Jag blev nyfiken på den här när jag såg den i vårutgivningen och jag blev inte mindre sugen efter att ha lyssnat till ett samtal mellan Unigwe, Johanna Lundin och Balsam Karam på bokmässan.

På Zwartesusterstraat i Antwerpen bor Sisi, Ama, Efe och Joyce tillsammans. De har blivit lovade en ljus framtid i Europa av en man som heter Dele men de hamnade hos Madam och förtjänar nu sitt uppehälle genom att sälja sina kroppar till män. Det mesta av pengarna går till Madam och Dele, de fick ju en skuld till honom i och med att han hjälpte dem från Västafrika.

En dag hittas Sisi mördad och vi får följa de övriga kvinnorna när de får dödsbeskedet och de närmsta timmarna efteråt samtidigt som de fyras bakgrundshistorier rullas upp. Vem är egentligen kvinnan som står där i skyltfönstret och väntar på en köpare? Vad har hon för bakgrund, familj, önskningar och drömmar?

Svartsystragatan ger oss en värdig bild av dessa fyra kvinnor som hamnar i prostitution. Alla har olika skäl för att lämna sitt hemland men det de har gemensamt är att de inte kan eller vill stanna, de ser ingen framtid där. Några förstår vilket jobb som väntar dem men de tänker att det nog kan vara värt det, för efteråt kan de skapa den framtid de alltid drömt om.

Unigwe har baserat romanen på intervjuer hon gjort med en rad nigerianska sexarbetare. Det är stark läsning och jag blir väldigt berörd under läsningen men samtidigt har jag lite svårt att skilja kvinnornas röster åt. Så här två veckor efter avslutad läsning har dock ganska mycket av bokens innehåll fallit bort ur minnet och jag har mer kvar en vag känsla. Det grämer mig lite för jag tycker att dessa kvinnoöden är alldeles för viktiga för att glömmas bort.

Förlag: Flo förlag (2025, org. 2009)
Översättning: Hanna Axén
Utläst: 5 oktober 2025
Mitt betyg: 4/5