Varför läste jag den?
Kurslitteratur.

Vad handlar den om?
Ok, Antigone är dotter till Oidipus (ni vet, han som gifte sig med sin mor) och när han tagit sitt liv är det ena sonen som får ta över styret i Thebe. Tanken är att de två sönerna ska turas om att styra vartannat år men han som styr först vill inte lämna ifrån sig styret så den andre samlar ihop en här och det blir strid. Bägge dör men Antigones blivande svärfar Kreon anser att han som anföll är en förrädare och att han inte ska ha en riktig begravning.

Typ här börjar pjäsen och Antigone tycker visst att hennes bror ska ha en begravning så hon begraver honom men blir påkommen och straffad för detta. Det är en tragedi så typ alla dör och Kreon får stå med hundhuvudet och inse att han gjort fel i slutänden.

Vad tyckte jag?
Jo men jag gillade den här! Det är svårt att inte gilla Antigone som står upp för orättvisor, könsmaktsordningen och sin familj. Kreon gillar inte hur Antigone talar till henne. Jag tycker lite synd om Oidipus fjärde och sista barn, Ismene, som blir ensam kvar i livet. Den här tillsammans med Kung Oidipus, Medea och Lysistrate är några av favoritpjäserna från antiken så här långt. Kanske glömmer jag någon nu.

Förlag: Ellerströms förlag (2013, org. 442 f.Kr.)
Översättning: Jan Stolpe & Lars-Håkan Svensson
Utläst: 14 november 2025
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format