycks bort utan att någon egentligen bryr sig om det.

Jag har bara läst någon novell och Möss och människor av Steinbeck vilka jag gillade. Jag förstår att Vredens druvor ska vara väldigt bra men vet inte riktigt var i nobelpristagandet den här titeln placerar sig. Den är väldigt mycket The American Dream på ett sätt, även om alla karaktärer mest är misslyckade, men det är bilar, burgare och frihet. Den känns faktiskt lite 50-talsaktig men är skriven 1945 så han var kanske lite föregångare där? Läs den om du vill eller satsa på en av hans mer seriösa titlar.

Förlag: Lindelöws bokförlag (2017, org. 1945)
Översättning: Einar Hecksher
Utläst: 20 september 2025
Mitt betyg: 3/5