Föra året var jag hos Piratförlaget på en trevlig bokafton och fick med mig denna hemi en goodie bag. Nu i fredags var jag sugen på att inviga jullovet ordentligt så jag satte mig med denna efter jobbet och läste ut den samma kväll.

Megan rymde från sitt eget bröllop för fem år sedan och har sedan dess inte varit tillbaka i byn. Christian är uppväxt i samma by och trött på att familjen alltid tycker synd om honom för att han är singel. På en pub i Dublin stöter dessa två på varandra en dag och Christian får snart idén att de ska låtsas vara ihop. På så vis behöver hans familj inte tycka synd om honom och Megan kan få stöd om hon råkar stöta på exfästmannen eller andra som ställer jobbiga frågor. Ni har läst tropen förut men visst funkar den.

Nu har jag precis skrivit om hur jag föredrar julromaner som inte handlar om två unga människor som blir kära och så läser jag precis en sådan, men jag tyckte faktiskt om den! Megan är lätt att tycka om, jag älskar att hon stickar och man förstår snabbt att det måste ligga något vettigt bakom varför hon stack från sitt bröllop. Christian är dock för perfekt, hela vägen från hans beteende ner till den väldigt stora… Ja ni fattar! Jag unnar Megan en perfekt och trevlig karl men det hade varit trevligt med lite mer fnurror emellan dem à la äkta romance.

Det är mycket julstämning, en del het kärlek, charmiga karaktärer och lagom trassliga familjerelationer. Det är också en hel del humor och jag ler faktiskt flera gånger under läsningen. Men jag känner mig snuvad på om mottagarna faktiskt gillade de jultröjor som Megan stickade? Och jag blev sjukt sugen på att ta upp projekt lära mig sticka igen som jag inledde för 15 år sedan och la ner då virkning var lättare. Jag hade inte fattat att denna bok är en fristående del 2 i en serie. Kanske läser jag om Andrew och Molly en annan jul då, jag kan absolut tänka mig att läsa Walsh igen.

Förlag: Piratförlaget (2024, org. 2023)
Översättning: Emma Lindberg
Utläst: 19 december 2025
Mitt betyg: 4/5